Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2017 i Et godt arbeidsmiljø - Nordens styrke i Arbetets utformning måste ta hänsyn till att arbetskraften blir äldre
tema

Arbetets utformning måste ta hänsyn till att arbetskraften blir äldre

| Text och foto: Björn Lindahl

När arbetskraften blir äldre ställer det nya krav på arbetsplatserna. Det gäller speciellt för de yrken där de anställda använder nästan hela sin kapacitet till fysiskt arbete under dagen, enligt Maria Albin, som är huvudtalare på en europeisk arbetsmiljökonferens på hög nivå i Bilbao i november.

Foto: Ulf SirbornMaria Albin är professor i arbets- och miljömedicin vid Karolinska Institutet och satt under två år med i kommissionen för jämlik hälsa, som den svenska regeringen upprättade 2015. Kommissionen skulle  ge förslag till hur hälsoklyftorna i samhället ska minska. Den 21 november är hon huvudtalare på Health Workplaces for all Ages, som arrangeras av den europeiska arbetsmiljöbyrån, vars engelska förkortning är EU-OSHA.

- I Sverige arbetar vi högt upp i åldrarna, i Norge ännu längre och islänningarna arbetar längst i världen. Det är en utveckling som behövs, eftersom vi lever längre och måste finansiera pensionerna, säger Maria Albin.

-  Men vi ser samtidig tydliga problem som uppstår på grund av den utvecklingen. Det gäller framförallt de fysiskt belastande yrkena. Det är sällan några problem med den mentala kapaciteten när man blir äldre, men efter 40-årsåldern så avtar den fysiska styrkan snabbt.

Halverad muskelmassa

En 90-åring har bara hälften så stor muskelmassa som en 20-åring. Från 50 årsåldern minskar muskelmassan med 1-2 procent per år på grund av naturliga processer. Utvecklingen kan gå ännu snabbare på grund av orsaker som dålig kost, brist på fysisk aktivitet och kronisk inflammation.

- I många yrken utnyttjar man sin fysiska styrka nästan helt och hållet, som inom hemtjänsten och i byggindustrin. När man ska arbeta tills man är 60-65 år och helst till 70 för att inte få för låg pension blir det för ansträngande, säger Maria Albin.

Hon ser ett behov för ett ”mitt i livet”-samtal där den anställde diskuterar med sin arbetsgivare om hur arbetet kan läggas om. Annars riskerar man att de äldre åldersgrupperna inte längre klarar av kraven och att det i sin tur leder till lägre pensioner och större klyftor i samhället.

- Det behövs en planerad karriärgång eftersom dessa problem går att förutse. Det måste ske en bättre matchning mellan individens förmåga och arbetskrav. Annars blir det överkrav. I vissa yrken, som städning, handlar det både om att underlätta jobbet och att ta bättre till vara på individens kompetens. De äldre kan kanske användas på andra områden, de blir mentorer eller sätts till att planera.

Kompetensökning behövs

Även samhället bör bidra, enligt Maria Albin:

- Det behövs ett trygghets- och utbildningspaket där man kan öka sin kompetens mitt i livet.

Om inte arbetsgivarna ser vikten av at ta vara på den äldre arbetskraften så kan det också behövas lagstiftning.

- I Nederländerna har man infört krav om att äldre inte får arbeta med sophämtning mer än ett visst antal timmar. Resten av tiden måste de köra, eller utföra andra uppgifter. Men det löser inte problemet att skillnaden mellan olika individer ökar med åldern. Därför är det bäst om flexibiliteten för individuellt anpassade lösningar istället kan ökas på arbetsplatserna.
- Det som är viktigt för äldre är inte bara att minska mängden fysiskt arbete som ska utföras, men också att tiden för att återhämta sig blir längre.

Det finns emellertid en risk med att införa särskilda regler för äldre om det inte sker i ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter, eftersom reglerna kan leda till att åldersdiskrimineringen ökar ytterligare.
- Hur anpassningen till den åldrande arbetskraften sker kommer vara olika i olika länder och från arbetsplats till arbetsplats. Men det behövs systematiska insatser för att skillnaderna inte ska öka mer.

Stor hälsoklyfta

Även om de nordiska länderna har höga inkomster och anses vara mycket jämställda finns det fortfarande stora skillnader i hälsa. Ett sätt att se det är hur länge olika grupper lever. Eftersom medellivslängden fortsätter att öka så ändras också vad som är en ”normal” ålder att avlida.

I Sverige är den vanligaste åldern att avlida 89 till 90 år för kvinnor och mellan 85 och 90 för män oavsett utbildningsnivå.

Jämför man olika utbildningsgrupper så lever högutbildade i genomsnitt längre än de som inte har gymnasial utbildning. Samtidigt finns det en könsskillnad, så att i alla utbildningsgrupper så lever kvinnorna längre än männen.

Har man överlevt tills man är 30 år, lever kvinnor med enbart förgymnasial utbildning i genomsnitt i ytterligare 51,4 år. Kvinnor som har eftergymnasial utbildning lever i genomsnitt fem år längre, i ytterligare 56,4 år. För männen är skillnaden i ytterligare livslängd ännu större mellan lågutbildade och högutbildade, hela 6,4 år.

Källa: Kommissionen för jämlik hälsa

 

Ett annat sätt att se detta är hur många som har dött vid vissa åldrar. Ovan är det andelen kvinnor som har dött, fördelad på tre utbildningsgrupper. Ju högre stapel ju desto högre dödlighet.

- Det som har diskuterats är om skillnaderna mellan olika utbildningsgrupper uteslutande beror på att de med högre utbildning får mindre belastande och riskfyllda jobb, eller om det finns en egen effekt av utbildningen som gör att man lever längre, säger Maria Albin.

- Tanken är att de som har en högre utbildning får en bättre förmåga att hantera en komplex vardag och att det ger en positiv effekt på hälsan.

Men finns det några studier som visar detta? Lever till exempel högutbildade invandrare som inte får jobb annat än i lågkvalificerade yrken längre än invandrare som har låg utbildning som kör taxi?

- Det går inte att säga, eftersom det också är en negativ effekt om man inte får jobba som det man utbildat sig för, svarar Maria Albin.

När kommissionen för en jämlik hälsa till sist kom fram till sina rekommendationer handlade de inte så mycket om hur sjukvården skulle omorganiseras eller förbättras. För att utjämna skillnaderna i hälsa måste man satsa brett och systematiskt redan från början av livet, med en en väl utbyggd mödravård, till bättre utbildning och därmed större möjligheter att få jobb.

- Det finns helt enkelt inga snabba lösningar för att minska hälsoklyftorna. Det som krävs är i stället många steg i en och samma riktning, utarbetade i en process där ägarskap från berörda sektorer skapas, om hälsoklyftorna ska kunna slutas, skriver kommissionen i sitt slutbetänkande.

Ett av kommissionens förslag var att etablera ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö.

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment