Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2017 i Norden: mot større åpenhet for inkludering i arbeidslivet i Flyktinginvandring handlar inte primärt om pengar
tema

Flyktinginvandring handlar inte primärt om pengar

| Text: Gunhild Wallin, foto: Göteborgs universitet

Vad kostar flyktingarna? Det är en fråga som väcker intresse både hos dem som är för flyktingmottagande och dem som är emot. Men utmaningen är inte främst ekonomisk utan social, där den stora risken för utanförskap står mellan de som har jobb eller inte, visar forskningen.

Foto: Göteborgs Universitet- När vi tar mot flyktingar gör vi en humanitär insats och det är viktigt att se den som en sådan. Det har både en ekonomisk och social kostnad, men vi gör det för att vi tycker det är moraliskt riktigt, säger Joakim Ruist, nationalekonom och migrationsforskare vid Göteborgs universitet.

I trettio år har Sverige tagit emot fler flyktingar per capita än något annat västeuropeiskt land. Det är ett exempel på att flyktinginvandring är ekonomiskt möjligt och det finns inget som tyder på att det varken hotar välfärden eller arbetsmarknaden.  Sverige är fortfarande en välfärdsstat, ekonomin är stark och det finns ingenting som tyder på att flyktingarna påverkat arbetsmarknaden genom sänkta löner eller att de skulle trängt ut infödda svenskar från arbetsmarknaden.

”Om EU 15 hade tagit emot lika många flyktingar som Sverige har gjort det här decenniet, skulle fem miljoner flyktingar kunnat få skydd”, skriver Joakim Ruist i den nyligen publicerade ”Nordic Economic Policy Review – Labour market Integration”.  Där tar han upp de offentliga kostnaderna för flyktinginvandring, men slår samtidigt fast att det är ett komplext område. Ämnet är svårfångat, inte minst för att forskningen ofta handlar om invandrare i allmänhet och att de jämförs med den lika diffusa gruppen inrikes födda. Det finns få forskningsrapporter, också internationellt, som skiljer ut kostnaden för flyktingar och ännu mindre var flyktingarna har för ursprungsland. Samtidigt finns ett stort intresse både hos allmänhet och hos politiker att veta vad immigrationen kostar, men i sin artikel ställer Joakim Ruist den retoriska frågan - är det är ett uttryck för att verkligen vilja veta eller för att skaffa belägg för en åsikt? Slutsatser kidnappas lätt både av dem som är för och emot invandring.

Invandringens olika ansikten

Direkt i intervjun märks att Joakim Ruist är noga med ordens definitioner.  Om någon invänder ”det är för dyrt” – vad är för dyrt? Och om det till exempel talas om invandringens kostnader eller bidrag till samhället, vilka är det då vi talar om? Invandrare kan vara högutbildade experter, som bidrar både till produktivitet och de offentliga finanserna och som tillhör den elit som alla länder vi se som immigranter. De kan också vara synonyma med ”den polske rörmokaren”, det vill säga skickliga östeuropeiska hantverkare som kommit i och med EU-utvidgningen. De har ofta fyllt upp bristyrken, det vill säga lindrat flaskhalsar som hindrade byggande och produktivitet. Också de bedöms ha gett tillskott till de offentliga finanserna, om än inte så mycket som experterna.

Den grupp invandrare som har störst ekonomisk påverkan är flyktingarna, samtidigt är den del av invandringen som länderna själva kan påverka. Om talangerna råder det global konkurrens och de östeuropeiska hantverkarna rör sig fritt i EU som de själva vill.

Till skillnad från de andra invandrargrupperna kommer flyktingarna inte primärt för att jobba, utan för att söka skydd. Att efter en lång flykt vara i ett land tusen mil bort som har högt kvalificerade arbeten, då är det bara dumt att tro att det ska gå i en handvändning att komma i jobb.

Inte för höga förväntningar

– Det finns goda skäl för att integrationen är svag och man bör vara medveten om att det är svårt. Människor flyr inte för att få jobb och därför är det viktigt att inte ha för höga förväntningar eller jaga dem som gjort fel. Risken finns då att man börjar tänka ”vi borde inte ha tagit emot så många”.  Men det innebär inte att luta sig tillbaka, utan att anstränga sig, De kurvor vi ser är resultatet av ansträngning, säger Joakim Ruist.

Det tar i genomsnitt cirka sju år innan en flykting kommer i arbete och under tiden är det en nettokostnad för samhället, det vill säga ett offentligt finansiellt underskott. Att snabba upp flyktingarnas inträde på arbetsmarknaden är också en prioriterad fråga för alla politiker i de nordiska länderna. Frågan är vad vi kan lära av varandra? Både Norge och Danmark är snabbare med att få in flyktinginvandrare på arbetsmarknaden, men efter ett antal år planar det ut och kurvorna i båda länderna planar ut för att vända svagt nedåt för både män och kvinnor i Danmark och svagt nedåt för män i Norge. I Sverige tar det längre tid att komma in, men där stiger kurvan sedan sakta och säkert uppåt. Varför det ser ut så, vet varken Joakim Ruist eller hans kolleger.

– Vi vet väldigt lite om den nedgång som så småningom sker i Norge och Danmark. Det är svårt att förklara och vi vet väldigt lite om det. Vi ser inte alls samma tendens i Sverige. Där går alla kurvor uppåt, om än långsammare än i våra nordiska grannländer, säger han,

Sverige kan fortfarande se ut som Sverige

De sysselsättningskurvor han tittat på går tio till femton år bakåt och rymmer alltså inte den stora grupp flyktingar som kom hösten 2015.  Det var då det kom 10 000 flyktingar i veckan och Joakim Ruist gör en grov uppskattning av att det skedde en finansiell omfördelning till flyktingmottagningen med i grova tal ungefär 50 miljarder kronor. Det är en procent av Sveriges BNP och ungefär 3-4 procent av vad den offentliga sektorn omsätter. Exakta kostnader är svåra att beräkna.

– Det är väsentliga pengar och de måste tas från något, vilket kan innebära sämre välfärd. Samtidigt är kostnaden väldigt långt ifrån en summa som skulle innebära att vi måste ändra välfärdsmodellen. Hade det däremot fortsatt komma 10 000 personer i veckan i många år skulle systemet kunna utmanas, men vi är långt från de nivåerna. Nej, Sverige kan fortfarande se ut som Sverige, trots den stora flyktingströmmen som kom då, konstaterar Joakim Ruist.

Joakim Ruist bloggar om sin forskning. Han är också föreläsare, bland annat deltog han på den TV-sända Migrationsdagen, som hölls i höstas ett år efter den stora flyktingströmmen. Där konstaterade han, liksom också på sin blogg att det inte är ekonomin kring de flyktingar som kommit till Sverige som är det stora.

– En del pilar går uppåt och en del går nedåt, men ingen är stor. Det vi ska bry oss mest om är de sociala klyftorna. Nu finns fler flyktingar som ska in på arbetsmarknaden på kort tid. Vi riskerar att få en stor grupp som står utan sysselsättning längre och jobben är det viktigaste för att motverka utanförskap. Den viktigaste socioekonomiska klyftan i Sverige är mellan de som har jobb eller inte, sade Joakim Ruist under Migrationsdagen.

Där fick han också frågan om invandringen hotar den svenska modellen?

– Om vi tänker lite djupare på den svenska modellen och ser den som en attityd som byggt Sverige, där vi har hjälpts åt att göra något tillsammans och tagit hand om den det är synd om, så är en generös flyktinginvandring en del av det. Många är på flykt och vi behöver ta emot en del av dem för att fortsätta det solidariska bygget. På sikt handlar det om att upprätthålla attityden som byggt Sverige och som gjort Sverige starkt, säger Joakim Ruist.

 

 

Urstark svensk arbetsmarknad

En nyligen publicerad rapport från svenska arbetsförmedlingen visar en stark arbetsmarknad. Under åren 2017 och 2018 beräknas arbetskraftutbudet öka med 149 000 och arbetskraftsdeltagandet förväntas öka både bland utrikes och inrikes födda.

Åtta av tio av de av de nya jobben bedöms gå till utrikes födda. Framför allt är det är privat och offentlig tjänstesektor som svarar för större delen av jobbtillväxten.

 Under 2017 minskar arbetslösheten från 7,0 procent till 6,6 procent. 2018 beräknas arbetslösheten stiga till 6,7 procent genom att fler skrivs in som arbetssökanden. Arbetslösheten väntas fortsätta sjunka bland inrikes födda, men stiger något bland utrikes födda.  I år ökar antalet inskrivna på arbetsförmedlingen, vilket förklaras av att många av flyktingarna som kom hösten 2017 nu ska ut i arbete. Andelen av de inskrivna arbetslösa som är utrikes födda ökar från 50 procent till 60 procent i slutet av prognosperioden som omfattar 2017 och 2018.

Under 2018 beräknas andelen inskrivna arbetslösa med utsatt ställning på arbetsmarknaden vara 78 procent av samtliga inskrivna arbetslösa. Det är de utomeuropeiskt födde, äldre mellan 55-64 år, arbetssökande med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga och arbetslösa med högst förgymnasial utbildning. Antalet arbetslösa som saknar gymnasieutbildning är 130 000 av de inskrivna vid arbetsförmedlingen. 90 000 av dem är utrikes födda.

(Källa: Arbetsförmedlingen)

 Källa Arbetsförmedlingen

Diagrammet visar arbetslösheten för inrikes och utrikes födda det första kvartalet varje år.

h
This is themeComment