Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2020 i Tema: Jämställdhet i Norden i Finland med största jämställdhetsökningen
Finland med största jämställdhetsökningen
tema

Finland med största jämställdhetsökningen

| Text Björn Lindahl, foto foto EPA/Claudio Bresciani

Danmark tar ledartröjan i Arbeidsliv i Nordens jämställdhetsbarometer för 2020. Men Finland har den största ökningen av kvinnor i maktpositioner. Resultatet blir ändå är en delad sistaplats med Sverige i jämförelsen mellan de fem nordiska länderna.

Barometern ser på om det är en kvinna eller man på 24 olika maktpositioner i varje land den 8 mars. Den är konstruerad så att 100 kvinnliga poäng för hela Norden innebär jämställdhet. 2020 ökade kvinnorna från 66 till 83 poäng, den största ökningen som någonsin registrerats av barometern. Varje land får 40 poäng vardera, som fördelas beroende på om det är en man eller kvinna som har maktpositionen. Några positioner, som statsminister, ger fler poäng.

Grafik: Björn Lindahl

Ibland sker stora ändringar nästan utan att det uppmärksammas, eftersom det upplevs som normalt. Jämställdhetsbarometern omfattar 50 år, det vill säga perioden 1970 – 2020. Årets 8 mars är unik. Det har aldrig hänt förut att fyra av de fem länderna styrs av en kvinnlig statsminister.

I Finland är Sanna Marin den tredje kvinnliga statsministern, medan Mette Frederiksen, Katrín Jakobsdóttir och Erna Solberg är den andra kvinnliga statsministern i sina respektive länder. Bara Sverige har ännu inte haft en kvinnlig statsminister.

Att mäta makt är en komplicerad uppgift och vår jämställdhetsbarometer ska inte tas som bevis för att kvinnorna i Norden nu är 83 procent jämställda. Men det betyder något om det är en man eller kvinna på toppen. Vi ser på de positioner som har störst symbolisk tyngd och som utses demokratiskt. Den enda position som ingen kvinna i något nordiskt land inte haft hittills är överbefälhavare.

Det här är vad som har skett i respektive land:

Grafik: Björn Lindahl


Danmark

Den 27 juni 2019 tog Mette Frederiksen över som statsminister i Danmark för en koalitionsregering bestående av hennes eget parti, Socialdemokratiet, och tre andra partier: Radikale Venstre, SF och Enhedslisten. På den tunga posten som finansminister utnämndes partikollegan Nicolai Wammen, som i tidigare regeringar har varit försvars- och Europaminister. Den enda gång det har varit kvinnlig finansminister i Danmark var år 2000 - 2001, då Pia Gjellerup under ett knappt år styrde landets finanser.

Däremot var det knappast en överraskning att det blev en kvinnlig socialminister, Astrid Krag. Kvinnorna har närmast haft monopol på den posten. Sedan 1970 har Socialdepartementet haft en kvinnlig chef i 41 år. Trine Bramsen blev den andra kvinnliga försvarsministern, kanske inte en post där feminismen är mest framträdande, men hon markerade med en gång en ny politik i förhållande till veteraner: Det är inte bara soldater som blir sårade. Soldaternas barn kan också lida och familjer slitas itu. Därför justeras insatsen mot soldater som kommer tillbaka från utlandet, så att veteranernas familjer tas bättre om hand.

Sammanlagt är det 20 ministrar i Mette Frederiksen regering, inklusive henne själv. Sju av ministrarna är kvinnor, alla utom en i positioner som omfattas av barometern.

Det har inte skett några förändringar i maktpositionerna bland fackförbund och arbetsgivare, eller andra viktiga positioner.

Grafik Björn Lindahl

Finland

Finland tar det största språnget i jämställdhetsbarometern, från 3 till 14 poäng. Men alla förändringarna sker bland politikerna. Bland fackförbunden och arbetsgivarna är det fortfarande bara män som sitter i de viktigaste maktpositionerna. 

På de fem posterna vi väljer att följa: Centralbankschef, ordförande i Högsta domstolen, polisöverdirektör, ärkebiskop och överbefälhavare är det ingen kvinna idag. Bara två gånger de senaste 50 åren har det funnits kvinnor på dessa poster: Sirkka Hämäläinen var centralbankschef 1992 - 1998 och Pauliine Koskelo  var ordförande i Högsta domstolen 2006 - 2015.

För det som skett i finsk politik det senaste året, läs vår artikel här:

Grafik: Björn Lindahl

Island

Islänningarna har efter finanskrisen 2008 genomlevt stora politiska ändringar. Statsminister Katrín Jakobsdóttir leder sedan 2017 en bred koalition som består av hennes eget Gröna vänstern, Framstegspartiet och Självständighetspartiet. Politiskt representerar regeringen hela spektret från vänster till höger.

Katrín Jakobsdóttir är också jämställdhetsminister. Hon har hållit en hög profil och byggt nya koalitioner internationellt, som projektet om välbefinnande ekonomier tillsammans med Skottland och Nya Zeeland. På engelska kallas det Well-being Economy Governments group, förkortat som WEgo.

Alla de tre största fackförbunden i Island styrs av kvinnor. Den enda biskopen på ön är också kvinna, Agnes M. Sigurdardóttir. När hon tillträdde 2012 stod den isländska statskyrkan inför sin värsta kris, efter att det avslöjats att hennes företrädare tystat ned sexuella övergrepp inom kyrkan. Agnes M. Sigurdardóttir skulle rensa upp i kyrkan, men verkar ha misslyckats med att få islänningarnas förtroende. Bara 19 procent har förtroende för henne i en gallup som gjordes i oktober 2019.

 

Grafik: Björn Lindahl

Norge

Den 24 januari gick det norska Fremskrittspartiet ur den borgerliga koalitionsregeringen. Att det minst feministiska partiet lämnade makten fick den paradoxala effekten att Norge halkade ned från 20 till 15 poäng. Tre av poängen försvann när Siv Jensen slutade som finansminister. I samband med regeringsombildningen avgick också Anniken Haugland från Høyre som arbetsminister och ersattes av Torbjørn Røe Isaksen. Iselin Nybø är ett nytt namn i regeringen från samma parti. Hon blev undervisningsminister. Kultur- och jämställdhetsminister blev Abid Q. Raja, den hittills andra ministern med minoritetsbakgrund.

Tina Bru blev olje- och energiminister, en post som inte finns med i jämställdhetsbarometern. Det var inga ändringar under året i könsbalansen bland arbetsmarknadens parter, men ärkebiskopen Helga Haugland Byfuglien, avgick den 20 januari i år. Hon efterträddes av Olav Fykse Tveit. I april i fjol fick Norge sin andra kvinnliga polisdirektör, Marie Benedicte Bjørnland. Hon har tidigare varit chef för säkerhetspolisen.

 Grafik: Björn Lindahl

Sverige

I Sverige har det genomförts ändringar i regeringen, utan att det fick större konsekvenser för könsbalansen. Den 10 september 2019 avgick Ylva Johansson som arbetsmarknadsminister, för att bli ny EU-kommissionär. Hon efterträddes av Eva Nordmark.

Utrikesminister Margot Wallström avgick samtidigt och efterträddes av Ann Linde, som varit kommissionär i EU. Dessutom lämnade socialminister Annika Strandhäll regeringen och efterträddes av Lena Hallengren.

Regeringen har 23 ministrar varav 12 kvinnor (åtta av dem på poster som ger poäng i barometern). Den består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet men har ingen egen majoritet i Riksdagen. Den tvingas bland annat av oppositionen att föra en arbetsmarknadspolitik som LO är missnöjd med.

I februari i år uppstod det en debatt om statsminister Stefan Löfven kommer att avgå som partiledare till våren, vilket han förnekar. Sedan tidigare har LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson meddelat att han avgår. De två maktpositionerna ses i sammanhang. Både Löfven och Thorwaldsson har varit ordförande i det som brukade vara det starkaste fackförbundet inom LO, Metall. Men nu vill Kommunal ta över den rollen, bland annat för att det oroas över att 40 procent av Metalls 300 000 medlemmar, huvudsakligen män, röstar på Sverigedemokraterna.

Redan höjs röster för att det bör bli en kvinna både som LO-ordförande och som partiledare för Socialdemokraterna.

”Sverige är det enda landet i Norden som inte haft en kvinnlig statsminister och det är bara för ynkligt. Socialdemokraterna bär ett stort ansvar för att lyfta fram fler kvinnor och förbereda dem för den tyngsta uppgiften”, skrev Jonna Sima på ledarplats i den oberoende socialdemokratiska tidningen Aftonbladet.

Så här mäter vi

Att ha 50 procent kvinnor i en regering kan ge intrycket av att jämställdheten har uppnåtts. Men det handlar också om vilka positioner kvinnorna innehar.

Vi har fördelat 200 poäng, 40 för varje nordiskt land. 100 kvinnliga poäng motsvarar full jämställdhet.

Vi har sett på 13 ministerposter. De ger vardera ett poäng bortsett från statsministern (5) poäng, finansministern (3) och utrikesministern (2).

Vi har också tagit med ledarna för de största fackförbunden och arbetsgivarorganisationerna:

LO-ordförande (4), tjänstemannafackordförande (2), akademikerfackordförande (2), arbetsgivarordförande (2) och arbetsgivar-vd (2).

Samt sex viktiga symbolpositioner:

Statschef, ordförande i högsta domstolen, centralbankschef, ärkebiskop, polischef och överbefälhavare

Statsöverhuvudet, får tre poäng, medan de övriga får ett var. Vi har inte tagit med ledare för stora företag, eftersom de inte utses genom en demokratisk process. 

För Island har det gjorts några anpassningar. Eftersom det bara finns sju departement har några ministrar fått extra poäng i Island, som därmed också har maximalt 40 poäng.

Förbehåll

Jämställdhetsbarometern mäter vem som har makten kl 08.00 den 8 mars varje år. Det kan ske oförutsedda ändringar innan dess. I så fall justeras barometern.

Nyhetsbrev

Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment