Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2019 i Vilka är ödesfrågorna för de nordiska facken?
Vilka är ödesfrågorna för de nordiska facken?
Nyhet

Vilka är ödesfrågorna för de nordiska facken?

| Text och foto: Björn Lindahl

Vad rör sig i huvudet på en fackförbundsordförande? På NFS kongress i Malmö utmanades de fackliga ledarna att på en minut beskriva vad de såg som den största utmaningen framöver. Här är några av svaren:

Eva Nordmark, TCO, Sverige:

- Jag skulle vilja lyfta en grundförutsättning för att klara utmaningarna vi står inför. Och det är oss själva. Fackföreningsrörelsens förmåga att växa, att se till att vi är relevanta i en ny tid, när vi har stora utmaningar som ska lösas. Vi har ett stort ansvar att se till att vi växer och blir starka.

Erik Kollerud, YS, Norge:

- Jag har också tänkt på det Eva nämner. Ännu tydligare: organisationsgraden. Det är en sak att säga att vi ska göra något med de stora frågorna, men för att göra det måste vi ha makt och det får vi genom medlemstalen. Det är en utmaning att organisationsgraden har sjunkit med 35 % de senaste 20-25 åren i OECD-området.

Drífa Snædal, ASÍ (LO), Island:

- Islands statsminister påpekade att klimatfrågan inte bör diskuteras på den individuella nivå, utan den bör diskuteras på samhällsnivå. Det är ett tankesätt som vi borde få in på andra områden också. För att lösa utmaningarna vi står inför måste vi gå tillbaka till vår ideologi och hålla fast vid den. Att vi står starkast gemensamt och inte genom marknads…vad säger man? …kapitalismen – för att säga det enkelt!

Lars Quistgaard, Akademikerne, Danmark:

- Den generation som kommer efter oss är den första någonsin, som inte kommer att kunna dra fördel av de välståndsökningar som äldre generationer har fått. Det är alarmerande att EU kanske inte klarar av att hantera den utmaningen för de unga. Det sätt de hanterade krisen sist var definitivt inte till fördel för de unga. I Sydeuropa har vi generationer som i de närmaste är förlorade på arbetsmarknaden. Vi måste kunna tala även till den unga generationen och att representera dem.

Foto: Björn Lindahl

Göran Arrius,  Sonja Ýr Þorbergsdóttir. Bente Sorgenfrey, Josef Therkildsen, SIK, Grönland och Peggy  Hessen Følsvik.

Peggy  Hessen Følsvik, LO Norge:

- Jag tror den största frågan är ökande ojämlikhet och bristande jämställdhet. Det är det som skapar ökande populism; det som skapar de strömningar som vi ser i Europa nu. Så utmaningen är hur arbetarrörelsen ska kunna möta det? Hur ska fackföreningarna kunna påverka det, både fackligt, men också genom politisk påverkan? Med förändringar som sker snabbare och snabbare, med digitalisering, robotisering, nya anställningsformer, handelskrig och brexit. Om vi går i en riktning som skapar ökande skillnader så tror jag att vi går mot en svår tid.

Bente Sorgenfrey, FH, Danmark:

- Tar vi fackföreningsglasögonen på så handlar det om att bli eniga om några grundläggande lönevillkor för arbetarna i Europa. Men också att ge dem del av en den framgångsrika politik som har gett tillväxt och välfärd här i Norden. Därför ska vi visa att vi kan vara föregångsländer.  Våra kollegor i söder och öster och även i väst och norr måste börja få löneökningar igen. För det har varit stora tillbakaslag. Samtidigt måste vi säkra att de modeller som vi har här ii Norden kan bestå.

Sonja Ýr Þorbergsdóttir, BSRB, Island:

- Det är en utmaning i sig själv att bara prata om en utmaning. Då har jag en som omfattar allt och som jag tror att vi måste tala om. Det är demokrati och populismen. Då tycker jag att vi ska dämma det mot populismen på det ett positivt sätt, så att vi talar om hopp och framtidsförtoende.

Göran Arrius, Saco, Sverige:

- Jag vill lyfta frågan om den akademiska friheten och pressfriheten, som jag känner är starkt hotad i länder som faktiskt ligger ganska nära oss. I spåret av detta ser vi fake news, att man inte litar på forskningsresultat, att det som står på twitter är lika sant som det som kommer från ett universitet. Det här är en jättestor fara och den används av populisterna för att få fram en alternativ sanning. Det tror jag är jättefarligt för oss.

 Foto: Björn Lindahl

Sonja Jógvannsdóttir, Karl- Petter Thorwaldsson, Antti Palola, Ragnhhild Lied och Þorunn Sveinbjarnardóttir, BHM Island.

Ragnhild Lied, Unio, Norge:

- Jag tror att det viktigaste i Europa är att återskapa förtroendet för demokratin. Det kan man göra genom god utbildning och kompetensutveckling under hela yrkeslivet, hög organisationsgrad och därigenom stärka fackföreningarnas makt, medbestämmande och autonomi på arbetsplatsen och inte minst genom reell jämställdhet.

Antti Palola, STTK, Finland:

- Jag tror den största frågan är klimatförändring som sker samtidigt med omställning av arbetsmarknaderna på grund av den oerhört snabba teknologiska utvecklingen. Den andra sidan av klimatförändringen är att vi behöver höja kunskap och kompetens. Speciellt för fackföreningarna är det viktigt att vi tar hand om dem som redan nu befinner sig i arbetslivet och som behöver nya kunskaper för att fördjupa och utvidga sina kunskaper så att även de ska kunna klara sig i de stora förändringarna.

Karl- Petter Thorwaldsson, LO Sverige:

- När vi pratar om våra samhällen i Norden kan man få intryck av att vi står på randen av en stor katastrof. Det gör vi inte! Vi har hög sysselsättning. Vi är den första regionen i världen som ska klara klimatomställningen. Vi har den bästa integrationen av människor som kommer hit, vi har ganska öppna ekonomier. Det är två saker som vi måste lyckas med: För det första jämlikhet, eftersom det är ett bra sätt att bekämpa populism och främlingsfientlighet. Det andra är vi lätt faller in i pessimismen. Vi ska möta människor på den nivå de är, men när alla jävla människor är pessimister, då blir vi väldigt pessimistiska själva. Då blir det en spiral nedåt. Så därför en uppmaning till oss alla: Vi är bäst i världen – var lite mer jävla optimistiska!

Sonja Jógvannsdóttir, SAMTAK, Färöarna:

- På Färöarna har vi de senaste tio åren upplevt en väldig ekonomisk tillväxt. Jag tror att vår bruttonationalprodukt har ökat med 30 procent. Arbetslösheten är på ungefär en procent. Men samtidigt upplever vi en stor ökning av fattigdom. Vi kan se att den största delen av tillväxten har gått till de rikaste fem procenten och vi ser en tendens till ”the working poor” Hur löser man den nöten? Hur knäcker man koden till att människor går på jobbet varje dag och ändå inte klarar sig? Vi kan inte bara tala om en bärkraftig ekonomi, vi måste också tala om social bärkraft!

Nordiska fackförbundsledare

Jarkko Eloranta, SAK (LO) Finland, Lars Quistgaard, Drífa Snædal, Erik Kollerud och Eva Nordmark.

Nyhetsbrev

Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment