Direkt från Bryssel: Vad sker inom forskningen när britterna lämnar EU?

- Sammanlagt har vi 20 000 studenter. De kommer att pensioneras 2064. Det är en jädra lång tid, säger vice rektor för forskning och utveckling, Morten Irgens, på Högskolan i Oslo och Akershus (HIOA), som de fyra instituten hör till.

- Inom EU finns det 11 miljoner studenter med en bachelorgrad. De kommer att uppleva en komplex framtid, spår han, för att sätta tonen inför en hel dags föredrag med byråkraterna som fördelar EU:s forskningspengar.

Vi befinner oss i Norway House, som ligger tvärs över EU-kommissionens säte i Bryssel. Inget annat land har en ambassad med ett så förnämt läge i förhållande till Berlaymont, som EU-byggnaden kallas. På engelska ofta med tillägget the Berlaymont Behemot, eftersom den sträcker ut sina flyglar i fyra riktningar som benen på det bibliska odjuret, som beskrivits som en blandning av en buffel, elefant och flodhäst.

Norges ambassad sticker fram hakan och utanförlandets flagga blåser friskt på toppen av huset.

Seminariet för AFI, NIBR, NOVA och SIFO samt HIOA:s forskningsledare, har den erfarne brittiske Brysselkorrespondenten Geoff Meade som moderator. Han beskriver sig själv som ”a classic journalist, expert at nothing” och verkar njuta varje gång en av talarna visar upp ett extra komplicerat organisationsdiagram, eftersom det ger honom en möjlighet att ironisera över EU:s byråkrati.

För de ungefär hundra norska forskarna är den viktigaste frågan ”what´s in it for me?” Hur kan norska forskningsprojekt inom arbetslivs-, välfärds-, konsument- samt stads- och regionforskning paketeras så att de passar de ofta lukrativa forskningsanbuden som EU lägger ut? Är verkligen den nordiska forskningen så intressant för EU, som Morten Irgens framställer den?

Den första talaren är Alea Lopez de San Roman, från the League of European Research Universities (LERU), som representerar 21 universitet i Europa.

Hon talar om det som kallas för the European Research Area, eller lite mer pompöst formulerat, den femte friheten inom EU. Informationen ska flyta fritt på den inre marknaden på samma sätt som varor, kapital, tjänster och personer.

Målet i det sjuårsprogram som EU kallar för Horizon 2020, är att 70 miljarder euro ska fördelas till forskning under perioden 2014-2020.

Ambitionen är också att 3 procent av medlemsländernas budgetar ska gå till forskning och utveckling.

- Men det finns ett gap mellan målen och verkligheten, säger Alea Lopez de San Roman, vars jobb som lobbyist mest handlar om att försöka förhindra att EU:s forskningsbudget skärs ned.

- Problemet är Ekofinrådet (som består av finansministrarna inom EU). I ett av våra pressmeddelande kallade vi dem för forskningsbudgetens dödgrävare, säger hon.

Finansministrarna vill hela tiden ta pengar från Horizon 2020 för att finansiera andra initiativ.

- Vi lyckades förhindra att Horizon 2020 skulle tappas med 2,7 miljarder euro i år. Istället blev det 2,2 miljarder euro. Men det smärtar fortfarande, säger hon.

Morgonen har knappt inletts. Redan har 500 miljoner euro till forskningen försvunnit i en budgetstrid som det är svårt att finna spår av i nordiska medier.

Men så går den ene toppbyråkraten efter den andre upp på talarstolen och bedyrar att de behöver ny forskning. Och helst sådan forskning som är ”knowledge based” och har en ”impact”, som helt klart är det nya modeordet i dessa EU-kretsar. Med det menas kunskapsbaserad forskning som kan ge underlag för politiska beslut.

Camilla Hagström är sektionschef för migration och asyl, Direktoratet för internationellt samarbete och utveckling.

- Vi arbetar utanför EU med dom frågorna, säger hon. Inte inuti EU.

- Men vi har massvis med pengar att spendera i utvecklingsländer. Migration är högst upp på agendan, även om vi föredrar att inte kalla det en flyktingkris längre.

Målet med det bistånd som EU ger till framförallt Afrika är att ge invånarna där ett alternativ. De ska inte behöva flytta till EU för att nå sina drömmar.

När man hör henne tala låter det som om EU inte vet någonting om vad som egentligen hjälper, trots 50 års biståndsverksamhet. Är det kanske så att biståndet i själva verket ökar migrationen?

De norska forskarna har valt ut representanter som får kommentera vad EU-byråkraterna säger.

- När politikerna får ”kunskapsbaserad forskning” betyder det att de kan ta mindre ansvar för sina beslut, säger Cathrine Egeland, seniorforskare på Arbeidsforskningsinstituttet.

Tobias Bade Strøm, på enheten «Öppna och inkluderande samhällen” kommer med ett tips:

- Det hjälper om det står ”hållbar utveckling” i ansökningarna om forskningsmedel. 60 procent av den totala budgeten för Horizon 2020 ska gå till forskningsprojekt där hållbar utveckling är en premiss.

Till sist får en nu pensionerad byråkrat, Peter Fisch, avsluta. I 20 år hade han ansvaret för olika forskningsprogram inom EU och kan nu tala mer fritt än dagens byråkrater.

- Att Storbritannien lämnar EU innebär att 15 procent av budgeten försvinner, eftersom landet är den nästa största nettobidragsgivaren till EU, efter Tyskland. Inom forskningen står emellertid brittiska universitet mycket starkt. Av de tio universitet som får mest forskningsbidrag från EU är hälften brittiska och de intar de fyra högsta placeringarna.

-De östeuropeiska länderna förlorar konkurrensen om forskningsbidragen och reellt sett har de subventionerat de brittiska universiteten, påpekar han.