Direkt från Helsingfors: Teater av välfärd

Nej, det handlar om klassisk politisk satir på teaterscenen som trots formatet – långa sekvenser av högläsning ur mötes- och förhörsprotokoll – har lockat fulla hus i höst, kväll efter kväll vid Ryhmäteatteri i Helsingfors.

Publiken lockas av utsikterna att få en inblick i dynamiken i det ekonomiska och politiska beslutsfattandet där räkneverket snurrar miljardbelopp. Vem kunde tro att pensionsfondernas aktuariebetonade verksamhet skulle väcka passionen till liv?

Mycket handlar om känslan av orättvisa. I en tid då eurokrisen fortgår utan ljusning och fattigdomen breder ut sig i Finland tycks toppskiktet ändå sko sig och klara sig ur alla knipor. Omfördelningen sker utan att ens polis och åklagare verkar rå på männens framfart. Dessa är alla välkända namn i maktens korridorer och representanter för brödraskapet (ja, någon kvinna ryms också med).

Det kunde ju också kallas populistisk teater eftersom pjäsen friställer aktörerna i ett obarmhärtigt ljus där den enes egenintresse ställs mot någon annans egoism och ljuvlig jämvikt uppstår, equilibrium kallas det väl inom ekonomisk teori.

Teoritrogna besökare tyr sig säkert till det vedertagna begreppet dokumentärteater. Figurerna är hämtade från verkliga livet, men är förvridna och omänskliga. Herrehatet får breda ut sig och politikerföraktet frodas.

Teaterkollektivet filmar lanseringen av finansmannen Björn Wahlroos litterära hyllning till marknaden där han ifrågasätter demokratins berättigande. Vid boklanseringen intervjuas den intet ont anande Wahlroos av någon från teatern som uppger sig vara journalist. Bilden av en maktmänniska som vill ha mer inflytande än vad som går att köpa för pengar är inte smickrande.

Fotografier från högdjurens älgjakter blandas med ett videofilmat försök av teamet att ta sig in i lokalen där pensionssystemet firar 50 år. Händelserna på scenen är dokumenterade i form av protokoll och intervjuer.
Precis som Bertholt Brecht i tiderna kämpar kollektivet med att dramatisera de komplexa ekonomiska sociala systemen som utgör kapitalismen.

Trots den bitvis råa satiren ansluter sig flera av de män som avbildas frivilligt till publiken och tycks på ett sadomasochistiskt sätt njuta av att få avporträtteras i en populär teaterpjäs. Makten kanske tycker om att bli utmanad - under trygga omständigheter.

Det ni, det är välfärdsteater.