Direkt från Helsingfors: Kvinnornas svåra val

I valet 2011 fanns fyra kvinnliga partiledare, men nu gick bara ett parti gick till val med en kvinna i ledningen, Kristdemokraternas Päivi Räsänen. Debatten blev som den blev med bara män. Det handlade om hotet från Ryssland, ett eventuellt Natomedlemskap och om hur politikerna ska skapa nya arbetsplatser i Finland som är inne i en svår ekonomisk kris.

Jämställdhetsfrågorna har lyst med sin frånvaro, eller behandlats i negativa ordalag. Sipilä, som är laestadian från Uleåborg och framgångsrik affärsman, klämde ur sig att delat hemvårdsstöd mellan män och kvinnor inte är en jämställdhetsfråga. Han ansåg också att familjernas intresse går före mammornas rättigheter. Sipiläs jämställdhetssyn återspeglar sig i valresultatet: bland centerpartiets invalda 49 riksdagsledamöter finns bara 14 kvinnor och av Sannfinländarnas ledamöter är 13 av 38 kvinnor. Detta kan jämföras med socialdemokraterna och vänsterförbundet som har kvinnlig majoritet.

Finland blev det första landet i Europa med rösträtt för kvinnor år 1907, men de som kämpar för jämställdhet har fått uppleva något av ett bakslag under senare år. Statistik från OECD visar till exempel att löneklyftan mellan män och kvinnor, 18,7 procentenheter år 2013, hör till de största i Europa och vägrar minska. Detta blev ändå ingen valfråga.

Valkvällens slutsiffror var delvis nedslående ur jämställdhetssynvinkel eftersom antalet kvinnliga ledamöter, 83 av 200, minskade med tre. Bland de tio största röstmagneterna fanns bara två kvinnor, varav den ena tidigare var programledare och modell. Ur samma synvinkel är allt ändå inte nattsvart. Kvinnliga kandidater toppade listorna i de flesta valkretsarna och tre av dem är under trettio år, vilket lovar gott inför framtiden. Av kandidaterna var nämligen kvinnorna ändå i minoritet, 845 mot 1301 män. Flera av de unga kvinnorna slog manliga riksdagsveteraner med hästlängder.

Dessutom kom de två första invandrarna någonsin in i Finlands riksdag, kanske som en motreaktion på den hätska debatten om Finlands tills vidare minimala integrationsproblem.

Valets stora förlorare blev socialdemokraterna där partiets ordförande Antti Rinne i fjol övertog posten av dåvarande finansminister Jutta Urpilainen under kuppliknande former. När Rinne och de andra grabbarna från fackrörelsen våren 2014 kapade partiets ledning och öppet förödmjukade Urpilainen fick många, särskilt unga urbana kvinnor, nog och röstade med fötterna. Grabbarnas populistiska flirt gav däremot inget utslag i understödet, Sannfinländarnas ordförande Timo Soini lyckades behålla sina väljare från förra riksdagsvalet. 

Där Jutta Urpilainen med sin framgångsrika framtoning i tv-debatterna ändå lyckades rädda socialdemokraterna från en förlust för fyra år sedan har Rinne kommit till korta. Tippningen är att han nu tvingas lämna ordförandeposten. Inom socialdemokraterna gick en öppet manlig och konservativ framtoning inte hem.