Direkt från Mariehamn: Sjuksköterskorna strejkar

Sjuksköterskorna, som hör till vårdfacket Tehy, strejkade även 2003. Då uppnådde man ett av sina krav – egen förhandlingsrätt. Sedan dess har Tehy kämpat för jämlika löner för likvärdigt arbete. Eller med andra ord – de som är utbildade för att vårda andra, för att ansvara för liv och hälsa, ska ha lika höga löner som de som tar hand om maskiner och pengar om utbildning, svårighetsgrad och ansvar anses likvärdigt.
Landskapsregering efter landskapsregering har lovat att kartlägga lönerna men ingenting har hänt. En fastighetsskötare utan högskoleutbildning kan få nästan samma ingångslön som en sjuksköterska.
Nu har Tehy tröttnat. I våras skrev man inte på det nya tjänstekollektivavtalet utan ville förhandla vidare. Landskapsregeringen sa dock nej. Kanske man trodde att det skulle gå som det hittills gått – att lågavlönade kvinnor inte står på sig utan är nöjda med det som de får.
Men Tehy varslade om strejk. Det är slut på rean, sa man, att betala för tre men få två. Medlingarna blev resultatlösa och den 20 november tågade närmare 400 fackanslutna vårdare ut från Ålands centralsjukhus.
Efter snart två veckors strejk har tonläget skärpts. Sjukhusledningen är starkt kritisk till att Tehy inte tillåter skyddsarbete överhuvudtaget och hävdar att liv och hälsa står på spel. Några avdelningar har helt stängts som BB-avdelningen och intensivvårdsavdelningen. Gravida, som väntas föda under strejken, måste anlita sjukhus i Sverige eller Finland. Krävande patienter har flyttats till sjukhus utanför Åland. En allvårdsavdelning har inrättats och där arbetar icke fackanslutna och personal från bemanningsfirmor.
Landskapsregeringen vill sjuksköterskorna väl – det har man hävdat gång på gång – men man måste se till helheten. Om en grupp lyfts ur lönegropen vill andra också ha mer. Och det går inte när det sinar i landskapets kassakista.
Men en sak är alla på Åland överens om, oavsett om man stöder strejken eller inte. Den dag man själv blir sjuk vill man ha kunniga sjuksköterskor på jobb. Man vill också att det finns yngre som tar vid när den stora grupp, som jobbat mer för kallet än för lönen, går i pension.