Har Öresundsbron lett till den integration mellan Sverige och Danmark som politikerna önskade? Nej, är det enstämmiga svaret från forskare, näringsliv och politiker på båda sidor av Sundet. De problem som förhindrar integrationen på arbetsmarknaden är kartlagda, men den politiska viljan att lösa dem är ännu inte på plats. Dessutom finns en rad kulturella skillnader mellan danskar och svenskar som försvårar samarbetet.
När Öresundsbron öppnades den 1 juli år 2000 framhöll den ene invigningstalaren efter den andra betydelsen av bron som ett avgörande led i den önskade integrationen mellan de båda länderna i allmänhet och mellan Sjælland och Skåne i synnerhet.
Och visst har det hänt mycket på detta område under de senaste två åren. Så har t ex persontrafiken över Sundet ökat med 40 procent efter brons öppnande, pendlandet har fördubblats, hamnarna i Malmö och Köpenhamn har slagits samman, en rad stora multinationella företag har etablerat sig i Öresundsområdet. Plus att fler och fler engagerar sig i dansk-svenskt samarbete inom kultur, utbildning, media och politik. Och inget – eller i alla fall mycket lite – hade skett utan brons tillkomst.
Trots detta är besvikelsen utbredd över att integrationsprocessen går så långsamt. För den ökning vi ser i persontrafiken och i pendlandet sker utifrån en mycket låg nivå. Och den kunde ha varit mycket större om en rad barriärer hade rivits ned.
Den totala arbetsmarknaden i Skåne och på Sjælland består av 1,7 miljoner arbetsplatser. Pendlandet över kommungränserna har ett omfång på runt 850 000 personer. Men mellan Danmark och Sverige pendlar bara 4000 människor dagligen.
Som en jämförelse kan nämnas att över den franskbelgiska gränsen pendlar dagligen 18 000 personer och över den belgisk-holländska gränsen 17 000. Varför är det då så få som pendlar över Öresundsbron?
– Den avgörande barriären, tidsavståndet mellan Köpenhamn och Malmö, har nu brutits, säger professor Christian Wichmann Matthiessen vid Köpenhamns Universitets geografiska institution.
Men prisbarriären på transport, särskilt när det gäller biltrafik, är mycket betungande. Det borde inte kosta mer än 50 kronor att köra över bron med bil. Prissänkningen skulle leda till ökad trafik. Även tågpriserna bör sänkas, för de är också för höga.
Idag kostar det 220 danska kronor att köra bil över bron. Ett månadskort för bil uppgår till 2400 kronor. För en enkel biljett med tåg får man betala 70 kronor och för ett månadskort 1400 kronor.
Ett år innan bron öppnades lade den danska och svenska regeringen fram en gemensam rapport där man gick igenom en rad hinder för integrationen mellan länderna. Man var överens om att broavgifterna skulle fastsättas på en nivå som inte utgjorde en barriär för resandet, varken för de enstaka resorna eller för pendlandet. Man framhöll också att regler och nationella särordningar som hindrar integrationen, skulle tas bort eller reduceras så mycket som möjligt. Det skulle också vara lätt för medborgarna att få vägledning om skatt, sociala försäkringar och arbetsmarknad.
Efter att denna rapport lades fram har man på regeringsnivå i stort sett legat på den lata sidan och nedbrytandet av barriärer har tydligen tagits bort från dagordningen, menar Christian Wichmann Matthiessen.
– Men politikerna måste lösa dessa hinder, särskilt när det gäller skatterna. Medborgarna i de båda länderna kommer att trycka på och kräva en harmonisering av skattesystemen, socialförsäkring och annat. Inte förrän dessa frågor är lösta kommer bron att skapa en vardaglig kontakt mellan människorna vid Sundet.
– Fler och fler engagerar sig i projekt som ska öka kontakten mellan länderna. Bron har redan lett till att Öresundsområdet idag betraktas som ett begrepp. En rad stora internationella företag har slagit sig ned i området, som kan erbjuda högt utbildad arbetskraft, säger Christian Wichmann Matthiessen.
I ett internationellt sammanhang upplevs Norden som homogent; språken är likartade, religionen och kulturen likaså. Men det finns skillnader, och bara om man är uppmärksam på dem kan man undvika att hamna i konfliktsituationer.
Instituttet for Fremtidsforskning, som har kontor både i Köpenhamn och Malmö, har undersökt de kulturella skillnaderna mellan danskar och svenskar med fokus på Öresundsregionen.
Den största gruppen som pendlar arbetar inom IT och kommunikation, service och produktion/konstruktion. Institutets undersökning baseras på intervjuer med chefer som har erfarenhet av att arbeta både i Danmark och Sverige. Där framgår det att skillnaderna mellan svensk och dansk organisation upplevs som mer eller mindre konfliktfyllda. Medan den formella hierarkin är mindre synlig i Sverige lägger danskarna större vikt vid de formella titlarna.
I Sverige finns det fler organisatoriska nivåer än i Danmark, där individen har större spelrum. Svenskarna planerar besluten grundligare medan danskarna genomför dem snabbare.
Tron på det objektiva är mer dominerande i Sverige; i Danmark lägger man större vikt på det subjektiva. Det finns också en klar tendens till att svenskarna försöker att bygga in en objektiv logik i procedurerna. Men en sådan framgångsväg tror inte danskarna på, vilket kan skapa konflikt.
De svenska företagen har ofta en mycket långsiktig plan, medan de danska företagen har ett mer kortsiktigt mål och är snabbare till att anpassa sig till en förändrad situation på marknaden.
Den ”svenska modellen” passar bättre till verksamheter som producerar, medan den ”danska modellen” passar till handelsförtag. De två modellerna visar sig stämma med den näringslivsstruktur som de båda länderna traditionellt har haft och som fortfarande speglar de kulturella förhållandena i länderna, heter det i rapporten från Instituttet for Fremtidsforskning.
Språkförståelsen mellan danskar och svenskar är vid de första mötena inte särskilt bra. Många danskar upplever den skånska dialekten som svår. För en svensk kan det danska språket ofta uppfattas som oartikulerat och svårbegripligt. När många köpenhamnare dessutom talar ganska fort kan det bli extra besvärligt för svenskarna. Men en allmän uppfattning hos såväl danskar som svenskar är att språkförståelsen ökar efter en relativt kort tids boende i det nya landet. Den inflyttade nordbon kan i regel behålla sitt eget språk i det nya nordiska landet; i vissa fall kan det dock bli nödvändigt att blanda upp sitt språk med ord från det nya landet.
Huvudprincipen för skatteuttag i de nordiska länderna är att man betalar skatt där man bor. I samband med broöppningen ändrade Danmark denna princip så att danskar som bor i Sverige och som arbetar i Danmark, nu också ska betala skatt i Danmark.
De svenska kommunerna får inte ett öre i skatt från de danska kommuninvånarna som arbetar i Danmark. Den tidigare danske miljöministern Svend Auken (socialdemokrat), som var en av brons tillskyndare, menar att de svenska och danska skattesystemen måste harmoniseras.
– Det är överraskande för många att de båda ländernas skattesystem är så olika. Jag anser att man ska följa huvudprincipen om att skatt ska betalas till den kommun där man bor. Men om danskar bosatta i Sverige med arbete i Danmark skulle börja betala skatt i Sverige, ja, då skulle vi få ett skatteparadis i Öresundsområdet. För de danska lönerna är högre än i Sverige, som däremot har lägre skatt. Samtidigt är bostäder, bilar och mycket annat billigare i Sverige. Om danskarna då betalar skatten i Sverige, så skulle de tjäna riktigt mycket pengar. Vi måste alltså få till en utjämning mellan skattesystemen.
Kommunalrådet Kent Andersson i Malmö är ansvarig för integration och arbetsmarknad. Han tycker det är spännande att vara politiker i en tillväxtregion. Men han är bekymrad för den obalans som skattesystemet skapar.
– Mycket tyder på att allt fler danskar flyttar över till Skåne, men de behåller jobben i Danmark. Detta kommer att skapa stora problem för de skånska kommunerna som inte får del i skattekronorna från danskarna. En överenskommelse i skattefrågan mellan Danmark och Sverige ligger av allt att döma långt fram i tiden.
Enligt Sveriges nordiske samarbetsminister Leif Pagrotsky är det mycket arbete som återstår innan vardagen kan fungera smidigt för den som arbetar och bor i olika nordiska länder.
– De nationella systemen är så olika mellan Sverige och Danmark, men också mellan Sverige och Finland, att det ibland är väldigt besvärligt att komma till rätta med skillnaderna i beskattning, pensioner, utbildning och familjepolitik, konstaterade Leif Pagrotsky vid en frågestund i den svenska riksdagen nyligen.
Nordbornas rättigheter heter en rapport som utarbetats av ambassadör Ole Norrback på uppdrag av Nordiska ministerrådet. I rapporten pekas det på en rad problem som invånarna kan bli konfronterade med vid kontakterna med ett annat nordiskt lands myndigheter eller organisation. För att förbättra situationen lägger Ole Norrback fram en rad konkreta förslag på olika områden till de nordiska politikerna. Det rör sig bl a om skolgång, studier, språkrätt, arbete, skatter, socialskydd och mobilitet.
Ole Norrback vill också förbättra informationen för nordborna.
Detta kan göras så här:
Nordiska ministerrådet bör tillföras resurser så att det kan upprätta en central databas där samtliga nordiska avtal finns tillgängliga på de nordiska språken.
De nationella myndigheterna i de nordiska länderna bör granska de olika nationella informationskällorna som finns på Internet och se till att de nordiska avtalen inarbetas i dem.
Det tidigare systemet med nordiska kontaktpersoner inom olika grenar av förvaltningen bör uppdateras och effektiviseras.
För att ge nordborna bättre service bör Hallå Norden tillföras medel för upprättandet av heltidstjänster i alla länder från år 2003.