Fattigdomen breder ut sig i Norden

Nordens institut i Finland, Nifin, ordnade den 25 november ett nordiskt seminarium om kostnaden för fattigdomen och slutsatserna hade en dyster inramning. Finland tycks ha större problem med ökade inkomstklyftor än de andra nordiska länderna och framförallt har andelen barn som lever i fattiga förhållanden ökat kraftigt. Markus Jäntti, ekonomiprofessor vid Stockholms universitet, konstaterade att det finns många aspekter på fattigdom som gör det svårt att säga något definitivt om barnens ställning. Utvecklingen i Finland har ändå varit så alarmerande att han har svårt att acceptera konsekvenserna av den förda politiken. På tio år har andelen finländska barn som lever i fattigdom tredubblats till 14 procent och andelen bland barn med en förälder är 25 procent.

- Uppriktigt sagt, personligen tycker jag detta är en nationell katastrof och en orsak att gå upp på barrikaderna. Risken att bli klassad som fattig, det vill säga med EU:s mått mätt en inkomst på 60 procent eller mindre av medianen, är avhängig av utbildning, kopplingen till arbetsmarknaden och civilstånd. Ensamma mödrar löper en överväldigande risk, Jäntti talar om en feminisering av fattigdomen.

Nästa år har utsett till det europeiska året för bekämpande av fattigdom och utslagning. Forskaren Asbjørn Wahl, verksamhetsledare för den norska alliansen för välfärdsstaten, är rädd för att politikerna mest riktar in sig på symptomen och inte orsakerna till fattigdom. Som exempel tar han sitt eget hemland.

- Alla säger att det är en skam.

Trots att norrmännen hör till världens rikaste hade andelen fattiga fram till 2007 ökat till nära tolv procent. Under fattigdomsgränsen levde då 85 000 barn – en ökning med 70 procent under 2000-talet.

- Det finns ingen länk mellan förmögenhet och fattigdom, säger Wahl, det är politikernas sak att omfördela förmögenheten och skapa välfärd. Ojämlikheten är därför ett resultat av en medveten politik där fattigdom tolkas som ett ekonomiskt incentiv - individen förväntas försöka förbättra sin egen position med ett marknadsmässigt tänkande. Han ser inga tecken på en omprövning.

- Att den repressiva politiken gentemot de arbetslösa ökar, det är den möjliga politiska utveckling jag ser i Europa.

Ekonomiprofessorn Peder J. Pedersen från Århus Universitet påpekade att Danmark är ett land där fattigdomen hållits på en låg och stabil nivå genom konjunkturerna.

Den robusta danska välfärdsstaten har överraskat många observatörer.

Störst risk löper ungdomar mellan 19 och 24 år, en tredjedel var klassade som fattiga år 2004. Det är alltså en riskfaktor att fylla 19 år och att bli färdig med sin utbildning.

Nyinflyttade immigranter från länder utanför Europa är också en högriskgrupp.

Den makroekonomiska politik som alla forskare rekommenderar är att arbeta mot arbetslösheten och till varje pris försöka hålla folk kvar inne på arbetsmarknaden. Det land där dessa åtgärder tycks bita bra är krisdrabbade Island. Där är folk tidigare gått med på lönesänkningar för att få hålla sina jobb under svåra tider och nu sänks lönerna igen. Professor Stefan Olafsson från Islands universitet är därför skeptisk till prognoserna som säger att arbetslösheten stiger från sju till tio procent.

- Det viktiga är om vi kan hålla arbetslösheten nere. Jag tror vi kan hålla oss under tio procent i vinter

Finanskrisen har enligt Olafsson också fört med sig att Wall Street-modellen av nyliberalismen har dumpats och att isländska politiker nu istället säger sig sträva mot ett nordiskt välfärdssamhälle. Den nordiska modellen är alltså inte död och begraven än. Men välfärdsprojektet är uppenbarligen i stort behov av en politisk uppryckning, om man får tro de forskare som diskuterade fattigdomen i Norden på Nifin.