IMF och ILO samarbetar om att minska arbetslösheten

ILO är FN:s fackorgan för arbetsfrågor där också fackföreningarna och arbetsgivarna är representerade. Organisationens ledare Juan Somavia är framförallt bekymrad för sysselsättningen. Enligt ILO:s beräkningar har arbetslösheten ökat med 30 miljoner människor från 2007 till idag. 210 miljoner människor är nu arbetslösa i världen.

Den internationella valutafonden, IMF, är finansvärldens brandkår som rycker ut när kriser uppstår. Dess uppgift är att återupprätta förtroendet för länder genom att ge nödlån.

IMF är känt för att ställa tuffa krav för att ge lånen. Ett exempel är vad som har skett i Grekland, vars statsminister Georg Papandreou också deltog på konferensen, tillsammans med sin spanske kollega José Zapatero och presidenten i Liberia Ellen Johnson-Sirleaf.

Tillsammans med EU har IMF gett ett lån på 110 miljarder euro under tre år till Grekland. En förutsättning är att Grekland genomgår en omläggning av sin ekonomiska politik i en omfattning som inte skådats i Europa i modern tid.

Underskottet i den grekiska statsbudgeten, som 2009 var på 13,6 procent, ska minskas till under tre procent. För att klara av det måste pensionsåldern höjas med flera år, skatterna ökas och de två extra månadslöner per år som de offentligt anställda haft tas bort. Bara om statsfinanserna kommer i balans igen kan tillväxten öka, enligt IMF.

- Grekiska medborgare bör inte vara rädda för IMF. Vi är där för att hjälpa dem, säger direktören för IMF, Dominique Strauss-Kahn.

Att sysselsättning och tillväxt var tema för den första gemensamma konferensen mellan de två organisationerna är därför inte överraskande. Men det fanns också ett tredje tema: ”social cohesion”. Det översätts något torftigt i de norska dokumenten med ”samarbete”. Men begreppet handlar om det som håller ihop ett samhället.

Om inte de anställda får ta del i besluten som behöver fattas för att återupprätta statsfinanserna är risken också stor att de inte går att genomföra. Strejker och andra aktioner kan lamslå landet. Om vissa delar av befolkningen drabbas oproportionerligt hårt förlorar de tron på demokratin.

ILO-IMF-konferensen hölls bara ett par dagar innan det hade gått exakt två år sedan den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick konkurs den 15 september 2008. Det har blivit det symboliska startdatumet för finanskrisen.

EU:s kommissionär för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, László Andor, varnade för vad som kan ske:

-  2008 blev ett förskräckligt år, ett annus horribilis, för finansbolagen. Det ledde i sin tur till att 2009 blev ett förskräckligt år för den ekonomiska tillväxten, med en mycket kraftig recession i OECD-länderna . Nästa steg var att 2010 blev ett annus horribilis för arbetslösheten. Vi har sju miljoner människor som har blivit arbetslösa enbart inom EU, som en följd av krisen.

-  Om vi misslyckas med att handla nu, om vi inte lyckas påverka utvecklingen, så kan 2011 bli ett annus horribilis för den sociala sammanhållningen, sa han.

I det dokument som ILO och IMF arbetat fram tillsammans inför konferensen hänvisas det till forskning som visar att inte bara leder arbetslösheten till ekonomiska och sociala ärr som varar i decennier. Det påverkar också förtroendet för samhällsinstitutionerna. De ungdomar som upplever en lågkonjunktur när de är 18-25 upplever samhället som orättvisare och att det inte är någon vits att anstränga sig.

”Studier som använder data från 69 olika länder visar att arbetslöshet leder till en negativ syn på demokrati och ökar längtan efter egenrådiga ledare”, heter det.

”Hög och långvarig arbetslöshet representerar därför en risk för stabiliteten av de existerande demokratierna och ett hinder för utvecklingen av nya demokratier i de länder som genomgår politiska ändringar”.

Det är starka ord, men också ett tecken på att de institutioner som finns förstår att de inte längre kan arbeta isolerat från varandra.

När Dominique Strauss-Kahn från valutafonden sammanfattade konferensen sade han att ”det har dröjt allt för länge innan vi fick den här kontakten med ILO”.

- Om det finns ett budskap som vi bör ta med oss från den här konferensen så är det att tillväxt är bra, och givetvis kan ingenting göras utan tillväxt, men att tro att tillväxten på egen hand ska förse oss med de jobb som vi behöver, är antagligen väldigt naivt.

- Det andra budskapet är att vi måste arbeta vidare med konceptet om ett socialt skyddsnät. I de diskussionerna vi haft med ILO visste vi att det är ett självklart begrepp för dem. Men vi upptäckte också att ILO ser att det måste utvecklas innanför ramen av en hållbar makroekonomi.

Det låter kanske lite uppstyltat. Men förmodligen är det det närmaste en chef för IMF kan komma en kärleksförklaring till en organisation som ILO.