Klimatet förändrar arbetslivet i Arktis

Osäkerheten om hur klimatet kommer att utvecklas demonstrerades av vädret under konferensen. På inledningsdagen var det kallt och torrt. Samma dag tittade solskivan fram över bergskammarna som omgärdar staden med 57 000 invånare. Det var första gången sedan slutet av november och Tromsøborna var extatiska. Fjällen runtomkring färgades rosa och folk gick omkring med ett leende på läpparna.

- Det är fantastiskt att solen kommit tillbaka! utbröt stadens borgmästare, Jens Johan Hjort, när han hälsade konferensdeltagarna välkomna.

De som bor i Arktis bland dem förstod vad han menade.

Nästa dag regnade det, men på dag tre var det tung snö, flak stora som bomullstussar som gjorde att de som varit ute såg ut som om de sprayats med vitt.

Snabbare än förväntat

Under konferensen presenterades en sammanfattning av den stora SWIPA-studien som Arktiska Rådet finansierat och som består av 230 vetenskapliga rapporter om klimatändringarnas konsekvenser. Den bygger på tidigare studier, men är uppdaterad med det som skett de senaste tio åren.

- Den främsta slutsatsen i SWIPA-studien är att förändringarna som sker i Arktis kommer mycket snabbare än förväntat, sa Morten Olsen från Klima- och Energiministeriet i Danmark. 

Bokstäverna står för ”Snow, Water, Ice and Permafrost in the Arctic”.

Även om det pågår en diskussion om hur stora klimatändringarna är globalt, är det ingen som förnekar att det blivit dramatiskt mindre is över Nordpolen och att glaciärer och inlandsisen på Grönland smälter fort. Processer sätts igång, som i sin tur gör att klimatändringarna går ännu snabbare, som när snötäcket blir mindre. Därmed reflekteras mindre solljus och det blir varmare med globala konsekvenser.

Gott samarbete

- De goda nyheterna är att de arktiska länderna samarbetar bra . Det gör det lättare att hantera den anpassning som behövs, sa Gustaf Lind, Sveriges ambassadör för Arktis.

Ett synligt bevis för samarbetet är att Arktiska Rådet, som består av de åtta länder som delvis ligger norr om polcirkeln, har etablerat ett permanent sekretariat i Tromsø. Det invigdes vid en ceremoni med den norske utrikesministern Espen Barth Eide, hans svenske kollega Carl Bildt och den kanadensiska samarbetsministern för Arktis, Leona Aglukkaq. Islänningen Magnús Jóhannesson kommer att leda sekretariatet. 

Men visst kan det hetta till även i Arktis. Oftast handlar det då om fisk, en näring som fått märka konsekvenserna av det varmare klimatet genom att flera fiskebestånd har flyttat på sig. Koljan, som tidigare fanns längs Islands södra kust, uppehåller sig nu norr om ön.

- Internt i Island skapar det problem eftersom det är fiskarna i den södra delen av landet som har kvoterna för kolja. Fiskarna i norr får samtidigt så mycket kolja som olovlig bifångst att de inte kan ta upp sina torskkvoter, sa Steingrímur Sigfússon, Islands industri- och fiskeriminister.

Makrillen skapar problem

Makrillen har också börjat samla sig i havet utanför Islands sydkust. Islänningarna, som inte har några historiska traditioner för att fiska makrill, har valt att sätta sina egna, väl tilltagna kvoter, utan hänsyn till Norge och EU.

-  Makrillen som simmar in vår zon motsvarar en biomassa på 1,5 miljoner ton. De är inte där som turister, utan är mycket företagsamma. De lägger på sig 650 000 ton som de tar från det isländska ekosystemet, sa Steingrímur Sigfússon.

-  De traditionella metoderna för att dela ett fiskebestånd mellan flera olika nationer fungerar inte när det sker dynamiska ändringar som nu. Vi måste hitta en balans mellan de historiska fångsterna och andra faktorer, sa han.

Med tanke på hur notoriskt svåra förhandlingar om fiske brukar vara vet emellertid ingen vad som sker om man går bort från de nuvarande principerna.

Fisket står för 40 procent av den isländska varuexporten. De två senaste åren har makrillen kommit på andra och tredje plats som viktigaste fiskebestånd. Enligt de historiska kvoterna har Norge och EU rätt till 90 procent av makrillen i Nordatlanten, medan Island, Färöarna och alla andra länder får dela på de resterande tio procenten.

Erosion stort problem

Men klimatändringarna för också med sig andra ändringar. När permafrosten – den eviga tjälen – går ur marken innebär det att kustlinjen kan börja erodera. Två tredjedelar av den arktiska kustlinjen hålls ihop och skyddas av is. När isen smälter och permafrosten tinar kan erosionen gå snabbt. Längs kusterna av Laptev- och Beauforthavet har kusten dragit sig tillbaka med mer än två meter per år. Flera inuitsamhällen i Alaska förbereder sig på att de måste flytta.

Även om Arktis är glest befolkat underlättar kylan kommunikationerna. Traditionellt genom att hundslädar, i vår tid genom att isvägar plogas över frusna sjöar och floder. Territoriet Nunavut i Kanada har vägförbindelse med resten av Nordamerika endast genom en isväg.

Nu blir tiden som isvägarna är säkra kortare eftersom de fryser senare och tinar fortare.

Att permafrosten tinar gör också att byggnader, rörledningar och flygplatser deformeras, även om nya byggtekniker som är tåligare har utvecklats.

Nya möjligheter till havs

Det varmare klimatet ger också nya möjligheter. Nya handelsrutter öppnar sig när isen smälter. 2012 var det 42 fartyg som seglade från Asien till Europa eller omvänt genom Nordostpassagen. Transportsträckan från Hamburg till Shanghai är 35 procent kortare jämfört med att segla genom Suezkanalen.

Nordvästpassagen går norr om Kanada. Om den blir isfri skulle fartyg från Europa kunna nå USA:s västkust utan att passera Panama-kanalen.

En annan sorts trafik är att stora kryssningsfartyg seglar upp längs iskanten.

- Som mest har vi haft åtta fartyg samtidigt runt Svalbard. Ett enda kryssningsfartyg kan ha fler personer ombord än vad det bor på hela Svalbard, sa viseadmiral Haakon Bruun-Hansen, som ett exempel på de nya utmaningar räddningstjänsterna kan ställas inför.

"Kulturimperialism"

Den ökade turismen för också med sig nya krav och förändringar.

- Turisterna vill se orörda och ursprungliga samhällen där de kan smaka på den förbjudna frukten – valkött, sa Sara Olsvig. Hon är invald i det danska Folketinget för vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit, på en av de två platser som är reserverade för Grönland.

Hon skrädde inte på orden när hon beskrev EU:s förbud mot sälskinn som hon kallade helt irrationellt, eftersom sälarna varken är utrotningshotade eller fångas på ett oacceptabelt sätt.

- Det handlar om kulturimperialism och inte om djurs rättigheter, sa hon.

Intresse från andra länder

Intresset från icke-arktiska länder för att bli observatör i det Arktiska rådet kan verka förvånansvärt stort:

- Jag höll nyligen ett tal i Singapore om Arktis som var väldigt välbesökt. Singapore befinner sig i alla fall på rätt sida av jordklotet – det ligger en grad norr om ekvatorn, skämtade Norges utrikesminister Espen Barth Eide.

Med tanke på hur beroende Singapore är av sjöfart är intresset inte så konstigt. I höstas seglade den kinesiska isbrytaren Xue Long genom Nordostpassagen.

För Sara Olsvig innebär Kina en möjlighet både till stora investeringar i jakten på mineraler och som köpare av sälskinn. I Danmark har det brutit ut en debatt om det bör upprättas ett nytt statligt företag för att investera i gruvverksamheten och för att leta efter olja och gas på Grönland.

- Jag förstår inte det plötsliga intresset. När vi förhandlade med tidigare regeringar så företog de sig inte något i förhållande till investeringar, säger Sara Olsvig.

Sedan 2009 har det ”bloktilskud”, som Danmark ger till Grönlands budget, frysts.

- Om vi vill upprätthålla välfärdsstaten på Grönland måste vi helt enkelt hitta nya inkomstkällor, säger hon.