Fortfarande svårt att spå hur arbetslösheten kommer utvecklas

Nya sätt att motverka de ekonomiska konsekvenserna har utvecklats mycket snabbt. Det viktigaste är att staten under en tid påtar sig kostnader som näringslivet eller den enskilde tidigare skulle varit tvungen att ta. I Sverige är bedömningen att de krisåtgärder som hittills har beslutats kommer att kosta den svenska statskassan 240 miljarder kronor.

Det nyinrättade permitteringsstödet är den dyraste av krisåtgärderna och bedöms kosta 95 miljarder kronor.

- Tittar vi tillbaka på förra krisen 2008-09, fanns ingen sådan reform och då förlorade Sverige många industrijobb som aldrig kom tillbaka, sade finansminister Magdalena Andersson den 14 maj.

Permitteringsstödet omfattade då 420 000 personer och 22 miljarder kronor hade redan betalats ut.

Korttidspermittering innebär att arbetsgivare kan minska anställdas arbetstid, medan staten täcker upp så att lönen är kvar på nästan samma nivå som tidigare. Liknande stöd har införts i alla de nordiska länderna.

Det svenska finansdepartementet har gjort en sammanräkning över hur stor andel av bruttonationalprodukten, bnp, som krisåtgärderna motsvarar i de fyra största länderna i Norden, samt Tyskland och Nederländerna.

Källa: Regeringskansliet. Diagrammet visar stöd med direkt budgeteffekt och inkluderar direktstöd, kostnader för korttidspermitteringar, sänkta arbetsgivaravgifter och kostnader för sjuklöneansvar. 

Skillnaden mellan Danmark och Finland är ändå stora – de danska åtgärderna är enligt denna sammanställning nästan 3,5 gånger större. Men det är för tidigt att se hur stora utgifterna blir när året är slut. I Danmark kommer den ”midlertidlige lønkompensationsordning” att gradvis fasas ut och avslutas den 29 augusti.

För att kunna bedöma hur det går på arbetsmarknaderna i de nordiska länderna är inte arbetslöshetssiffrorna tillräckliga. Går man till jämförbar ekonomisk statistik, som OECD, har inte den hunnit längre än till mars.

De kan emellertid fungera som en bas, som visar utgångsläget, innan samhällena stängdes ned. Danmark, Island och Norge låg under genomsnittet för hela OECD i arbetslöshet, Finland och Sverige något över:

Grafen visar den säsongsjusterade arbetslösheten i OECD-länderna under det första kvartalet 2020. De nordiska länderna och genomsnittstalet för OECD är markerat i andra färger. Källa: OECD.

Ser man på utvecklingen sedan finanskrisen 2008 för de nordiska länderna ser det ut så här:

Det svarta strecket är genomsnittet för hela OECD och påverkas av att antalet arbetslösa i USA i april hade ökat med 15,9 miljoner nyinskrivna arbetslösa jämfört med för ett år sedan.

Inget av de nordiska länderna, med undantag för Norge, hade kommit ned i så låg arbetslöshet som rådde innan finanskrisen, när coronapandemin slog till.

För att bedöma utvecklingen på de nordiska arbetsmarknaderna behövs det två tal – dels hur många som är arbetslösa enligt de traditionella kriterierna och dels hur många arbetstagare som får korttidspermitteringar.

I två länder, Island och Norge, har det gjorts sådan statistik, som verkar förhållandevis jämförbar:

För de andra länderna har vi inte hittat någon motsvarande statistik. Men det är rimligt att tro att de också kommer ett stycke över tio procent när den ordinära arbetslösheten fylls på med de som jobbar med kompensation.

I Sverige uppgavs 420 000 personer vara korttidspermitterade den 14 maj.

I Danmark den "midlertidige lønkompensationsordning" haft en avgörande betydelse för 200 000 danska löntagare.

I Finland visar statistiken att 217 000 finländare var arbetslösa i april, eller 8,1 procent, vilket är en svag nedgång mot för ett år sedan. Antal som är "dolt arbetslösa" har emellertid ökat med 81 procent, och uppgår till 196 000 personer. Det är en statistik som visar personer som skulle kunnat söka arbete, men som inte gör det av olika skäl. Ökningen från i fjol är på 88 000 personer.

Man kan anta att antalet nordiska löntagare som omfattas av de extraordinära coronaåtgärderna kommer att minska när samhällena nu gradvis återgår till det normala. Men samtidigt kommer många verksamheter, framförallt i restaurang-, hotell- och turistnäringen inte klara sig. Därmed kommer troligen den traditionella arbetslösheten att börja öka till de nivåer som de låg på efter finanskrisen 2008.