Nordiska rådet 2023 - sessionen då omvärlden trängde sig på

Under fyra intensiva dagar genomfördes Nordiska rådet sin session i Oslo 30 oktober – 2 november, med ovanligt stort deltagande av ministrar och med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg som gästtalare. Många talade om den nordiska gemenskapen, andra fokuserade på skillnaderna. 

Sessionen är en hyllning av det nordiska, med tal, debatter, prisutdelningar, utskottsarbete och informella sammankomster. Alla är försiktiga med att säga något som kan stöta en annan nations representanter och därmed är det sällan att det hettar till.

Mitt i all den nordiska ”hyggen” tränger sig emellertid omvärlden på. De två absolut största diskussionsämnena var Sveriges kommande medlemskap i Nato och konflikten mellan Hamas och Israel på Gazaremsan. För en arbetslivstidskrift kan det vara svårt att hitta nyheter inom det området. Men att alla de fem länderna och de tre självstyrande områdena befinner sig i samma säkerhetspolitiska allians kommer också att förändra Nordiska rådet.

Jens Stoltenberg talade för andra gången på två år till Nordiska rådet. Foto: Magnus Fröderberg/Norden.org.

I Oslo talade för första gången försvarsministrarna till de 87 ledamöterna, valda proportionellt efter de olika partiernas styrka i sina nationella parlament. Försvarspolitiken har tidigare inte varit en del av samarbetet i Nordiska ministerrådet eller tema under sessionerna.

Även stats-, utrikes- och miljöministrarna, liksom de nordiska samarbetsministrarna talade till ledamöterna. Att vara nordisk samarbetsminister är som oftast en bisyssla för ministrar som styr helt olika departement.

I Island, som i år har ordförandeskapet i Nordiska ministerråd, är det Guðmundur Ingi Guðbrandsson som har den rollen i tillägg till att han är arbets- och socialminister. I Norge är det biståndsministern, i Sverige EU-ministern, i Finland undervisningsministern och i Danmark kyrkoministern.

Sveriges utrikesminister Tobias Billström. Foto: Magnus Fröderberg.

Hur viktigt Nordiska rådet upplevs står ofta i omvänd proportion till hur stort landet är. Sveriges utrikesminister Tobias Billström var mån om att placera Norden i ett internationellt sammanhang:

- Vi skulle inte bara platsa i G20 utan även i G10, sade han med en hänvisning till gruppen av världens rikaste länder.

Det är Sverige som tar över ordförandeskapet i ministerrådet nästa år, men Tobias Billström verkade lika intresserad av det informella samarbetet som drivs i det som kallas N5. När de baltiska länderna är inbjudna kallas det NB8.

I Nordiska rådet pågår det sedan ett år ett utredningsarbete om Helsingforsavtalet som ingicks 1962, och som har kallats ”grundlagen” för det nordiska samarbetet, ska revideras i och med att både Finland och Sverige (troligtvis) blir med i Nato.

En sådan revidering ser många nordister också som en möjlighet att skärpa texten, att länderna inte bara ”bör” samarbeta på vissa områden men att de ”skall” göra det. Försvarspolitiken bör förstås skrivas in som ett samarbetsområde, men ska Nordiska rådet också få sin vilja igenom att det upprättas ett ministerråd för transportministrarna? Ett beslut om det togs redan 2018. Samarbetsministrarna kunde bara lova ytterligare en utredning, som ska var klar i februari, och som ska behandlas på Nordiska rådets specialsession i april.

Erling Eidesgaard från Färöarna. Foto: Stine Østby

En känslig fråga är också om de självstyrande områdena ska få en annan status.

- I 45 år har Färöarna knackat på; vi vill bli fullvärdiga medlemmar i det nordiska samarbetet, men det är vi som de andra inte får leka med. Vi är som den lilla flickan med svavelstickorna; vi står utanför de fina fönstren och tittar in i vardagsrummen, in i värmen, där de fem riktiga medlemmarna får sitta, sa färöingen Erling Eidesgaard, från Nordisk grön vänster, och fortsatte med ännu större patos:

- Färöarna är ett land, vi är ett folk, vi är en nation, och det gör därför ont när vi bland våra nordiska vänner av strategiska skäl omnämns som bara ett område. Vi är ett land och vi hålls utanför. Vi har mycket att bidra med och vi har en brinnande önskan om fullt medlemskap. Vi knackar (och här knackade han hårt på talarstolen): Hör oss nu, för vi knackar inte för alltid.

Statsminister Mette Frederiksen. Foto: Stine Østby/Norden.org.

Statsminister Mette Frederiksen kom i sitt tal med ett oväntat klart stöd för att Färöarna och Grönland ska bli fullvärdiga medlemmar:

- Det nordiska samarbetet måste också utvecklas. Vi ska aldrig fastna i det vi har och vad vi brukar göra. Därför rekommenderar jag att både Färöarna och Grönland får en starkare position i det nordiska samarbetet.

Sverige är däremot osäker på om det är så smart att öppna Helsingforsavtalet:

- Från svensk sida är jag ganska tydlig med att jag inte ser behovet av att lägga kraft, tid och pengar på att göra en översyn av Helsingforsavtalet. Det har gagnat oss väl, sa Sveriges samarbetsminister Jessika Roswall.

- Jag tycker att vi ska lägga fokus på det som är vårt uppdrag, nämligen att se till att Norden blir världens mest integrerade region. Vilken påverkan en omförhandling skulle få på EU-samarbetet vet jag inte, men det är i så fall en komplex fråga som man behöver ta ställning till.

Sveriges EU-minister Jessika Roswall är också nordisk samarbetsminister. Foto: Stine Østby/Norden.org.

Island stödjer tydligt de tre självstyrande områdena, medan frågan nog är svårast för Finland, där förhandlingarna om ett nytt självstyreavtal för Åland går mycket trögt. Åland är det området som har minst självstyre, i alla fall när det gäller att kunna beskatta sina egna invånare. Med bara 30 000 invånare ser politikerna där det som en för stor uppgift att vara ordförande i ministerrådet på egen hand. På Grönland är viljan att påverka utrikespolitiken i Arktis mycket stor, men intresset för det nordiska samarbetet lägst av alla de åtta medlemmarna i Nordiska rådet.

Frågan är därför om det kommer bli någon slags mellanlösning, en N6 eller en N7, för att använda Tobias Billströms nomenklatur.

Nordiska rådet vill gärna se både att de nordiska parlamentarikernas makt stärks och att budgeten blir större. Den har legat fast på ungefär en miljard danska kronor i mycket lång tid. Men Mette Fredriksen var också lika tydlig när hon fick en fråga om budgeten kan ökas:

- Jag håller helt med om att det är bra att samarbeta; jag håller inte med om att vi ska lägga mer pengar på det. Jag måste säga det väldigt direkt och ärligt. I mina ögon är det viktigaste när vi pratar om nordiskt samarbete att vi pratar tillsammans, och det är bland det billigaste i politiken. Så jag måste vara direkt och ärlig: Jag skulle vilja stödja ett närmare samarbete, men jag är inte för att vi ska lägga mer pengar.

Försvarspolitiken kommer emellertid att påverka det nordiska samarbetet. Som flera talare påpekade är transportådrorna i Norden stort sett från norr till söder och inte från väst till öst. För att medlemsländerna verkligen ska kunna utveckla ett gemensamt försvar måste järnvägar, broar och landsvägar förstärkas och förbättras. Ska beredskapen förbättras kanske det behövs gemensamma lager.

Sveriges försvarsminister Pål Jonson fångade tidsandan när han påpekade att vi gått från principen att allt ska ske ”Just in time”, till att lager bör byggas upp ”Just in case”.

Nästa år tar Sverige över ordförandeskapet i ministerrådet, medan den nya presidenten för Nordiska rådet 2024 valdes på sista dagen av sessionen. Det blev Bryndís Haraldsdóttir som valdes till ny president och Oddný G. Harðardóttir till vicepresident.

Bryndís Haraldsdóttir (till höger) valdes till ny president och Oddný G. Harðardóttir valdes till vicepresident. Foto: Magnus Fröderberg/Norden.org.

Som nyheten formuleras på Norden.org:

”På flera ställen i Islands presidentskapsprogram lyfter man upp den pågående processen som Nordiska rådets presidium har inlett med att utreda en eventuell uppdatering av Helsingforsavtalet, som reglerar det officiella nordiska samarbetet. Man nämner också processen som ett konkret fokusområde för presidentskapet – där både frågor som säkerhetspolitik, klimatpolitik och frågan om språkanvändning på Nordiska rådets möten kunde tas upp”.