Estländare vänder hemåt

Vi sitter i auditoriet i det utmärkta konstmuseet Kumu i Estlands huvudstad Tallinn. Temat för diskussionen är arbetskraft och migration runt Östersjön. Arrangörerna har tvingats sätta lapp på luckan för tredje året i rad, vilket visar hur stort intresset för ämnet är. Efter att de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen blev självständiga 1991 har tiotusentals medborgare sökt sig utomland för att skapa sig materiellt sett bättre liv. I det estniska riksdagsvalet tidigare i år var migration en av de hetaste frågorna.

För de baltiska länderna handlar dagens diskussion om avfolkning, om människor i sina bästa år som bryter upp och kanske aldrig kommer tillbaks. Ur ett nordiskt perspektiv handlar migration om att hantera utmaningarna med invandring.

Foto: Wikipedia

Jag hade åkt över från Helsingfors kvällen innan med det estniska rederiet Tallinks färja Superstar. Överallt satt män och kvinnor på väg hem efter att ha jobbat veckan i grannlandet. Resan över tar bara två timmar och tiotusentals estländare vecko- eller månadspendlar över Finska viken. Många är byggjobbare, andra städar eller sysslar med jordbruksarbete. Det handlar övervägande om relativt lågt betalda jobb, men i ett land där medellönen är drygt ettusen euro per månad lockar möjligheten att tjäna tre-fyra gånger mera. Förutom dessa omkring 30 000 pendlare har nästan 50 000 estländare bosatt sig i Finland. 

Det beräknas att uppemot 100 000 estländare arbetar helt eller delvis i Finland vilket motsvarar var tionde person i arbetsför ålder. Resorna mellan Helsingfors och Tallinn är så många att myndigheterna på allvar utreder möjligheten att gräva en tunnel som skulle skapa en metropol, ”Talsinki”.

Även inflyttning

Vid seminariet förklarade Tiit Tammaru, professor vid universitetet i Tartu, att skillnaden i levnadsstandard två länder och tillgången på personer med lämplig utbildning och bakgrund är de faktorer som förklarar arbetskraftsmigration.

- Alla är ju inte beredda att flytta till ett annat land.

Han påpekade att Estland efter många år av utflyttning nu också kan uppvisa en ökande inflyttning. I takt med att levnadsstandarden och tillgången på välbetalda jobb förbättras flyttar folk hem igen. Antalet personer som återvänder motsvarar utvandringen efter att finanskrisen slog till 2008.

- Estland är ett exempel på ett emigrantland, men också ett immigrantland, sade Tammaru.

Utflyttningen från de tre baltiska länderna ser inte likadan ut. Estländarna flyttas nästan enbart till det kulturellt och geografiskt närliggande Finland medan litauer och letter framför allt åker till Storbritannien, med Norge som toppdestination bland de nordiska länderna.

Lettland illa ute

Lettland förlorade en tiondel av sin befolkning i flyttvågen efter 2000. Nu har forskare fått tag på 14 000 av de 260 000 personer som lämnade landet och svaren i en enkät visar att få har planer på att flytta tillbaka. 

Bara 17 procent flyttar ”säkert” eller ”troligen” hem inom fem år medan en lika stor andel räknar med att leva sina liv som pensionärer i Lettland, visar forskningsresultaten som presenterades av professor Mihails Hazans från Lettlands universitet. 

Befolkningsmässigt är Lettland är det mest utsatta landet av alla nya EU-medlemmar med ofördelaktig demografisk utveckling och utflyttning som riskerar socialskyddssystemen och den ekonomiska tillväxten.

Rasmus Ole Rasmussen, forskare vid Nordregio i Sverige, sade att de baltiska migrationsrörelserna är intressanta ur ett EU-perspektiv. Erfarenheterna visar till exempel att folk mycket väl kan ha multipla identiteter och kopplingar till två, tre eller fyra olika mentala världar.

Innovationsprofessorn Rainer Kattel från universitetet i Tallinn underströk att innovationer är starkt kopplade till migration och diversitet. Dessutom påpekade han att diasporor är viktiga för exportföretag på flera sätt, bland annat för att medlemmarna förstår målgrupperna.

Välfärden problem

Medborgarna i EU rör sig fritt över gränserna för att jobba, men socialskyddet hänger inte med. Välfärdssystem är svåra att upprätthålla i en värld där arbetskraften blir alltmer mobil.

Annika Forsander, utvecklingschef vid Arbets- och näringsministeriet i Helsingfors, konstaterade under seminariet att arbetskraftsrörligheten över gräns ökar mycket snabbare än försöken att mobilitetsanpassa socialskyddet, till exempel pensioner. Problemet är inte nytt. I Finland pågår som bäst en kampanj för att få finländare som jobbade i Sverige på 1960-talet men flyttade tillbaka till Finland att ansöka om den pension de har rätt till. Det handlar om uppemot tjugotusen personer.

- Det här är en komplex fråga och den utmanar hela grunden för välfärdsstaten.

EU-kommissionen diskuterar för tillfället hur reglerna för socialbidrag ska uppdateras för att anpassas till verkligheten, ett så kallat mobilitetspaket som ska främja rörlig arbetskraft och samtidigt förhindra missbruk. Bland annat i Danmark har debatten gått het om EU-medborgare som har rätt till barnbidrag och arbetslöshetsersättning samma dag de anländer. Det finns ändå inte mycket bevis för att välfärdsturismen är ett stort fenomen i EU.

Många kategorier

I dagens värld är kategorierna av immigranter så många att en modell aldrig kan passa alla. I Sverige tas till exempel hälften av de nya svenskarna emot av humanitära skäl. I Finland, däremot, utgör flyktingar och andra utsatta personer en marginell del av den totala inflyttningen. De största grupperna består av utlänningar som bildat familj med finländska medborgare, eller folk som kommer för att jobba och studera.

I Sverige finns en stark övertygelse om att invandrare i något skede blir nyttiga och 2008 beslöt regeringen att slopa behovsprövningen av arbetstillstånd för sökande utanför EU. Arbetsgivarna gavs alltså full rätt att bestämma vilken typ av arbetstagare de behövde. Avsikten var att fylla på med invandring där det rådde arbetskraftsbrist och att locka högt utbildade utländska experter till Sverige, dataspecialister, läkare, VVS-tekniker, ingenjörer.

En utvärdering som gjorts vid Malmö universitet presenterades vid seminariet i Tallinn. Den visar att resultatet står långt från förväntningarna. Det framkom att flyktingar från länder utanför Europa passade på att utnyttja möjligheten att få ett arbetstillstånd. Tidigare flyktingar anställde nya flyktingar som redan bodde i Sverige till sina företag i branscher där det redan rådde överskott på arbetskraft, som restauranger och städning. De experter som anlände för att jobba inom sektorer där arbetskraftsbrist rådde var tvärtom färre än innan reformen trädde i kraft. Forskningsrönen är publicerade i rapporten ”The world’s most open country”.

Seminariet i Tallinn ordnades av Nordiska ministerrådet i samarbete med myndigheter, högskolor och nordiska ambassader.