Undantagstillstånd i Norden

Det har blivit en kris där makten försvagats i bägge ändar och istället koncentrerats i mitten: Det internationella samarbetet har fungerat dåligt. Länder försöker roffa åt sig sjukhusutrustning, Världshälsoorganisationens råd och varningar ignoreras och samarbetet inom både FN, EU och Norden lider. Gränsöverskridande regioner som Öresund, kommer i kläm, men även inom länderna isolerades vissa regioner, som Nyland i Finland.

Samtidigt slås det också in kilar i den minsta enheten: familjen. De äldsta isoleras och får inte besök av sina barn, de lite yngre äldre kan inte hjälpa till med att passa sina barnbarn. Den individuella friheten har begränsats på ett sätt som inte skett någon gång tidigare i fredstid.

Undantagstillstånd råder, även för det fackliga arbetet. Avtalsrörelsen i Finland, Norge och Sverige har skjutits upp. Staten går in med stöd för att kompensera för företag som hamnar i kris och yrkesgrupper som har fått tidsbegränsade yrkesförbud.

Samtidigt fungerar ändå de nordiska samhällena. De första dagarnas hamstring avslutades när det visade sig att lagren hann fyllas upp. De som kan arbetar hemma. Coronapandemin visar samhällen som digitaliserats i så hög grad att verksamheterna i stor grad kan fortsätta som förr, men nu från kök och vardagsrumssoffan. Sjukvården har hittills stort sett stått emot det ökade trycket av svårt sjuka. Smittsamma sjukdomar har emellertid blivit den största arbetsmiljörisken.

När medierna under så lång tid dominerats av nyheter om coronasmittan har Arbeidsliv i Norden valt att i detta nummer koncentrera oss om konsekvenserna för det nordiska samarbetet. Vi rapporterar om ett ministerråd som tvingas arbeta hemifrån och där medarbetarna, som tusentals andra i regionen inte längre kan pendla över Öresundsbron. Hur går det för planerna att utvidga det regionala samarbetet mellan Danmark och Sverige? Hur går det för Nordjobb? Och hur går det för alla de nordiska studenterna som studerar i utlandet?

När de stränga åtgärderna för att begränsa smittspridningen börjar hävas kommer den politiska debatten skjuta fart igen. Vissa näringar, som turismen, kommer det dröja många år innan de når nivåerna innan pandemin – om någonsin. Investeringar i att utvidga flygplatser och bygga nya hotell ter sig osäkra.

Ska den ekonomiska krisen bekämpas genom att dela ut pengar direkt till invånarna? Med negativa räntor för insatta medel? Kommer företag i kris förstatligas?

Enligt den danske professorn i arbetsmarknadspolitik, Henning Jørgensen, finns det ändå hopp om att krisen leder till en mer social och grön arbetsmarknad. Det finns ett behov av en betydligt mer aktiv arbetsmarknadspolitik, hävdar han.

Det som framförallt behövs är en stor offentlig satsning på vidareutbildning av de som blir arbetslösa för att säkra framtiden. Han tror att de nordiska välfärdsmodellerna kommer att få en ny renässans:

- Välfärdsstaten och den nordiska modellen visar här i krisen på allvar sin styrka och de nordiska befolkningarna demonstrerar under coronakrisen att de sluter upp om lösningar där vi tillsammans tar mer hand om varandra, säger han.