Till och med tomten drabbas av coronakrisen

Den 26 november öppnade Danmarks arbetsminister Peter Hummelgaard den avslutande konferensen i Nordic Future of Work.

Han pekade på de många trepartsavtal som snabbt ingicks i Danmark som ett av många exempel på att den nordiska modellen fortfarande är högaktuell. Men man ska inte vara i samma rum med samhällsforskare länge förrän de börjar peka på skillnaderna mellan de olika nordiska länderna.

Kärnan i den nordiska modellen handlar mer om att det är ett system för att möta utmaningarna, än att de lösningar man kommer fram till är huggna i sten. Därför måste modellen studeras, finjusteras och i vissa fall ändras mer genomgripande med tidens gång.

Nordic Future of Work är det största forskningsprojektet inom arbetsliv som har finansierats av det Nordiska ministerrådet.

30 forskare från en rad forskningsinstitut och universitet i Norden har studerat och analyserat utvecklingen på flera områden. Insatsen har koordinerats av Jon Erik Dølvik och Kristin Alsos har från den norska forskningsstiftelsen Fafo.

Arbeidsliv i Norden har följt forskningsprojektet från början, rapporterat från tidigare konferenser i Stockholm och Reykjavik och har också haft ansvaret för dokumentationen av dessa två konferenser. Forskningen var dessutom Nordens bidrag till firandet av den internationella arbetsorganisationens 100-årsjubileum i fjol. Fyra av de nordiska länderna gick med i ILO året efter och en ny bok går igenom Sveriges hundraåriga förhållande till organisationen.

I ett webbinarium om boken deltog också generalsekreteraren Guy Ryder. Han lade fram skrämmande tal hur många jobb som hittills har försvunnit i världen på grund av coronapandemin: 495 miljoner.

Norden har också drabbats. Inte ens tomten undgår effekterna, som Bengt Östling och fotografen Cata Portins reportage från Santa Claus Village i Rovaniemi i finska Lappland visar. I fjol var det en halv miljon människor som besökte tomtelandet, där företagen det året omsatte för 42 miljoner euro (428 miljoner svenska kronor). I år kommer det bli en bråkdel av den summan.

Hela turistindustrin i Rovaniemi började egentligen med ett besök av Eleanor Roosevelt, presidentänka och FN-ambassadör, 1950. Finland kunde inte ta emot Marshallhjälp efter kriget, men kunde få humanitär hjälp till det krigshärjade Lappland. Roosevelt ville se hur hjälpen distribuerades, men kanske var hennes eget besök det som fick störst effekter?

Låt oss mitt uppe i en tid som känns påfrestande komma ihåg att det finns de som har det värre!

Vi önskar våra läsare en God Jul och ser fram till ett förhoppningsvis ljusare 2021!