Dagfinn Høybråten reformerar den norska välfärden

Dagfinn Høybråten var tidigare hälsominister i Norge. I samband med en regeringsombildning den 18 juni utnämndes han till statsråd för ett arbets- och socialdepartement.

Det har nu det samlade ansvaret för de utbetalningar som görs till arbetslösa, sjuka och pensionärer. I år kommer utgifterna upp i 225 miljarder norska kronor, eller en tredjedel av statsbudgeten.

De tre reformer som håller på att genomföras är:

• En omläggning av pensionssystemet.
• En ny lagstiftning för arbetslivet.
• En samordning av de tre olika förvaltningsorganen som fördelar arbetslöshetsersättning, sjuklön, socialbidrag och pensioner.

De tre reformerna kan genomföras var för sig, men samordningen av förvaltningsorganen bör ske innan pensionssystemet ändras så att det inte sker samtidigt med en kraftig intern omorganisering, betonar Dagfinn Høybråten.

Som hälsominister genomförde Høybråten en liknande reform, när staten tog över som ägare av alla sjukhus och landet delades upp i fem hälsoregioner. Det ledde till mycket intern oro och till strejker, där sjuksköterskorna hävdade att deras löner skulle lyftas upp till nivån på Rikshospitalet, som tidigare var det enda statliga sjukhuset.

Men för en som dessutom är partiledare för Kristelig Folkeparti hör det till vardagen att jämka ihop starka viljor. När AIN möter Høybråten pågår en intern dragkamp i partiet om vilket partidistrikt som ska förmås att nominera honom som stortingsrepresentant.

Själv har han aldrig suttit på Stortinget, utan kommer från ämbetsverket. Han tog över som partiledare efter att partiet gjorde ett dåligt val hösten 2003 och den dåvarande partiledningen avgick – men den förra partiledaren insisterar på att stå högst på listan i deras gemensamma hemfylke.

- I Norge är det inte som det var hos kristdemokraterna i Sverige, där Alf Svensson toppade listan i alla länen. Det har aldrig skett i Norge sedan vi fick vår grundlag 1814. Det finns ingen norsk tradition för det. Här är det snarare ”Skit i Norge – Leve Toten”, säger Dagfinn Høybråten, som citerar ett slagord som brukar få symbolisera lokalpatriotismen i landet.

Varken han, eller den borgerliga trepartiregering han sitter i, har ännu bundit sig för att det som i Norge kallas för Aetat (arbetsförmedlingen), trygdeetaten (försäkringskassan) och sosialtjenesten (socialvården) ska slås ihop. En utredning, som letts av Jørn Rattsø, har fyra huvudmodeller där det finns olika sätt att fördela ansvaret mellan staten och kommunerna. Som sitt främsta alternativ har utredningen en lösning där ett statligt förvaltningsorgan bildas för arbete och inkomster och ett annat för pensioner.

- Det viktigaste för medborgarna är att vi vill upprätta ett system där folk behandlas utifrån sina egna behov, oberoende av hur ansvarsområdena inom välfärdsapparaten fördelas, säger Dagfinn Høybråten.

Han tänker sig ett ”one-stop-system” där inte människor riskerar att kastas runt som en boll mellan olika organ som skjuter ifrån sig ansvaret.

- Det är hela människor vi har att göra med, men de har sammansatta problem.

I Norge har en försöksverksamhet gjorts i 17 olika kommuner, där de tre välfärdstjänsterna samlokaliserats. Telemarksforskning har gjort en första utvärdering av försöken.

”Vi är tvungna att samarbeta och att hitta lösningar även i de svåraste fallen” är ett av budskapen som forskningsrapporten förmedlar. Den fysiska samlokaliseringen ger också i sig själv möjligheter för snabbare kontakter på tvärs av tjänsterna.

- Vid sidan av risken för att bollas runt finns det också en ”inlåsningseffekt”, där en person som fått socialhjälp inte slussas vidare till arbetsförmedlingen. En gång kund, alltid kund, säger Dagfinn Høybråten.

Hittills är det begränsat med erfarenheter av en sådan sammanslagning i andra europeiska länder. I Storbritannien har en modell som liknar det som kan bli resultatet i Norge börjat genomföras. Målet är 1000 kontor där arbetsförmedlingarna och socialtjänsten slagits samman innan år 2006.

Den brittiska försöksverksamheten togs väl emot av klienterna, som uppskattade att de fick en personlig vägledare. Myndigheternas mål med att fler skulle sysselsättas uppnåddes däremot inte. De anställdas förväntningar blev inte heller uppfyllda. Det främsta skälet var att de upplevde en knapphet av tid och resurser, samt bristande utbildning.

- Min erfarenhet när man ska genomföra en reform är att det aldrig är en fördel att vara nummer ett. Är man nummer två eller tre kan man plocka upp de erfarenheter som gjorts. - Det avgörande för att reformen ska lyckas är att det inte bara är frontlinjen som ska samordnas, utan även det man i näringslivet skulle kalla för ”backoffice”. Vi kommer att ta utmaningen att kompetensen måste hävas samtidigt med stort allvar.

Om Norge ligger långt framme när det gäller samordningen av de tre förvaltningsorganen är det ett av de europeiska länder som reformerar sitt pensionssystem sist. Ett skäl till det är att  oljeinkomsterna fungerat som en broms på den politiska viljan att fatta de svåra beslut som ska till för att förlänga den tid invånarna är yrkesverksamma.

- Oljeinkomsterna är inte tillräckliga för att det nuvarande systemet ska kunna upprätthållas. När det infördes 1967 var det fyra yrkesverksamma för varje pensionär. Idag är det två yrkesverksamma som ska finansiera varje pensionär, säger Dagfinn Høybråten.

- Det är helt avgörande att reformen har en stor majoritet bakom sig i Stortinget. Jag hör till dem som anser att vi inte kan välta över ansvaret på kommande generationer.

Även inom arbetslagstiftningen har utvecklingen sprungit förbi den nuvarande arbeidsmiljøloven, som infördes 1977 och som har både regler om miljö och säkerhet på arbetsplatsen samt regler som säkrar de anställdas inflytande.

- Men arbetslivet har förändrat sig kraftigt. Färre arbetar i industrin, de anställda har högre utbildning och antalet kvinnor som arbetar har ökat kraftigt, för att ta några av ändringarna, säger Dagfinn Høybråten.

Förslaget om en ny arbeidslivslov försöker ta hänsyn till att både arbetsgivarna och de anställda önskar sig en större flexibilitet. Men önskemålen kolliderar ofta med varandra. Fackförbunden LO, YS och UFO protesterar mot att det ska ges större möjligheter till visstidsanställningar och generellt flexiblare arbetstider.

Lagförslaget innebär att det upprättas ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden, hävdar de. Anställningstryggheten är något de inte heller vill tumma på.

- Regeringen har ännu inte tagit ställning till förslagen, som är ute på remiss, men vi räknar med att behandla lagen under vintern.

Priset för att inte göra något på de tre områdena är stort. 700 000 norrmän i yrkesaktiv ålder får något slags bidrag. Av dessa är 137 000 sjukskrivna och 300 000 är så kallade ”uførepensjonister”, det vill säga människor som på grund av sjukdom eller funktionshinder uppbär ersättning från socialförsäkringen. Men Dagfinn Høybråten har visat att han kan uppnå resultat tidigare. Som hälsominister genomförde han först en skräckkampanj mot rökning i TV och dagspressen. Därefter förbjöd han rökning på restauranger från den 1 juni i år. Det har lett till att 100 000 norrmän slutat röka sedan dess, varav 40 000 denna sommar.

Sista kvällen det var tillåtet att röka på barer och restauranger i Norge.