Finlands socialminister Juha Rehula: Det handlar inte om brist på resurser

Det är bara några veckor kvar till riksdagsvalet men Juha Rehula har inte satt i gång med kampanjarbetet än utan satsar på att slutföra sitt uppdrag som minister.

- Om du inte på fyra år kan visa vad du får till stånd så hjälper ingen kampanj, säger han.

Centerpartisten Juha Rehula kom in i regeringen av en ren tillfällighet för knappt ett år sedan när hans föregångare Liisa Hyssälä lämnade politiken. Nu jobbar han febrilt med att få undan alla viktiga reformer innan riksdagsvalet tar vid i april och den politiska kortleken blandas om.

Social- och hälsovårdssektorns budget står för en stor del av statens utgifter, 19 miljarder av 54 miljarder euro i årsbudgeten.

Det råder ingen brist på utmaningar. Alltför många unga har till exempel problem med sina liv och riskerar att slås ut redan innan de tagit steget in i arbetslivet. Rehula har nyss träffat sin svenska kollega, socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, i Stockholm för att diskutera problematiken med unga som förtidspensioneras.

Rehula tar upp ett exemplar av Aftonbladet och visar en artikel om unga pensionärer i Sverige.

- Vi är i exakt samma situation. Det är en bit av arbetslivet, men vi måste fundera på hur vi tar tag i de unga innan de faller igenom systemet.

Det handlar också om att garantera att alla som kan ska arbeta och generera skatteintäkter. Finansieringen av social- och hälsovården blir ett problem när de stora årskullarna går i pension.

- Vi har inte råd i två bemärkelser. Vi har inte råd att förlora dem och att betala för illamåendet. Vi behöver dem i arbetslivet.

För Juha Rehula handlar utmaningarna i social- och hälsovården mer om omprioriteringar och nya smarta lösningar än resursbrist. Det finns fler läkare och sjuksköterskor, mer resurser, än någonsin tidigare i Finland.

- Vi måste skärpa oss rejält för att komma framåt, resurserna finns. Diskussionen om offentlig kontra privat service - bra mot dålig - är totalt onödig. Hälsovårdens finansiering måste ses över på nytt, den är en produkt av sin tid.

Juha Rehula menar att folk i social- och hälsovårdssektorn borde få ägna sig åt uppgifter de utbildats för, att ta hand om folk. Även om ett visst mått av byråkrati är nödvändigt ska läkare inte behöva ägna sina dagar åt att fylla i blanketter.

Lång karriär

Juha Rehula fyller 48 år i sommar och har varit med i rikspolitiken sedan 1996. Före det var han kommunpolitiker och kommunanställd i många år.

Men folk som inte känner Rehula tar fel när de tror att han sysslat med politik hela sitt liv. Han är född i en jordbrukarfamilj och fick sin första markplätt att odla sockerbetor på som treåring.

- Jag var 6-7 när jag fick min första lön för att rensa betfälten, en penni per löpmeter. Jag har aldrig fått veckopeng, bara lön för utfört arbete.

Lönen från jobbet i sockerbetslandet gick till att köpa en kassettbandspelare.

- Vi hade den i en ryggsäck och spelade Hurriganes och Juice Leskinen (populära finska artister) medan vi jobbade. Ryggsäcken gick från kompis till kompis. Vi hade den med oss hela tiden.

Juha Rehula har sommarjobbat i en fabrik som tillverkar kylskåp, han har varit hjälpreda åt en lantmätare och lagerbiträde i en järnhandel, har jobbat på en såg, vikarierat som kommunkamrer och kommunsekreterare.

Startade eget

Svårigheterna med att få behovsprövat utkomststöd fick han känna på under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet då han inte hittade något jobb. Sambon, numera hustru, hade ett lönearbete vilket innebär att Rehula blev utan arbetslöshetsersättning. Han måste istället starta eget.

- Officiellt har jag inte varit arbetslös en enda dag, men jag jobbade med min firma i flera år.

Detta är hans yrkeshistoria.

- Jag har hunnit jobba överraskande länge.

Sin första fasta anställning fick han så sent som 1996, samma år han kom in i riksdagen och därför måste säga upp sig nästan direkt.

En bra arbetsgivare?

- Far var en bra arbetsgivare och det viktigaste var att min far lärde mig pengarnas betydelse. Vi fick pengar när vi jobbade. Varje gång vi behövde pengar måste vi ha bra argument. Jag tycker det var ett bra system.

Realist

Juha Rehula säger att han har en realistisk bild av vad han åstadkommit under sin korta tid vid makten.

- Jag hör till den grupp politiker som säger att ingen får något till stånd ensam, inte ens ministrar.

Reformen av det behovsprövade utkomststödet liksom förkortandet av köerna för att söka ändring av det inkomstbundna socialskyddet hör till de saker Rehula är stolt över. När han började var väntetiden 17 månader, nu är den nere i 13 månader och målet är 6 månader.

Personalen som granskar ändringskraven har fått mer resurser och processerna har förenklats.

- Där är något jag tycker jag lämnat ett spår.

Den allra största förändringen är fortfarande på gång och den handlar om förändrade attityder till depression och arbetslivet: folk vågar tala om sitt illamående som en vardaglig sak. Det öppnar också upp möjligheterna att söka och få hjälp.

- Vi kan förändra lagarna hur mycket som helst, men om inte attityderna förändras händer ingenting.

Projektet Masto, som nyss avslutats, har fokuserat på ett aktivare samarbete mellan hälsovårdare, arbetsplatser, organisationer och myndigheter för att få bukt med förtidspensioneringar på grund av depression.

- När jag skriver mina memoarer nämner jag de här sakerna.

Juha Rehulas personliga drivkraft är den mänskliga dimensionen. Samma morgon som vi träffas fick han höra om en ung kvinna som fått sin första anställning efter en längre tid av rehabilitering och stödarbete. Det är dessa historier som gör att arbetet känns meningsfullt.