Sveriges samarbetsminister Ewa Björling ömmar för gruvindustrin

Under några dagar följde Arbeidsliv i Norden Ewa Björling på en resa till Grönland. För de flesta kan mötet med denna karga men samtidigt mäktiga del av Norden både locka och verka avstötande. Det finns så mycket snö och is, så lite grönska. Men Ewa Björling är uppvuxen i norra Sverige och älskar det kalla klimatet.

Hennes far kommer från den lilla byn Lahdenpää utanför Korpilombolo. Den ligger i sin tur inte så långt från Pajala vid gränsen till Finland.

När vi flyger över den grönländska inlandsisen i den svenska regeringens flygplan kan vi med egna ögon börja fatta hur stort Norden egentligen är om man även räknar med Grönland. Ser man på hela Nordens landmassa står ön för 63 procent av den.

Samtidigt är Norden ibland väldigt litet, som när man ser på de frågor som diskuteras på ministernivå mellan länderna. Ewa Björling glädjer sig över ett nytt avtal som gör det möjligt att resa med samma taxi mellan gränsstäderna Haparanda i Sverige och Torneå i Finland.

- Svenska taxichaufförer får nu tillstånd att resa in i Finland och omvänt. Tidigare var man tvungen att byta taxi vid gränsen, om man skulle följa reglerna, säger hon.

- Jag vill att det nordiska samarbetet ska vara politiskt relevant och att det fattas beslut på områden som verkligen berör invånarna. Risken är annars att vi bara trampar vidare i samma spår.

Hon känner extra starkt för att bygga ned gränshindren som finns i den delen av Norden.

- En annan fråga som borde gå att lösa är att lokförarna på tågen mellan Kiruna och Narvik idag bara får resa fram till gränsen. Varför ska de inte kunna genomföra hela resan med malmtågen?

Förstår finska

Själv förstår hon finska och kan också tala det en del efter att ha växt upp i en miljö där det ansågs ”stroppigt” att tala svenska, även om alla kunde det.

-  Jag vill samarbeta om allt – utom ishockey. Jag vill inte tala om hur det gick där.

(Resultatet i Ishockey-VM 2011, som avslutades i maj, blev att Sverige och Finland kämpade om guldmedaljen. Finland vann med  6-1).

Ewa Björlings politiske rådgivare Gustav Ahlsson, kan inte låta bli att strö salt i såret:

-  Du vet väl vad finnarna säger när man möter dem nu? ”Det finns bara en sak som är bättre än sex. Det är sex – ett!”

Stämningen i flygplanet är god. Alla gläder sig över att få uppleva Grönland. Vi har just ätit den bästa flygmat jag någonsin smakat. Ewa Björling har sagt att det är OK att vi pratar. Förutsättningen var att det inte var för mycket turbulens.

Flyget har en gång varit den kanadensiska whiskyfabrikanten Seagram’s direktörflygplan och vid sidan av sätena, under de generöst stora fönstren, är det runda fördjupningar som passar precis för ett whiskyglas.

Öl och surströmming

Ewa Björlings blogg "Frihandelsministern" handlar mycket om mat. Hon har nyss besökt bryggeriet Carlsberg och skriver lyriskt om en surströmmingsfest. När hon får utmaningen att välja ut den mat hon tycker bäst om från varje nordiskt land ger hon sig i kast med uppgiften utan att tveka.

Hon har varit handelsminister sedan 2007 för moderaterna, men blev nordisk samarbetsminister först i fjol höst. Frågor som rör livsmedel brukar vara extra svåra att lösa. Just nu upprörs hon av att svenska ICA på grund av norska tullregler inte tillåts transportera norskt kött till sin svenska paketeringsanläggning, som byggts speciellt för att garantera en så hög standard som möjligt.

-  Resultatet är att ICA:s norska butiker inte kan sälja kvalitetsmärkt kött.

Problem för pendlare

Andra frågor går mycket snabbt att lösa, som när norska myndigheter ville strama åt reglerna för hur utlänningar folkbokfördes. Svenskar som pendlat till Norge har länge haft ett provisoriskt personnummer. Konsekvensen av de nya reglerna blev att många tusen svenska pendlare i så fall skulle bli tvångsskrivna i Norge, eftersom de uppehåller sig mer än sex månader per år där. Det skulle i sin tur få stora konsekvenser för deras rätt till svenska studiebidrag, sjukvårdsersättning och även rätten till att rösta i det svenska riksdagsvalet.

-  Jag tyckte att de nya norska reglerna var ”o-bra”. Det finns 28 000 svenskar enbart i Värmland som  pendlar till Norge. Det är självklart att de måste få välja själv var de vill vara skrivna, säger hon.

Ewa Björling ringde med en gång sin norska motpart, Rigmor Aasrud, och som i sin tur tog upp frågan med finansminister Sigbjørn Johnsen.

- På mindre än tre veckor hade de skjutit upp problemet och satt igång en utredning som just föreslagit hur det hela ska lösas.

- Det visar hur snabbt och enkelt frågor kan lösas i Norden. Men det är klart att man måste skrika om det i massmedierna också för att det ska bli uppmärksammat, säger Ewa Björling.

Det är hennes grönländske motpart, undervisningsministern Palle Christiansen som bjudit in henne till Grönland. Han var fram till i mars i år finansminister i det grönländska självstyret som kallas Naalakkersuisut.

Två tandläkare

Förutom att de bägge är nordiska samarbetsministrar, har de också en annan sak gemensamt. Bägge har tagit en tandläkarutbildningen, men Ewa Björling vidareutbildades sig också till tandkirurg och blev intresserad av forskning. Hon arbetade med lämlar, ett djur som trivs i arktiska områden.

- Men det jag engentligen var intresserad av var ett speciellt sort virus som drabbar lämlar, sorkfeber. Det är en blödarsjukdom som även kan drabba människor.

När hon antogs som doktorand blev det emellertid hiv som hon studerade, bland annat i Kalifornien, där hon lärde sig en ny metod för att framställa syntetiska monoklonala antikroppar, en metod som hon tog med sig hem till Sverige och etablerade där. På slutet av 90-talet blev hon intresserad i lokalpolitiken och valdes 2002 in i Riksdagen. I en jubileumsskrift för Karolinska Institutet har hon berättat:

"Det var ett späckat program. Det var svårt att hinna med arbetet som tandkirurg, jag hade egna doktorander och det hände till och med att vi måste ha labbmöten på riksdagsrummet!"

För att besöket på Grönland skulle få substans, som hon uttrycker det, har hon också tagit med sig en svensk näringslivsdelegation, med företag inom gruvnäringen, som LKAB och Boliden.

Redan nu kan hon avslöja att gruvnäringen kommer att bli ett av huvudpunkterna för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2013.

Elever på gruvskolan i Sisimut. I framtiden kan Grönland blir en stor gruvnation om alla projekt som finns planerade blir av.

- Vi vill göra något för gruvnäringen. Det har aldrig funnits ett nordiskt samarbete på det området. Just nu är det Klondyke för gruvorna i Sverige, Norge och Finland. Räknar man med Grönland finns det också ett stort danskt intresse, säger hon.

Hur ser hon då för sig ett utvidgat samarbete inom gruvindustrin? Är det ytterligare en nordisk institution som ska etableras?

- Det viktiga för mig är att ha ett fokus på att verksamheten ska vara så miljövänlig som möjligt. Exakt vad vi kommer att föreslå är det för tidigt att säga. Men samarbetet kan antingen stärkas genom en ny organisation eller också kan det ske inom ramen för redan existerande verksamhet.

Släktingar i gruvan

De flesta av hennes flesta manliga släktingar har arbetat på det svenska gruvbolaget LKAB och när Ewa Björling sammanstrålat med näringslivsdelegationen i Grönlands näst största stad, Sisimiut, bär det direkt av till den nya gruvskolan där.

Grönland omfattas just nu av ett stor internationellt intresse från olika gruvbolag. Det finns sex, sju stora gruvprojekt som kommer att kunna ge arbete till tusentals grönlänningar. Men först måste de utbildas.

Ewa Björling har inga problem med att finna tonen med lärlingen Aqqaluartaa i verkstaden. Han håller på att räta upp en buckla som en av grävmaskinerna fått. Hon ser en sprayflaska med rostolja som han ställt ifrån sig.

- I Sverige kallar vi den en 5-56. Utmärkt för att få upp bultar som rostat. Tillsammans med en rulle med silvertejp för att binda upp avgasröret är det något som bör finnas i alla bilar, säger hon.

Hon har meckat med bilar tidigare, hörs det lång väg. Enligt ryktet gillar hon att det går fort och har själv en Porsche 911. Som handelsminister har hon framförallt förknippats med en fråga – kampen för det svenska snuset inom EU.

Själv pratar hon hellre om CSR – Corporate Social Responsibility – det vill säga företagens samhällsansvar och samhällsengagemang.

- Grönland har mycket framför sig och Sverige är bara en liten spelare i den boom som väntar ön. Men ett ökat samarbete med Sverige är klockrent när man ser på den strategi som grönlänningarna lagt sig på att både gruvindustrin och oljeverksamheten ska vara hållbar. Svenska företag är världsbäst på CSR, säger hon.

När hon och näringslivsdelegationen förflyttat sig till huvudstaden Nuuk överlåter hon emellertid till företagen själva att hitta kontakter bland de grönländska företag som deltar i ett seminarium som Sveriges ambassad i Köpenhamn och Svenska Exportrådet bjudit in till.

Ewa Björling och den grönländske energiministern  Ove Karl Berthelsen.

Efter att ha talat lite på tu man hand med energiministern Ove Karl Berthelsen på seminariet får hon också uppleva en ”kaffemik”, ett grönländskt kafferep, med ytterligare en ministerkollega, Maliina Abelsen, som är finansminister och som bjuder hem henne till sitt eget hus.

På den avslutande middagen, en solfylld kväll där ett par vikvalar sprutar upp vatten som en fontän i Godthåpsfjorden utanför restaurangen, får hon frågan om hon själv skulle kunna tänka sig att bo på Grönland.

- Jag skulle kunna tänka mig att bo i ett eget hus vid havet här, där det är kallt och skönt. Men det skulle varken vara i Sisimiut eller Nuuk – utan någon mycket mindre plats mittemellan, svarar hon diplomatiskt.