Trine Lise Sundnes är de nordiska arbetstagarnas röst i ILO

 ILO är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. Den är unik på så sätt att den är en organisation med tre parter: Arbetstagarna och arbetsgivarna har hälften av representanterna i styrelsen, regeringarna den andra hälften.

- Att Norden finns med i styrelsen är en lång tradition. Vi har varit representerade nästan utan uppehåll sedan 1919. Jag representerar alla arbetsorganisationer i Norden, inte bara LO, som jag kommer ifrån.

Trine Lise Sundnes tillhör det norska LO:s sekretariat och har där bland annat ansvar för arbetsmiljöfrågor. Hon har suttit i ILO:s styrelse i tre år och tog i fjol fatt på ytterligare en treårsperiod. 

Nordisk anda

- ILO är ju väldigt mycket en organisation i nordisk anda. Vi har en hög organisationsgrad på bägge sidor av arbetslivet och kollektivavtal med hög täckningsgrad. Det är ryggmärgen i ILO.

- Vi möts tre gånger per år, men varje möte är 2-3 veckor långt, så jag bor två månader varje år i Genève, där ILO har sitt huvudkontor.

- Själv leder jag arbetstagargruppen i frågor som handlar om finans, program och administration. Dessutom sitter jag i en liten kommitté som kallas CFA, Committee for Freedom of Association. Den ska behandla klagomål om brott på konventionerna 87 och 98 ska följas. De handlar om rätten att organisera sig och till att driva kollektiva förhandlingar.

-  Det är en kommitté där man kommer väldigt närma de enskilda människornas liv, eftersom det bland annat handlar om förföljda fackföreningsledare som hotas av att bli likviderade eller som sitter i fängelse. Eller att en fackförening nekas att ha strejkrätt. Vi sysslar med sådant som verkligen får betydelse för folks liv, säger Trine Lise Sundnes.

Själv gjorde hon en snabb facklig karriär. På hennes CV står det att hon var au pair i Chicago, arbetade som kafévärd på Aker Brygge och i telefonväxeln på Boligbyggelaget USBL innan hon i flera år var administrationssekreterare. Därefter blev hon facklig representant på heltid. Hon har varit en del av LO:s ledarskap sedan 2001.

Det är konventionerna, det vill säga regler som gör att arbetstagarna säkras vissa rättigheter i alla ILO:s medlemsländer, som är kärnan i organisationens arbete. Att reglerna är universella gör också att länderna i alla fall delvis förhindras att konkurrerar om att ha så dåliga villkor för arbetarna som möjligt.

Husligt arbete regleras

- Den sista konventionen om husligt arbete, eller Domestic Work, har beskrivits som den sista spiken i kistan för att avskaffa slaveriet, handlar om regler för de som arbetar i andras hem, där det är mycket svårt att kontrollera villkoren. Det har tagit 20 år att få konventionen på plats.

Visst kan det vara frustrerande att det tar så lång tid, tycker Trine Lise Sundnes:

- Men när vi talar med de andra FN-organen anser de ändå att det går snabbare i ILO, speciellt genomförandet. Skälet är att de tre parterna redan pratat ihop sig. När andra FN-organ gör ändringar möts de ofta av protester från länderna och andra nationella grupper.

Den viktigaste frågan för ILO just nu är hur medlemsländerna ska hantera den ekonomiska krisen.

- Där går ILO längst i att tala om sysselsättningen, medan  andra talar om att skära ned. Vi är väldigt tydliga på att vi inte kan övervinna krisen enbart med nedskärningar. Vi måste balansera ekonomin, välfärden, tillväxten och sysselsättningen, samtidigt som vi ska bevaka arbetstagarnas rättigheter och se till att arbetsmiljön inte försämras.

- Lyckas man få en bra balans mellan de olika faktorerna så får man ett välfungerande, samhällen.

"Betala lånet med kreditkort"

Upprepade gånger under intervjun med Arbeidsliv i Norden kommer Trine Lise Sundnes tillbaka till hur viktigt det är at krisen också möts med offensiva satsningar och att den inte får bli en ursäkt för att försämra arbetstagarnas villkor.

- När ekonomerna talar om finanskrisen låter det nästan som en ideologi – avreglering har blivit det nya mantrat. I själva verket är det ofta motsatsen, att de länder som har ett gott regelverk också är bättre på att skapa tillväxt.

- Vissa länder i Europa försöker att återupprätta balansen bara genom att skära ned, men det går inte. Det är som att betala lånet med kreditkortet, där räntan är ännu högre. Dessutom måste parterna med. Jag frågade den grekiska arbetsministern varför inte de nedskärningar som man beslutat om skedde i samarbete med parterna .

- Svaret var att ”de hade vi inte tid till”. Det är en inställning som blivit dyr.

Hon tar Brasilien och USA som exempel på hur olika strategierna kan vara.  Det som är viktigt är också den kontakt som ILO har med de andra FN-organen och med andra organisationer som Världsbanken och den internationella valutafonden, IMF.

En av de stora succéerna för ILO var det gemensamma möte som hölls i Oslo mellan ILO och IMF i september 2010.

- Det var väldigt viktigt, eftersom det var ett genombrott för ILO:s tankesätt. Vi har genom vårt Decent Work – ett anständigt arbetsliv, fokuserat på fyra områden som måste fungera för att skapa ett hållbart samhälle: Förbättring av arbetstagarnas rättigheter, att förstärka det sociala skyddsnätet, den sociala dialogen och att skapa nya jobb. ILO har utvecklat verktyg som fungerar.

IMF sträckte sig längst

ILO erkände samtidigt att balanserade budgetar är en förutsättning för en sund ekonomi.

- Men att IMF i det gemensamma strategidokumentet erkände att Decent Work är det rätta spåret var nog mer uppseendeväckande bland dem ekonomerna i IMF än hos ILO. De sträckte sig längre än oss.

Bland dem som deltog på mötet i Oslo var ILO:s generalsekreterare Juan Somavía, den dåvarande IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, Frankrikes dåvarande finansminister Christine Lagarde, den tidigare grekiske statsministern George Papandreou samt Liberias president Ellen Sirleaf Johnson.

Att 2011 var ett turbulent år visas av att av dessa så är det bara den liberianska presidenten – i december i fjol hedrad med Nobels fredspris – och Juan Somavía som fortfarande behållit sina jobb. Den grekiske statsministern avgick i november för at ge plats åt en samlingsregering. Strauss-Kahn tvingades avgå i maj på grund av anklagelserna om sexuella trakasserier mot en anställd på det hotell han bodde på i New York. Han efterträddes av Christine Lagarde.

- Hur har det påverkat kontakten mellan ILO och IMF?

 - Den är så fast etablerad nu att den rullar och går av sig själv. De möts regelbundet, varannan gång i New York och varannan gång i Genève.

Men helt oberörd var förstås inte IMF.

- När den nyheten briserade hade det varit förunderligt om inte organisationen förlamades under en viss tid. Men det finns inga signaler från IMF om att det vill gå bort från det gemensamma strategidokumentet.

Än så länge finns det inte många tecken på att krisen är över.

- Vi talar inte om det som en finanskris, utan som en sysselsättningskris. ILO:s årliga rapport visar att det nu finns 900 miljoner ”Working Poor”, det vill säga människor som har mindre än två dollar per dag att leva på. Det är 55 miljoner fler än vad prognoserna låg på innan krisen inleddes 2008.

- Arbetet med Decent Work måste också sättas på agendan i de nordiska länderna. I Norge har vi till exempel ändrat sammansättningen av vår nationella ILO-kommitté, så att fler departement har involverats, inte bara arbetsdepartementet. För att ändra de olika policyområdena på ett koordinerat sätt är det viktigt att Närings- Finans och Utrikesdepartementet också deltar i arbetet.

Ungdomsarbetslösheten viktigast

- Vi har en väldig fokus på ungdomsarbetslösheten.  Det är bara att se på de extremt höga talen för ungdomsarbetslösheten för att förstå att vi riskerar att gå miste om en hel generation. Hög arbetslöshet leder dessutom till social oro, eftersom det alltid finns olika grupper som utnyttjar en sådan situation.

Därför ser Trine Lise Sundnes det som lite verklighetsfrämmande att EU utropat 2012 till året då man ska fokusera på Active Aging, aktivt åldrande.

- I ILO:s styrelse har vi också diskuterat om frågan om sysselsättningen i ett demografiskt perspektiv skulle tas upp på den årliga ILO-konferensen. Men vi valde att låta den frågan ligga och att sätta upp ungdomsarbetslösheten på dagordningen istället. Det visar att vi kan ändra oss snabbare än EU.

Norden på en grön kvist

Arbetet i ILO är också en påminnelse om att de nordiska länderna, som Trine Lise Sundnes uttrycker det, sitter på en grön kvist jämfört med stora delar av världen.

- Inom arbetsmiljön i Norge har vi ett aktuellt fall i Nordnorge där ett renhållningsföretag ville införa en kundförbättring. Många ringde och frågade när sopbilen skulle komma och därför sattes det GPS-sändare på alla sopbilarna.

 - Men därmed kunde arbetsgivaren se exakt hur chaufförerna körde och upptäckte att en av dem tagit längre paus än de andra. Han avskedades, även om han gjort allt det han skulle inom den avtalade tiden och ingen hade klagat.

Enligt Trine Lise Sundnes är det ett exempel på hur fackföreningarna måste följa med i teknikutvecklingen.

- Men samma teknik används i många länder för at spåra och likvidera fackföreningsledare. När vi nyligen möte fackliga representanter från Guinea i Afrika var de tvungna att ha mobiltelefoner som inte gick att spåra och de plockade isär dem när de inte använde dem som en säkerhetsåtgärd.