Sture Fjäder utmanar den fackliga kulturen i Finland

Sture Fjäder är född 14 mars 1958 i den lilla hamnstaden Hangö på Finlands sydvästligaste udde. Efter att ha nosat på politiken, men inte lyckats komma bli vald i riksdagsvalet 1987 satsade han i stället på en annan karriär. Sture Fjäder har jobbat inom det fackliga sedan 1987 då han valdes till ombudsman för det svenskspråkiga lärarfacket.

Den 25 oktober 2011 valdes han till Akavas ordförande för en fyraårsperiod.

Han är gift och har två vuxna söner.

Vilken bok läser du nu?

Jag har läst tre böcker på sistone. Jag är filatelist och jag har en bok på gång om preussiska frimärken. Jag läste också en om fackföreningspolitik av Risto Korhonen på Kansan Uuutiset (vänstertidning), Hakaniemen Voimavuodet (ungefär Hagnäs starka år) om 1980-90-talet och vad som hände när finska LO, FFC, var uppdelat i socialdemokrater och kommunister. Sedan tycker jag om krigshistoria och läste en bok om avvärjningsstriderna 1944 på Karelska näset.

Har du någon dold talang?

Min pappa, farfar och farfarsfar var alla timmermän och snickare. Jag är inte lika skicklig som dom, men om det är något som finns i generna är det väl att jag kan göra en del snickarbete, även om det tar längre tid.

Ditt favoritarbets-redskap på kontoret?

Nog är det min iPad för epost och telefon för textmeddelanden och för att ringa. Jag är ju hela tiden på rörlig fot, i taxi, tåg eller flyg eller så sitter jag på möten eller sköter lobbyistuppdrag.

Vad ville du bli som barn?

Min mamma berättade att jag en gång såg på när en lastbil stannade på gatan i lilla Hangö och en eller två män stod där med spadar och skottade grus. Det ville jag också göra. Men inte kommer jag ihåg. Mamma och pappa ville att jag och min syster skulle studera och det var väl typiskt i arbetarfamiljer. En tid ville jag bli politiker och som 17-18-åring gick jag med i  Svensk Ungdom och 1980 i kommunalvalet var jag med som 22-åring och icke-socialist.