Agnes M. Sigurðardóttir: Biskopen som städar kyrkan

Biskop Agnes M. Sigurðardóttir har suttit på kontoret vid Laugavegur mitt i Reykjaviks centrum och förberett söndagens predikan i lugn och ro. Nu sitter hon mittemot mig och besvarar alla frågor lugnt och sakligt. Första frågan är rakt på sak och handlar om hur det känns att vara biskop. Biskopen skrattar förvånad och förklarar att det är ett mycket givande arbete. 

- Man måste anstränga sig hela tiden. Det är ingen stiltje inom kyrkan. Arbetsuppgifterna är stimulerande, svarar Agnes M. Sigurðardóttir. 

- Biskopsarbetet är huvudsakligen ett förvaltningsarbete. Om jag får jämföra mitt arbete med hierarkin inom en stat, så kan vi säga att biskopen är både statsminister och president, förklarar hon. 

Agnes M. Sigurðardóttir valdes till ledande biskop på Island sommaren 2012. Därmed blev hon den första kvinnliga biskopen på Island av en lång rad biskopar, de övriga naturligtvis manliga. 

Maktkampen inom kyrkan

I och för sig är det inte så mycket annat om familjen att säga. Men jag tycker att det är intressant att den ledande biskopen inom nationalkyrkan här på Island är frånskild.

Hon har inte märkt av några fördomar mot kvinnor inom kyrkan. Men hon har märkt att det finns skillnader mellan könen när det gäller hur man bemöts. Kvinnor och män bemöts inte alltid på samma sätt. 

- Jag tror inte det handlar om fördomar mot kvinnor. Men det finns en skillnad beroende på om kyrkans ledning är manlig eller kvinnlig. Man litar inte på kvinnors ord på samma sätt som mäns, säger Agnes. 

Det handlar om makt. Maktkampen syns bland aktörerna inom kyrkan, vissa är konservativa och bekämpar förändringar. Andra föredrar förändringar inom kyrkan. 

Och skillnaden mellan könen har visat sig i maktkampen inom kyrkan. Agnes förklarar att ibland har det blivit oklart vem som har makt och vem som inte har det eller hur makthavaren ska använda makten. Det har lett till oenighet inom kyrkan. 

Ibland funderar hon på hur hon skulle bemötas om hon var en man. Skulle männen tala på samma sätt? Skulle de uppföra sig på samma sätt? Kyrkan präglas av den politiska maktkampen. Och det är inte trevligt för en kvinna som har undvikit politik under hela sitt liv. 

Väljer mellan män och kvinnor

Kvinnor utgör närmare 40% av prästerna på Island. Den första kvinnan blev kyrkoherde 1974. Men trots det är bara knappt 20% av kyrkoherdarna kvinnor.

Det manliga tänkesättet är fortfarande starkt. Det syns tydligt i språkbruket. Men Agnes M. Sigurðardóttir betonar att feministteologi numera är ett av ämnena inom den teologiska fakulteten vid Islands universitet. 

Församlingsmedlemmarna vill gärna  ha möjlighet att välja mellan en man eller en kvinna. Det låga antalet kvinnor kan leda till att pressen på kvinnorna bland kyrkans tjänare kan bli stor. 

- Det är nödvändigt att ha både kvinnor och män i kyrkans tjänst. Men tyvärr är det inte så lätt som man skulle tro, säger biskopen. 

- Församlingarna bestämmer vem som ska väljas till kyrkoherde i en omröstning. Det blir inte alltid som man önskar sig, fortsätter Agnes.

- Reglerna gör det också svårare för unga och välutbildade teologer att få anställning. De som har erfarenhet har företräde, säger hon. 

Ekonomiska problem

Det råder stor arbetslöshet bland teologerna på Island, trots att många redan nu arbetar utomlands, speciellt i Norge. Om 10–15 år går en stor grupp isländska präster födda 1945–1955 i pension och då kanske läget ljusnar för de arbetslösa teologerna. 

Den isländska kyrkan har haft ekonomiska problem, som bara ökat under de senaste fem åren. Kyrkan har gått in för nedskärningar på grund av statens svårigheter att hålla sin ekonomiska överenskommelse med kyrkan. 

Staten inkasserar medlemsavgiften för alla församlingar i landet, men har inte lämnat tillbaka hela den summan till kyrkan på grund av finanskraschen 2009. Det har lett till nedskärningar och uppsägningar inom kyrkan.

Svänger långsamt

Kyrkan kan liknas vid ett gigantiskt fartyg som endast svänger långsamt. Biskopen håller kursen och försöker samtidigt öka sammanhållningen bland kyrkans representanter. Hon sätter sin prägel på kyrkan genom "städning". 

- Jag har försökt fixa schismer och skapa enighet inom kyrkan och ta itu med saker som inte syns men känns, säger hon och liknar arbetet inom kyrkan vid städning. 

- Jag ser på kyrkan som mitt hem. Jag måste städa i hemmet, både i vardagsrummet, köket, organisera förrådet och lådorna. Just nu håller jag på med städningen inom kyrkan och tar varje rum för sig.

Ska fungera bra

Kyrkans tjänare har oregelbundna arbetstider och det kan vara svårt att koordinera familjelivet och arbetet. Biskopen anser att det är viktigt att kyrkans personal är glad och mår bra. Det syns i samhället. 

- Min önskan är att allting ska fungera bra inom kyrkan, att det blir klart vem ska göra vad och när i samarbetet mellan kyrkoherde och församlingsmedlemmar eller församlingsmedlemmar och kyrkans ledning. 

- Om de här sakerna inte fungerar bra då är det osannolikt att andra saker fungerar bra inom kyrkan.