Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Artikler i Portrett i Portrett 2016 i Kristin Lund: Det finns ingen genväg till jämställdhet inom försvaret
Kristin Lund: Det finns ingen genväg till jämställdhet inom försvaret
Portrett

Kristin Lund: Det finns ingen genväg till jämställdhet inom försvaret

| Text: Björn Lindahl, foto: Patrick da Silva Sæther, NTB scanpix

Generalmajor Kristin Lund från Norge är den första kvinnan som utnämnts till befälhavare för en av FN:s fredsbevarande styrkor. Hon tror att det kommer en kvinnlig överbefälhavare i ett av de nordiska länderna inom fyra år.

- Men det finns inga snabba genvägar. Det tar lika lång tid för en kvinna att bli general eller amiral som en man, säger hon.

Det var de 12 maj 2014 som FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon meddelade att Kristin Lund skulle leda FN-styrkan UNFICYP från och med den 13 augusti det året. Han lovordade Kristin Lunds 34 år långa karriär inom det norska försvaret och med internationella erfarenheter från FN:s fredsbevarande styrka i Libanon, från Saudiarabien, där hon var utplacerade under Operation Desert Storm 1991 och på Natos högkvarter för militärstyrkan ISAF i Afghanistan. 

Kristin Lund, UNFICYP


Var det en slump att det var på Cypern som det för första gången blev en kvinnlig ledare för en av FN:s fredsbevarande styrkor? 

- Det är nog en tillfällighet att det blev Cypern, eftersom det handlar om vilka uppdrag som blir lediga. Men det har varit kvinnliga FN-soldater på Cypern ända sedan 1964. UNFICYP har varit den största svenska operationen, med sammanlagt 28 000 svenska soldater som tjänstgjort här.

- Att det blev en kvinnlig skandinavisk chef är däremot inte en tillfällighet. Skandinaverna var tidigt ute  med kvinnliga FN-soldater och det finns inte så många länder som har kvinnor som nått så långt i graderna. Det finns ingen snabblösning om man vill ha fler kvinnliga ledare för FN-operationerna.

- Ofta har de beslutande organen i FN varit manstunga  i toppen. Men 50 procent av befolkningen  är kvinnor och det är viktigt att de också tas med för att kunna uppnå omfattande fredsavtal. 

Vad har den största utmaningen varit under din til som chef för UNFICYP?

- Militärt sett har det inte varit den största utmaningen, eftersom det varit lugnt. Men allt man gör blir fort politiskt och det är små förhållanden här. En liten sak blir fort något som hamnar på mitt bord. Inom det militära skiljer man på olika nivåer, som den taktiska, operationella och strategiska nivån. Här är skillnaderna mellan nivåerna mer flytande. Allt vad man gör läggs märke till.

- För min egen del har jag blivit väldigt väl mottagen och har bara positiva erfarenheter. Förutom mig finns det en kvinnlig civil chef samt en seniorrådgivare från Kanada som också är kvinna. Så jag är inte ensam kvinna, utan vi är tre fjärdedelar av ledningen.

- Som kvinna i försvaret är man ju inte van vid att ha så många kvinnor runt sig. Men alla vi som  är kvinnliga chefer har erfarenhet av att jobba oss upp i mansdominerade miljöer, så vi har många gemensamma erfarenheter.

Sammanlagt består UNFICYP av 1075 personer, varav ca 900 FN-soldater. Totalt 45 olika länder bidrar med militär och civil personal,  med Argentina och Storbritannien som de länder som har störst antal soldater. 

Kristin Lund, UNFICYP vid flagga 

Av de ca 900 soldaterna är 6 procent kvinnor, mot 3 procent generellt för FN:s fredsstyrkor. I polisstyrkan UNPOL är det 16 procent kvinnor, mot tio procent i genomsnitt för polisstyrkorna.

Vad är det du som kvinna kan göra som inte en man kan?

- I vissa kulturer har jag som kvinna tillgång till 100 procent av befolkningen, medan en man bara har tillgång till 50 procent av befolkningen. Det är en viktig skillnad. Det är också viktigt att eftersom vi representerar FN, så bör också vår sammansättning också reflektera det FN står för i förhållande till jämställdhet osv.

- Av de militära som jobbar på UNFICYP är 90 procent yrkessoldater. Det är slut på den tiden då det fanns ”reservister” som vi kallar dem, med en annan yrkesbakgrund och utan anknytning till ett förband . De reservisterna vi har, kommer från, och har tränat med ett förband i hemlandet.

- Jag tycker att det är lite synd med så få reservister eftersom de har  en livserfarenhet som är nyttig när man arbetar för en fredsbevarande styrka. För de yrkessoldater som kommer till Cypern från tjänstgöringar i Irak eller Afghanistan krävs det en viss ”ombalansering”. Förhållandena här är annorlunda.

Kan du ge några exempel på situationer där ni måste gripa in?

- Det kan handla om att personer uppehåller sig olagligt i buffertzonerna, till exempel för att gå på jakt. Vi har också problem med de som fångar flyttfåglar med nät. Det mesta handlar om civila incidenter. Med de militära har vi ett mycket gott förhållande och vi sorterar oftast ut problemen på ett bra sätt. Men de militära ledarna på den grekiska, respektive turkiska sidan talar aldrig direkt med varandra. Allt går genom oss.

Hur påverkas den lokala situationen av storpolitiken?

- Allt det som sker i Mellanöstern kan påverka Cypern också. Hittills har vi lyckligtvis haft små utmaningar med flyktingar, men när gränserna i Europa stängs är det inte svårt at se för sig att strömmarna flyttar på sig så att Cypern blir ett alternativ. Det är närliggande både kulturellt och vad gäller mat och klimat till länder som Syrien.

- Vi är också oroliga för att få  terrorangrepp av den sorten som skett i Paris eller Tunisien. Hittills har det inte skett men det har hänt att bomber desarmerats och man får inte vara naiv.

Vad gör ni för att minska spänningen?

- Vi stödjer olika interkommunala arrangemang, som fotbollsmatcher mellan grekcyprioter och turkcyprioter. För första gången arrangerades också biltävlingen Cyprus Rally på både den grekiska och den turkiska sidan, där rallybilarna även körde igenom buffertzonen. Även vid religiösa tillställningar spelar vi en roll och vi följer med vad som sker i enklaverna i norr, där det bor grekcyprioter och maroniter. 

Blir det någonsin fred på Cypern?

- Jag tror att det finns en möjlighet, men det är upp till folket här. Det är ju ett land som har allt; fina stränder, bördig jordbruksmark och fjäll där man under delar av året kan åka skidor. Ungdomarna här förtjänar att växa upp i ett land utan tusentals landminor.

Hur lång tid tar det innan det blir en kvinnlig ÖB i ett nordiskt land?

Jag tror att det bir en kvinnlig ÖB i Norge om fyra år – i alla fall hoppas jag att det kommer att finnas kvinnliga kandidater när en ny ÖB ska utses. Själv har jag blivit för gammal och är väldigt nöjd med det jag uträttat.

- Jag vill gärna ha ett liv, jag också, och har gjort det jag kunnat för att bana väg för kvinnor i försvaret.

Se alla artiklarna i tema

arkivert under:
FN:s fredsbevarande styrkor

Den första militära styrkan som FN upprättade var United Nations Emergency Force (UNEF). Den upprättades under Suezkrisen 1956 och redan i den första styrkan deltog soldater från alla de nordiska länderna utom Island.

På Cypern etablerades en FN-styrka 1964 efter oroligheter mellan grek- och turkcyprioter. 1974 genomfördes en statskupp som stöddes av den grekiska militärjuntan. Turkiet svarade med en militär invasion som slutade i en delning av Cypern längs den FN-övervakade gröna linjen, som fortfarande idag delar upp ön.

 

Kvinnlig FN-soldat

Även om bilden ovanför är tagen i juni 1980 på Cypern var det först senare som kvinnorna kom med i FN-styrkorna som soldater. Oftast arbetade de i specialistbefattningar som växeltelefonister, kanslibiträden, sjukvårdare och postmästare.

Gun Lindén hör till de svenska kvinnor som sökte sig till UNFICYP. Hon reste ut i sex månader under perioden 1985-1986 och har bara positiva erfarenheter.
- När jag var där var det lugnt. Alla de 13 kvinnorna som var med i FN-bataljonen var stationerade i Larnaca, där vi bodde två och två. För mig var det ett liv före Cypern och ett efter, säger hon.

Gun Lindén hade redan gift sig och fått en son och det var en inte så enkelt att bli antagen.
- Jag hade erfarenhet från radio- och telefonist jobb på ambulansen, brandkåren och polisen. Jag har alltid gillat att arbeta i manliga miljöer, det är lite rakare rör där. Men när jag antogs fick jag inte permission av min arbetsgivare. Först när det infördes en lag om att det inte var tillåtet för arbetsgivare att neka någon en FN-tjänst kom jag iväg, berättar hon.
Efter några veckors soldatutbildning reste hon till Cypern. Arbetsuppgifterna handlade om radio- och telekommunikation, en dygnskontinuerlig verksamhet.
- Vi var egentligen på jobb dygnet runt, men eftersom vi arbetade i skift fick vi också ledigt vissa dagar och kunde resa runt på ön, även till den turkiska sidan. Vi hade alltid uniform på oss då och lokalbefolkningen visade alltid hur tacksamma de var att FN-soldaterna var där.
- Barnen älskade oss och de äldre ville prata med oss. De kunde inte engelska så det var alltid en ungdom som tolkade då. Jag minns speciellt efter att Olof Palme blev mördad så gick officerarna med svarta sorgband på uniformen och då detta var en världsnyhet ville alla komma fram och beklaga.

Gun Lindén


Gun Lindén och de andra kvinnliga FN-soldaterna hon tjänstgjorde med, träffas fortfarande minst en gång per år och har varit tillbaka många gånger. Den svenska FN-styrkan blev ett långvarigt åtagande. 
Tror du själv att det kommer att bli fred där någon gång?
- Nej, tyvärr gör jag inte det. Det som är tråkigt nu är att ungdomarna börjar sticka upp. När det ser ut som om det går bättre är det alltid någon som bränner en flagga eller ställer till bråk. Nej, jag tror inte det blir fred där.
Bör de kvinnliga soldaterna vara verksamma i alla funktioner, även som stridande soldater?
- Ja, varför skulle de inte vara det?
Vilken erfarenhet tog du med dig i yrkeslivet från FN-tjänsten?.
- Att jag ville resa ut igen. Men jag var för gammal, över 40 år, så jag blev tyvärr inte antagen igen.

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment