Kristin Lund: Det finns ingen genväg till jämställdhet inom försvaret

- Men det finns inga snabba genvägar. Det tar lika lång tid för en kvinna att bli general eller amiral som en man, säger hon.

Det var de 12 maj 2014 som FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon meddelade att Kristin Lund skulle leda FN-styrkan UNFICYP från och med den 13 augusti det året. Han lovordade Kristin Lunds 34 år långa karriär inom det norska försvaret och med internationella erfarenheter från FN:s fredsbevarande styrka i Libanon, från Saudiarabien, där hon var utplacerade under Operation Desert Storm 1991 och på Natos högkvarter för militärstyrkan ISAF i Afghanistan. 

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon meddelar att Kristin Lund ska leda FN-styrkan UNFICYP. f

Var det en slump att det var på Cypern som det för första gången blev en kvinnlig ledare för en av FN:s fredsbevarande styrkor? 

- Det är nog en tillfällighet att det blev Cypern, eftersom det handlar om vilka uppdrag som blir lediga. Men det har varit kvinnliga FN-soldater på Cypern ända sedan 1964. UNFICYP har varit den största svenska operationen, med sammanlagt 28 000 svenska soldater som tjänstgjort här.

- Att det blev en kvinnlig skandinavisk chef är däremot inte en tillfällighet. Skandinaverna var tidigt ute  med kvinnliga FN-soldater och det finns inte så många länder som har kvinnor som nått så långt i graderna. Det finns ingen snabblösning om man vill ha fler kvinnliga ledare för FN-operationerna.

- Ofta har de beslutande organen i FN varit manstunga  i toppen. Men 50 procent av befolkningen  är kvinnor och det är viktigt att de också tas med för att kunna uppnå omfattande fredsavtal. 

Vad har den största utmaningen varit under din til som chef för UNFICYP?

- Militärt sett har det inte varit den största utmaningen, eftersom det varit lugnt. Men allt man gör blir fort politiskt och det är små förhållanden här. En liten sak blir fort något som hamnar på mitt bord. Inom det militära skiljer man på olika nivåer, som den taktiska, operationella och strategiska nivån. Här är skillnaderna mellan nivåerna mer flytande. Allt vad man gör läggs märke till.

- För min egen del har jag blivit väldigt väl mottagen och har bara positiva erfarenheter. Förutom mig finns det en kvinnlig civil chef samt en seniorrådgivare från Kanada som också är kvinna. Så jag är inte ensam kvinna, utan vi är tre fjärdedelar av ledningen.

- Som kvinna i försvaret är man ju inte van vid att ha så många kvinnor runt sig. Men alla vi som  är kvinnliga chefer har erfarenhet av att jobba oss upp i mansdominerade miljöer, så vi har många gemensamma erfarenheter.

Sammanlagt består UNFICYP av 1075 personer, varav ca 900 FN-soldater. Totalt 45 olika länder bidrar med militär och civil personal,  med Argentina och Storbritannien som de länder som har störst antal soldater. 

Kristin Lund på Cypern. 

Av de ca 900 soldaterna är 6 procent kvinnor, mot 3 procent generellt för FN:s fredsstyrkor. I polisstyrkan UNPOL är det 16 procent kvinnor, mot tio procent i genomsnitt för polisstyrkorna.

Vad är det du som kvinna kan göra som inte en man kan?

- I vissa kulturer har jag som kvinna tillgång till 100 procent av befolkningen, medan en man bara har tillgång till 50 procent av befolkningen. Det är en viktig skillnad. Det är också viktigt att eftersom vi representerar FN, så bör också vår sammansättning också reflektera det FN står för i förhållande till jämställdhet osv.

- Av de militära som jobbar på UNFICYP är 90 procent yrkessoldater. Det är slut på den tiden då det fanns ”reservister” som vi kallar dem, med en annan yrkesbakgrund och utan anknytning till ett förband . De reservisterna vi har, kommer från, och har tränat med ett förband i hemlandet.

- Jag tycker att det är lite synd med så få reservister eftersom de har  en livserfarenhet som är nyttig när man arbetar för en fredsbevarande styrka. För de yrkessoldater som kommer till Cypern från tjänstgöringar i Irak eller Afghanistan krävs det en viss ”ombalansering”. Förhållandena här är annorlunda.

Kan du ge några exempel på situationer där ni måste gripa in?

- Det kan handla om att personer uppehåller sig olagligt i buffertzonerna, till exempel för att gå på jakt. Vi har också problem med de som fångar flyttfåglar med nät. Det mesta handlar om civila incidenter. Med de militära har vi ett mycket gott förhållande och vi sorterar oftast ut problemen på ett bra sätt. Men de militära ledarna på den grekiska, respektive turkiska sidan talar aldrig direkt med varandra. Allt går genom oss.

Hur påverkas den lokala situationen av storpolitiken?

- Allt det som sker i Mellanöstern kan påverka Cypern också. Hittills har vi lyckligtvis haft små utmaningar med flyktingar, men när gränserna i Europa stängs är det inte svårt at se för sig att strömmarna flyttar på sig så att Cypern blir ett alternativ. Det är närliggande både kulturellt och vad gäller mat och klimat till länder som Syrien.

- Vi är också oroliga för att få  terrorangrepp av den sorten som skett i Paris eller Tunisien. Hittills har det inte skett men det har hänt att bomber desarmerats och man får inte vara naiv.

Vad gör ni för att minska spänningen?

- Vi stödjer olika interkommunala arrangemang, som fotbollsmatcher mellan grekcyprioter och turkcyprioter. För första gången arrangerades också biltävlingen Cyprus Rally på både den grekiska och den turkiska sidan, där rallybilarna även körde igenom buffertzonen. Även vid religiösa tillställningar spelar vi en roll och vi följer med vad som sker i enklaverna i norr, där det bor grekcyprioter och maroniter. 

Blir det någonsin fred på Cypern?

- Jag tror att det finns en möjlighet, men det är upp till folket här. Det är ju ett land som har allt; fina stränder, bördig jordbruksmark och fjäll där man under delar av året kan åka skidor. Ungdomarna här förtjänar att växa upp i ett land utan tusentals landminor.

Hur lång tid tar det innan det blir en kvinnlig ÖB i ett nordiskt land?

Jag tror att det bir en kvinnlig ÖB i Norge om fyra år – i alla fall hoppas jag att det kommer att finnas kvinnliga kandidater när en ny ÖB ska utses. Själv har jag blivit för gammal och är väldigt nöjd med det jag uträttat.

- Jag vill gärna ha ett liv, jag också, och har gjort det jag kunnat för att bana väg för kvinnor i försvaret.