Kristin Lund: Det finns ingen genväg till jämställdhet inom försvaret

Den första militära styrkan som FN upprättade var United Nations Emergency Force (UNEF). Den upprättades under Suezkrisen 1956 och redan i den första styrkan deltog soldater från alla de nordiska länderna utom Island.

På Cypern etablerades en FN-styrka 1964 efter oroligheter mellan grek- och turkcyprioter. 1974 genomfördes en statskupp som stöddes av den grekiska militärjuntan. Turkiet svarade med en militär invasion som slutade i en delning av Cypern längs den FN-övervakade gröna linjen, som fortfarande idag delar upp ön.

Även om bilden ovanför är tagen i juni 1980 på Cypern var det först senare som kvinnorna kom med i FN-styrkorna som soldater. Oftast arbetade de i specialistbefattningar som växeltelefonister, kanslibiträden, sjukvårdare och postmästare.

Gun Lindén hör till de svenska kvinnor som sökte sig till UNFICYP. Hon reste ut i sex månader under perioden 1985-1986 och har bara positiva erfarenheter.
- När jag var där var det lugnt. Alla de 13 kvinnorna som var med i FN-bataljonen var stationerade i Larnaca, där vi bodde två och två. För mig var det ett liv före Cypern och ett efter, säger hon.

Gun Lindén hade redan gift sig och fått en son och det var en inte så enkelt att bli antagen.
- Jag hade erfarenhet från radio- och telefonist jobb på ambulansen, brandkåren och polisen. Jag har alltid gillat att arbeta i manliga miljöer, det är lite rakare rör där. Men när jag antogs fick jag inte permission av min arbetsgivare. Först när det infördes en lag om att det inte var tillåtet för arbetsgivare att neka någon en FN-tjänst kom jag iväg, berättar hon.
Efter några veckors soldatutbildning reste hon till Cypern. Arbetsuppgifterna handlade om radio- och telekommunikation, en dygnskontinuerlig verksamhet.
- Vi var egentligen på jobb dygnet runt, men eftersom vi arbetade i skift fick vi också ledigt vissa dagar och kunde resa runt på ön, även till den turkiska sidan. Vi hade alltid uniform på oss då och lokalbefolkningen visade alltid hur tacksamma de var att FN-soldaterna var där.
- Barnen älskade oss och de äldre ville prata med oss. De kunde inte engelska så det var alltid en ungdom som tolkade då. Jag minns speciellt efter att Olof Palme blev mördad så gick officerarna med svarta sorgband på uniformen och då detta var en världsnyhet ville alla komma fram och beklaga.

Gun Lindén och de andra kvinnliga FN-soldaterna hon tjänstgjorde med, träffas fortfarande minst en gång per år och har varit tillbaka många gånger. Den svenska FN-styrkan blev ett långvarigt åtagande. 
Tror du själv att det kommer att bli fred där någon gång?
- Nej, tyvärr gör jag inte det. Det som är tråkigt nu är att ungdomarna börjar sticka upp. När det ser ut som om det går bättre är det alltid någon som bränner en flagga eller ställer till bråk. Nej, jag tror inte det blir fred där.
Bör de kvinnliga soldaterna vara verksamma i alla funktioner, även som stridande soldater?
- Ja, varför skulle de inte vara det?
Vilken erfarenhet tog du med dig i yrkeslivet från FN-tjänsten?.
- Att jag ville resa ut igen. Men jag var för gammal, över 40 år, så jag blev tyvärr inte antagen igen.