Ålands lantråd Katrin Sjögren: Tusenkonstnär som stiftar egna lagar

Katrin Sjögren arbetade som akutsköterska i många år – både på Åland, i Sverige och Norge. Yrket gav bra erfarenheter för politiken. Man blir van vid att vara i stormens öga mest hela tiden och ägna sig åt avancerad problemlösning i stort och smått.
I lagtingsvalet i oktober i fjol ledde hon sitt parti, Liberalerna på Åland som hittar sina närmaste själsfränder i Svenska folkpartiet i Finland och Liberalerna i Sverige, till seger. Största konkurrenten, Åländsk center, fick visserligen lika många mandat, sju av 30, men Liberalerna fick snäppet fler röster.
Katrin Sjögren fick därmed uppdraget att bilda en regering och skred raskt till verket. Det tog inte länge innan bilden klarnade. Hon satsade på ett samarbete med Ålands socialdemokrater och med Moderat samling, ett parti på högerkanten, i stället för med centern, som suttit stadigt i åländska landskapsregeringar sedan 1970-talet.

Har inga frizoner

Sju ministrar sitter i dagens landskapsregering.
- Man ska vara tusenkonstnär för att klara av jobbet. Vi alla har en gemensam sekreterare men inga egna medarbetare. När vi ska någonstans, utom vid särskilt högtidliga tillfällen som besök av presidenten, kör vi själva eller cyklar.
På lilla Åland är man alltid nära både sina väljare och sina politiska motståndare. Som lantråd – regeringschef på åländska – är man i tjänst 24 timmar i dygnet 365 dagar i året. Man har inga frizoner, inte ens när man går ut med hunden eller handlar sin mat. Har folk något på hjärtat kommer de fram och säger det.
- Jag lider inte av det, tvärtom. Det är bra att folk hör av sig, då får man en chans att förklara. Det är värre för min familj. De tycker att det är hopplöst att det kan ta timmar att gå en kort sväng på stan, säger Katrin Sjögren som kom in i politiken på allvar 1999 då hon valdes in i Mariehamns stadsfullmäktige.

2003 tog hon första gången plats i Ålands lagting. Hon har även tidigare varit minister i landskapsregeringen, under de fyra åren hade hon ansvar för sjuk- och hälsovård och miljö.
Som lantråd är hon i första hand ansvarig för helheten, inte för något eget område. Hon ska hålla ihop regeringen och väljer att citera den svenska fotbollstränaren Pia Sundhage.
- Min uppgift är att försöka göra andra bra. Jag vill vara lyssnande och coachande, snarare än att peka med hela handen.  Men visst kan jag ryta till också, jag har ett häftigt temperament.

Hotet mot chipsfabrik

En fråga som engagerat hela Åland på senaste tid är nedläggningshotet som vilat över landskapets största landbaserade arbetsplats – fabriken som tillverkar chips och djupfrysta produkter av potatis. Fabriken grundades av ålänningar 1969. Den växte och klarade sig bra och köptes 2005 av den norska koncernen Orkla. Redan då kraxade olyckskorpar. Skulle fabriken bommas igen och produktionen flyttas till en ort där man inte är beroende av färjetransporter? Kände Orkla något samhällsansvar för Åland?

Det gick mycket bra under Orklas ledning – till början av det här året. Då kom beskedet att samarbetsförhandlingar ska inledas vid fabriken på Åland. Över hundra arbetsplatser var direkt hotade och lika många indirekt. Bland dem jordbrukare, som satsat stort på odling av potatis, och anställda inom transportsektorn.

- 200 arbetsplatser är enormt mycket för Åland. Vi i regeringen har jobbat hårt med frågan. Vi har tittat på olika konkurrenspaket, som kunde underlätta inte enbart för Orkla utan även för andra företag att verka på Åland. Glädjande nog har också andra engagerat sig som kommunen, där fabriken verkar, och konsumentorganisationer, säger Katrin Sjögren.

Alla har gått i väntans tider och i mitten av maj kom glädjebeskedet. Fabriken blir kvar på Åland och produktionen fortsätter som tidigare! Engagemanget på Åland, inte minst från landskapsregeringen, sägs ha bidragit till Orkas beslut.

Många ägg i samma korg

Sett till statistiken mår Åland bra. Riktigt bra. I april låg den relativa arbetslöshetsgraden på 3,5 procent och befolkningen ökar. Många som flyttar till Åland hittar jobb inom jordbruket där frukt- och grönsaksodlingen är betydande. Åland kallas inte utan skäl för Finlands äppelträdgård.

- Men ett problem är att vår arbetsmarknad är smal. Det är några sektorer som dominerar, framför allt sjöfart. Många rederier både inom passagerar-, tank- och fraktsjöfart har sina huvudkontor på Åland. Många ålänningar jobbar till sjöss och sjöfarten har gett upphov till nya företag som specialiserat sig på exempelvis elsystem, brandsäkerhet och it-system till sjöss och som arbetar world wide. Om sjöfarten vacklar skakas hela Åland. Den smala arbetsmarknaden leder också till att många åländska ungdomar, som skaffat sig högre utbildningar i främst Sverige och Finland, inte återvänder eftersom de inte hittar sina drömjobb på Åland. Men inom självstyrelseadministrationen har vi behov av specialkompetens och kan erbjuda en del kvalificerade jobb, säger Katrin Sjögren.

Tack vare självstyrelsen kan Åland stifta egna lagar inom bland annat just näringsliv. Det är, säger Sjögren, en stor fördel.

- Vi kan långt skräddarsy regelverket efter våra förutsättningar. Ålänningarna är också duktiga entreprenörer och mångsysslare. Visst kan många tycka att det är märkligt att 29.000 personer styr sig själva och stiftar egna lagar men hittills har vi visat att vi klarar det bra. Dessvärre finns det en stor okunskap om Åland bland gemene man i Norden. Även många finska riksdagsledamöter har bristande kunskap om Ålands speciella status, säger hon.
En kort lektion lyder som följer. 1921 beslöt nybildade Nationernas Förbund, NF, att Åland skulle tillhöra Finland som ett självstyrt och enspråkigt svenskt område. Före beslutet hade en folkrörelse på Åland kämpat för att landskapet skulle återförenas med det forna moderlandet Sverige. Finland, som blev självständigt 1917, ville dock inte släppa Åland och konflikten avgjordes alltså av NF. Självstyrelsen har utvecklats efterhand och Åland kan stifta egna lagar inom en rad olika områden. Tull, gränsbevakning och domstolsväsen sköts av finska staten.

Färre kommuner?

Sjögrens regering har satt upp het potatis på sitt regeringsprogram – att ändra kommunstrukturen på Åland. Åland har förmodligen nordiskt rekord i kommuntäthet – en stad och 15 landsbygds- och skärgårdskommuner på 29.000 invånare! Staden Mariehamn är störst med 11.500 invånare, ö-kommunen Sottunga minst med hundra personer. En tredjedel av dem är över 65 år.

- Många kommuner är inte ekonomiskt bärkraftiga och många skulle vinna på samarbete över gränserna, säger Sjögren.

Men frågan är mycket känslig, inte minst emotionellt, och det andra stora partiet på Åland, Åländsk center, har kraftfullt motsatt sig sammanslagningar. Det blir knappast lätt att baxa igenom en förändring, men arbetet har inletts. I februari nästa år ska en grupp lägga fram en utredning med alternativ till framtida struktur. Ett alternativ ska gå ut på att Åland blir en enda kommun.

Det ska också sparas på alla håll och kanter. Underskottet på 20 miljoner i budgeten ska bli plus minus noll under de kommande tre åren. Bland annat väntar hårdare bandage inom sjuk- och hälsovården.

Ja blev nej

Flera stora frågor, där Åland är beroende av goda relationer till partierna i Finland, är på agendan – en revidering av självstyrelselagen och en förändring av det så kallade avräkningssystemet eller den summa, som Åland får tillbaka av finska staten och som ska motsvara den del som ålänningarna betalar i statsskatt. Den pågående hälso- och sjukvårdsreformen i Finland, måste också bevakas, eftersom den får återverkningar för uppbörden av kommunalskatt även på Åland.

 Och sist men inte minst stödet till vindkraften. Det blåser mycket på Åland och privata aktörer var redo att dra igång ett nytt stort projekt med flera möllor. Men så bytte staten fot. Från att ha sagt ja till ett nationellt stöd, något som väckte jubel på Åland, sa man plötsligt nej.
- Då fick sig relationerna en rejäl knäck. Men vi måste jobba vidare och se framåt. Satsningar för miljön och Östersjön ligger högt på dagordningen, säger Katrin Sjögren.

Släpps inte fritt

Åland har sina specialregler som fick följa med in i EU. För att få äga mark på oplanerat område, till exempel på en egen liten ö, måste man ha åländsk hembygdsrätt; en sorts förenklat medborgarskap som man kan få om man bott fem år i landskapet, är finsk medborgare och behärskar svenska. Det här har i sin tur lett till en del konstruktioner, som möjliggjort för personer utan hembygdsrätt att komma åt attraktiva strandtomter.

- Vi har sagt att vi vill undersöka om man kan modernisera rätten till jordförvärv och göra regelverket mer tydligt. Men vi vill inte släppa ägandet helt fritt, då riskerar Åland att bli ett sommarreservat för dem som har pengar, säger Katrin Sjögren.

Kallt huvud, varmt hjärta

Katrin Sjögren arbetade tidigare som akutsjuksköterska. Erfarenheterna från det jobbet är till viss nytta i politiken.

- Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Sedan är det viktigt för en själv att inse att det går upp och ner i politiken. Jag sitter på topposten i dag och jag försöker göra mitt bästa. Om det inte duger så duger det inte. Då kommer någon annan och tar över, säger hon.