Drífa Snædal tar över Islands LO i en turbulent tid

Drífa Snædal tar över ledarskapet inom ASÍ i en tid präglad av stora förändringar, både inom fackföreningsrörelsen och samhället. Det har ställts krav om förnyelse i ledningen på flera håll. Kraven på insyn har ökat och demokratin har blivit starkare; allt fler har blivit intresserade av att delta i det politiska arbetet. Men inom facket har man reagerat långsammare än inom politiken. Förändringarna som nu sker inom fackföreningarna, skedde redan för tio år sedan inom politiken.

Drífa Snædal menar att utvecklingen visar att facket anpassar sig till samhällets krav. Atmosfären inom rörelsen är på väg tillbaka mot den ursprungliga gräsrotsmentaliteten. Hon hoppas att arbetstagarna ska återfå intresset för att bli medlemmar i en fackförening och att demokratin inom föreningarna ska förstärkas. De som kräver förbättrad levnadsstandard vill förhoppningsvis också bli mer fackligt aktiva.  

- Det är första steget på vägen, betonar hon.

Drífa tar över ASÍ-ledarskapet i ett intressant skede. Avtalsperioden på arbetsmarknaden är över inom fyra månader, både inom den privata och den offentliga sektorn på Island. Avtalskraven har i vissa fall redan presenterats och arbetsgivarna har redan sagt nej till dem. Det ser därför inte ut att bli några lätta förhandlingar i vinter. Men det är många saker som påverkar förhandlingarnas, påpekar Drífa. 

Allt står inte väl till

Många islänningar går inte till läkare, eftersom det är för dyrt. Bostadskostnaderna har blivit för höga eftersom både bostads- och barnbidragen har gått ned. Drífa förklarar att den ökande köpkraften fördelats ojämnt bland befolkningen. Därför handlar lönekraven inte bara om löner och levnadsvillkor, utan också om samhälleliga projekt, till exempel byggandet av nya bostäder. 

- Befolkningen anser att livsvillkoren är bristfälliga. Där kan myndigheterna komma in, säger hon.

Arbetare  och handelsanställda har redan presenterat sina lönekrav inför förhandlingarna, medan hantverkarnas förbund inte har gjort det än. När alla branscher har presenterat sina krav blir det klart vilken roll ASÍ får inom förhandlingarna. Drífa förklarar att det isländska förhandlingssystemet är annorlunda än i övriga Norden. På Island tar varje fackförening hand om sina egna förhandlingar. Landsorganisationen kommer bara in i förhandlingarna om alla förbunden bestämmer att de vill det.

Ekonomin aldrig stabil

För isländska förhållanden har det kommit enorma mängder med utländska arbetstagare de senaste åren. Det är samma utveckling på Island som i andra delar av Europa. Det saknas arbetskraft och det pressar upp lönerna.

Utländska arbetstagare visar sig ibland vara villiga att arbeta för lägre löner än vad löneavtalen föreskriver. Fackföreningarna står inför “den eviga kampen mot brottslighet på arbetsmarknaden”, säger Drífa.

Debatten visar att arbetsgivarna anser att arbetstagarna kräver enorma löneförhöjningar. Men Drífa lyfter fram den ekonomiska kraschen för tio år sedan när befolkningen fick utstå gigantiska lönesänkningar och kronan devalverades. Hon betonar att Island aldrig haft stabil ekonomi.

- Vi är beroende av priset på fisk, turismen och aluminium. Om vi lägger till vädret och naturkrafterna så finns det ingen stabilitet på Island. Det är anmärkningsvärt att begreppet stabilitet över huvud taget finns i det isländska språket, säger hon.

Stabilitet som målsättning är bra, enligt Drífa, som samtidigt betonar att stabiliteten måste inkludera ett välfungerande välfärdssystem, bra sjukvård och löner som familjerna kan leva på.

- Stabil fattigdom är inte ett alternativ, säger hon.

Likalönsstandarden införs som bäst just nu på Island. Drífa varnar för att standarden inte är en slutlig lösning på problemet med ojämställdhet. Kampen för lika löner för lika arbete förblir evig, anser hon.

Fackföreningarna på Island behöver inte införa likalönsstandarden, eftersom de flesta är så små. Men de flesta kommer ändå att införa likalönsstandarden, åtminstone delvis. ASÍ inför som bäst likalönsstandarden på sitt eget kontor.

I det övriga Norden är det en press mot arbetsrätten. I Finland ville regeringen till exempel försämra uppsägningsskyddet för de som arbetar i små företag. Island har enligt Drífa lyckats beskydda arbetskraftens rättigheter och det finns inga tecken på att rättigheterna försvagats.

Föredrar vänsterregering

Drífas stora intresse är politik. Hon ställer sig kritisk till ett medlemskap i EU. Hon var medlem av VG (Vänsterpartiet-de gröna) under 18 år, men lämnade partiet när VG bildade regering tillsammans med det konservativa högerpartiet Sjálfstæðisflokkurinn och centerpartiet Framsóknarflokkurinn.

- Jag litar på vissa individer inom partiet. Jag har ideologin gemensam med många partimedlemmar. Men jag hade föredragit en vänsterregering.  Det hade inneburit att det blivit lättare för oss under den kommande vintern, säger hon.