Lärarnas arbetsbelastning måste få ett större fokus efter coronastängningen i de nordiska skolorna i år. Lärarna tog ett stort digitalt språng i övergången till distansundervisning. Det har tärt på lärarnas krafter. Det säger Christer Holmlund, ny generalsekreterare för NLS, de nordiska lärarorganisationernas samrådsorganisation.
Den konstiga skolterminen 2020 kommer både lärare och elever att minnas länge. Nu förbereder de sig för hur hösten kommer att bli. Med tanke på att allt förändras så snabbt är det knepigt båda vägarna. Nu är lärarkårens “långa” ferie, eller undervisningsfria tid, extra välförtjänt. I år är det skoleleverna som kanske längtar efter att träffas efter skolpausen. Hemskolan blev svår för en del barn, konstaterar Christer Holmlund.
Coronaviruset tvingade många lärare att på bara några dygn övergå från normal undervisning i skolklasserna till en helt ny skolform - distansundervisning över internet.
Det var aldrig prövat, men har gått huvudsakligen bra. I en opinionsmätning säger en majoritet av de finlandssvenska lärarna att övergången till distansundervisning har gått överraskande bra. Den har också överträffat lärarens egna förväntningar. Men arbetstiden har ökat mycket för de flesta.
I det nordiska lärarfacket har man definierat arbetslivsfrågorna som en viktig fråga för framtiden. Christer Holmlund hoppas den diskussionen kommer igång nu i ett nytt strategiarbete i lärarnas forum.
- Det handlar mycket om arbetsbelastning för lärare och skolledare som förväntas leverera och göra jobbet allt bättre, säger Christer Holmlund.
Förväntningarna kommer från både samhället och vårdnadshavarna. Skolan som institution har fått ett allt större uppdrag, bredare än bara kunnandet. Det sker i en samhällsutveckling som är nödvändig, och skolan kan ju inte stå stilla när resten av samhället utvecklas, enligt Holmlund.
Samtidigt har alla länder problem med ekonomin. Skolan får inte den finansiering som skulle behövas för att leva upp till samhällets krav.
Skolfolket i Norden har sagt ifrån och satt ner foten. Belastningsfrågan har lyfts upp. Men att säga till, leder inte alltid till de önskade åtgärderna.
- Från fackligt håll ser vi att lärarna är belastade, det leder till sjukfrånvaro. Det finns otrivsel i arbetet, och känslan av otillräcklighet, säger Christer Holmlund. Man märker i Norden förväntningar att skolan ska fixa, då blir belastningen för läraren en känsla av att inte räcka till.
Holmlund kan se i de nordiska länderna att lärarjobbet inte är lika attraktivt som förr. Han befarar att flykten från lärarjobbet ökar om inte regeringarna gör något.
Det finns en stor risk för lärarbrist, den är redan jättestor i Sverige. Det finns lärare som flyr fältet och då är det försent att komma med kompenserande åtgärder i arbetsbelastningsfrågan.
Det ligger nog på agendan att skola och utbildning ska vara den mest attraktiva arbetsplatsen. Det är bra att uppmärksamma psykisk belastning, men lärarna ska också kunna uppleva att de får en lön som motsvarar utbildningen och insatsen som sätts i arbetet.
Finland är i en bättre situation. Det finns ett söktryck till lärarutbildningen, även om det har blivit lägre också på finskt håll.
Känslan av otillräcklighet och belastning tycks vara gemensamma för de nordiska lärarna. Arbetstiderna är ungefär lika i de nordiska länderna och det är skolsystemet också
- Vi jobbar för inkludering och integrering, och det är ett bra, eftersträvansvärt mål, säger Christer Holmlund. Även om det finns särskolor i en del länder är frågan om det finns tillräcklig med stödformer för barn med olika behov.
Holmlund frågar sig om man i Norden satsar tillräckligt på stödtjänster. Kan lärarna fokusera på grunduppdraget, att skapa en social trygghet i klassen och fungera som lärare på riktigt? Eller blir det mer att fungera som psykolog, kurator, polis och socialtjänst? undrar Holmlund.
Systemet är alltså rätt lika i Norden. Åldern för inträde i förskola kan skilja åt, men de flesta har 9 år grundskola. Gymnasiesystemet skiljer lite mer, och yrkesutbildningen.
Det som skiljer mest är diskussionen om privatiseringen av skolan, som pågår framförallt i Sverige.
Vi har det som agenda att skolan inte ska vara en vinstbringande verksamhet i Norden, i synnerhet som det finansieras med skattemedel. Detta dryftas i Sverige, och det skulle vara bra att veta vilka negativa verkningar privata skolor kan ha. Det kan leda till segregation och att skolorna får olika status, befarar de nordiska lärarnas generalsekreterare Holmlund.
- Det är viktigt att utbildningens grundtanke bibehålls, lika och jämlik för alla i hela landet, alla kommuner och områden. Privatiseringen av skolan leder inte till jämlikhet, i synnerhet inte om lagen tillåter att den är vinstbringande. I Finland stadgar lagen att utbildning inte kan vara vinstbringande. Det är viktigt också för organisationerna inom NLS.
Alla länder öppnade sina skolor i slutet av vårterminen. Sveriges rekommendation om distansundervisning togs bort 15 juni. Grundskolan har varit öppen hela tiden, så detta gäller andra stadiet. Och Sverige har gått tillbaka till gymnasiets närundervisning. Danmark har också öppnat skolan i slutet av maj.
Man är nog på väg tillbaka till de traditionella sätten att sköta undervisningen i Norden även om det kommer att ske förändringar, tror Christer Holmlund. Under sommaren förbereder sig både skolanordnare och fack för en eventuell ny våg av corona. Det kommer NLS att diskutera under sommarens möten. Oron är stor på sina håll för en andra våg och hur man då organiserar undervisningen.
Norge har följt en trafikljusmodell med grönt, gult och rött. Man har nått det gula stadiet sedan 2 juni, som påminner om det finska systemet. Uppmaningen är att inte komma till skolan om man är sjuk. Dessutom satsar skolorna på ökad städning, höjd hygiennivå och att förminska fysiska kontakter mellan elever och lärare.
Det centrala för alla länder är utmaningen med småbarnspedagogiken/dagvården och grundskolans första klasser. Den måste vara igång eftersom det inte går att stänga skolor helt och hållet. Det skulle lamslå landet.
De som jobbar inom vitala funktioner som sjukvård, poliser och räddningsväsendet måste få barnen till småbarnspedagogik. Därför har det varit vanligt i hela Norden att småbarnen har haft program, även med rekommendation om att hålla barnen hemma, men inte förbud.
Utmaningen ur skolpersonalens synvinkel är hur man ska ordna lärarna i riskzonen, hur ge dem möjlighet undvika elevkontakter?
Holmlund har uppfattningen att det har respekterats rätt bra i de nordiska länderna. Medlemsorganisationerna har lyft frågan, och det har inte blivit alarmerande. Lärare i riskzonen ska inte behöva gå in i klassen och jobba med undervisningen, utan kan sköta andra uppgifter under coronakrisen.
I många skolor finns bara en lärare i ett utvisningsutrymme. Klassrummen är inte överdimensionerade för att ge större utrymme för varje elev. Om inte någon av eleverna är borta kan större utrymme runt en elev inte skapas.
Nu har alla länder försökt förespråka utomhuspedagogik. Den här tiden på året går det att vara ute så mycket som möjligt, det underlättar situationen.
Det har talats mycket om de duktiga eleverna som klarade övergången till hemskola. Föräldrarna har också fått beröm som har fått ta på sig lärarrollen vid sidan av eget hemarbete. Men det går inte att glömma att också lärarna fick ställa om kraftigt på kort tid.
- Men det har lett till stor arbetsbelastning på lärare och rektorer, säger Christer Holmlund.
Lärarna har också haft olika förutsättningar, med tanke på den digitala utrustning som finns hos arbetsgivarna. Förhoppningsvis forskar man i det efteråt, vad skolorna kunde erbjuda av utrustning. I många finländska skolor har lärarna till exempel arbetat med egna mobiltelefoner.
Över både Norden och Europa visar det sig att både ministrar och fackföreningsordförande har varit med och diskuterat coronakrisen tillsammans, konstaterar Christer Holmlund.
I de nordiska länderna är det glädjande självklart med ett intensivt samarbete mellan regering, fackföreningsrörelse, utbildningsmyndigheter.
Även i svåra tider har man sett något av den nordiska modellen med kapacitet i kristid att sitta runt ett bord och föra förhandlingar kring vilka åtgärder som är möjliga att förverkliga. Det har fungerar också i skolorna, säger Holmlund.
Han anser det har varit en styrka och en framgångsfaktor för Norden för att klara svåra tider.
- Man har beredskap och en vana att vara i dialog. Den dialogen för oss framåt och ger bättre resultat och förfaringssätt för att bemästra utmaningarna som coronakrisen har fört med sig, säger Holmlund
Skolsystemen har många gemensamma drag, till det hör också det som ibland kallas det överlånga sommarlovet för lärarna.
Antalet dagar som lärarna har arbete är faktiskt ganska lika i Norden, säger Christer Holmlund. Men loven är periodiserade på olika sätt i olika länder - och rentav olika i kommunerna.
Finland har kanske den längsta sommarferien av alla länder. Men Sverige har i stället betydligt färre elevarbetsdagar för lärarna, 178 mot 190 i Finland.
Sommarferien har egentligen blivit kortare i Finland. Vinterns sportlov är en tradition och numera vill man ha också höstferie en vecka.
Det totala antalet avbrott i undervisningen är 8-9 veckor i Finland.
- Jag brukar jämföra lärarjobbet med ett ackordsarbete. Du har inga pauser, du jobbar intensivt och har sedan lite längre ledigt, säger Christer Holmlund som också själv har jobbar som lärare före den fackliga karriären.
Han blir uppretad över kritikernas åsikt om lärarjobbet och de korta arbetsdagarna.
- De ser bara de delar av arbetet som de vill se. Kritikerna ser inte helheten. Många lärare har gjort långa arbetsdagar under läsåret normalt. Och dagarna har blivit ännu längre med digitaliseringen. Du är alltid tillgänglig som lärare - och folk vill ha snabba svar.
I skolvärlden duger det inte att dröja med svaret till en fråga från en förälder, kontakttiden för lärare är betydligt kortare än i andra sektorer. Därför är det bra att man får tömma tankarna och ladda batterierna till nästa år.
För lärarna är det speciellt viktigt med vila efter den här stressiga vintern och våren, säger Holmlund. I år är han inte lika säker på att eleverna mår bra av mer ledighet.
Åtminstone i Finland ökade antalet barnskyddsanmälningar efter att skolan öppnade igen. Eleverna skulle kanske under sommaren behöva det stöd som skolan kan ge.
- Skolan är mer än en institution för att lära sig saker. Den har en viktig samhällelig funktion, det är den plats där eleverna ska utvecklas till fullvuxna människor och där ser man också hur barnen mår. Den “kontrollen” har nu uteblivit.
Skolorna har det samhälleliga ansvaret att fostra eleverna tillsammans med föräldrarna. nu faller ett stort ansvar enbart på föräldrarna, och ibland finns det saker som kan upptäckas och avhjälpas bättre i skolan än hemma, formulerar sig Christer Holmlund.
Det finns en utmaning ur elevperspektiv, om det går en lång tid ända till hösten innan skolorna öppnar igen, säger Christer Holmlund.
Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.