Paulina Brandberg - jämställdhetsministern som vill ta i med hårdhandskarna

Den 11 mars ska Paulina Brandberg leda det årliga nordiska eventet i New York på Commission on the Status of Women (CSW), som är FN:s största årliga internationella konferens för jämställdhet och kvinnors rättigheter. 

CSW samlar varje år tusentals deltagare och de nordiska regeringarna reser dit med delegationer där både experter och frivilliga organisationer ingår. I år är temat kvinnors ekonomiska självständighet och ekonomiskt våld.

Det är därför Brandberg redan inledningsvis säger när hon möter Arbeidsliv i Norden, att hon inte tycker att det är negativt att skilsmässotalen ökar.

- Ibland talar vi om skilsmässostatistik som något väldigt negativt. Om vi ser på det över tid så har skilsmässostatistiken gått upp väldigt mycket. Det pratar vi om som om det vore något negativt. Men jag kan se det som ett positivt tecken.

Paulina Brandberg  började arbetade 2010 på  Åklagarmyndigheten . 2019-2022 var hon
senior åklagare på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. Hon var tidigare rättspolitisk expert och debattör för Liberalerna när hon utsågs till minister. 

- Om vi tittar på tidigare generationer så var det mycket vanligare att männen i huvudsak stod för inkomsterna och kvinnorna som stod för hushållet. I min farmor och farfars generation var det jättesvårt för kvinnor att bryta sig loss från en relation.

- Idag har vi tack och lov fler som har möjlighet att göra det. Så jag kan se en ökande skilsmässostatistik som något positivt – även om man så klart gärna vill se att folk håller ihop och lever lyckliga alla sina dagar.

Paulina Brandberg var ett oväntat namn när det bildades en borgerlig trepartiregering, med stöd från Sverigedemokraterna, den 18 oktober 2022. Hon arbetade som åklagare och var känd både för att hon haft flera uppmärksammade fall av gängkriminalitet och dessutom skrev om problemet på sociala medier. Hon tillhör liberalerna och är dessutom biträdande arbetsmarknadsminister.

Hur är det att vara minister i stället för åklagare? Är det som du trodde det skulle vara?

- Jag vet inte vad jag hade trott, för jag hade inte trott att jag skulle bli minister. Men det är klart att det är stor skillnad. Som åklagare jobbar man otroligt nära människoöden. Som politiker jobbar man med de större strukturerna. Båda delarna känns otroligt meningsfullt.

- Det som jag kan känna är en stor skillnad, som är väldigt frustrerande, är att i politiken så går det så långsamt. Det är så mycket man vill ändra på men som tar tid. I åklagarjobbet går det relativt fort. Bestämmer man sig för att anhålla en viss person kan man göra det samma eftermiddag. Så fungerar det inte i politiken.

Är det något förslag som du har lagt som varit igenom hela processen?

- Jag skrev ju en rättspolitisk rapport till Liberalerna under valrörelsen och delar av den rapporten är nu en del av Tidöavtalet.

Tidöavtalet är en överenskommelse om sju samarbetsprojekt mellan regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, samt Sverigedemokraterna. Avtalets namn syftar på slottet där förhandlingarna hölls.

Paulina Brandberg vill värderar brottsoffrens intressen mycket tyngre än vad som gjorts hittills.

Punkt tre i avtalet handlar om kriminalitet och gängbrottslighet, som beskrivs som Sveriges viktigaste samhällsproblem, men det finns också lagförslag på jämställdhetsområdet.

-  I Tidöavtalet finns det saker som jag är väldigt glad för, som att kontaktförbudslagstiftningen ska förändras.

- En annan del av avtalet är ett skifte, som jag ser som absolut nödvändigt, att vi värderar brottsoffrens intressen mycket tyngre än hittills.

Vill ingripa mot förövarna

- En av anledningarna till att jag gav mig in i politiken överhuvudtaget att jag kände en sådan frustration över att vi känner en för stor ängslighet mot att ingripa mot förövare. Resultatet av det är att vi i Sverige har väldigt många brottsoffer som lever i otrolig stor otrygghet och ofrihet därför att de är rädda.

Våld mot kvinnor är en fråga som UN Women, FN:s enhet för jämställdhet, har drivit hårt. Frågan har också varit ett så kallat Spotlight-projekt i EU under sju år, där 500 miljoner euro har använts i länder i Latinamerika, Afrika och Asien, för att försöka få ned antalet kvinnor som drabbas av våld. Men enligt EU-revisionen är det svårt att se någon effekt av insatsen. Projektet kritiseras bland annat för att allt för mycket av pengarna gick till FN:s byråkrati.

Hur effektivt är UN Women, som får en del pengar av Sverige i att arbeta med de här frågorna?

- Jag tycker absolut att det finns mycket kvar at göra och att det finns en mycket tydlig tanke när man ger biståndspengar till olika länder, att man väldigt noggrant följer upp vart de här pengarna går så att det de facto inte blir så att allt äts upp av byråkrati.

- Det är viktigt att göra en avvägning mellan var det gör störst nytta att ge stat till stat-bistånd och var man i stället bör fokusera på att stödja civilsamhället. Det här ligger på biståndsministern Johan Forsells bord, men jag tror absolut att det finns mycket som vi skulle kunna göra mycket bättre när det gäller att säkerställa att pengarna gör reell nytta.

I den utrikespolitiska debatten efter Tobias Billströms utrikespolitiska tal i Riksdagen den 14 februari påpekades det sju gånger att Sverige har halverat sitt stöd till UN Women. Vad är din kommentar?

- Vi är fortfarande världens näst största givare till UN Women. Det tycker jag man bör ha med. Det kan inte vara så att Sverige ensamt ska bära UN Women. Här krävs det att andra länder också tar ett större ansvar. Jag tycker att vi bör vara tydliga med att vi i Sverige förväntar att andra länder tar ett större ansvar.

89 000 kvinnor dödade

Enligt FN:s statistik har en av tre kvinnor i världen utsatts för fysiskt eller sexuellt våld efter att de fyllde 15 år och 89 000 kvinnor dödas i det som kallas könsbaserade mord.

För Paulina Brandberg är de framför allt frågan om kontaktförbudslagstiftningen som hon har engagerat sig i svensk politik:

- Det är ett av skälen till att jag gav mig in i politiken överhuvudtaget. Jag kände en sådan frustration över att vi är för ängsliga för att ingripa mot förövare. Resultatet är att vi har väldigt många brottsoffer som lever i otrolig stor otrygghet och ofrihet därför att de är rädda. Det finns någon annan som begränsar ens liv. Staten kliver inte in och tar sitt ansvar för att styra upp det.

Det är inte tillåtet att ta bilder direkt in i andras hem, påpekar Paulina Brandbergs medarbetare.

- Där behöver vi få till ett skifte, bland annat genom kontaktförbudslagstiftningen, men också genom att vi skärper vissa straffskalor för vålds- och sexualbrott. Vi vill ha fler häktningar och vi vill att man tar större hänsyn till brottsoffer när man beviljar permissioner på anstalter så att det inte ska gå att göra i närheten av bostäder och arbetsplatser till brottsoffer, vilket kan tyckas vara självklart, men så är det inte idag.

Hur mycket ska området som kontaktförbudet gäller utvidgas?

- I dag är huvudregeln att ett kontaktförbud bara gäller i förhållande till en person. Det finns inte något geografiskt område knutet till förbudet. Det finns en viss möjlighet till det som kallas ett utvidgat kontaktsförbud. Då kan man kanske i bästa fall få bostadsområdet som förbudszon.

- Vad utredningen föreslår nu är att man ska kunna se på hela kommuner som förbudsområde. Det skulle ge de här utsatta personerna en helt annan frihet; till exempel att kunna åka och handla i en annan del av kommunen eller gå och titta på barnens fotbollsmatch.

Blir det bara ett förbud som den här personen måste följa på egen hand eller blir det någon form av digital övervakning?

- Det ligger också i direktivet till förslaget att vi ska ha flera kontaktsförbud med fotboja. Har man det går det en signal till polisen och förbudet blir verkningsfullt på ett helt annat sätt.

På CSW i New York är också ”ekonomiskt våld” mot kvinnor ett tema. Vad handlar det om?

- Ekonomiskt våld är ett sätt att behålla kontrollen över sin partner genom ekonomin. Till exempel i relationer där mannen tar skulder i kvinnans namn, så att kvinnan blir väldigt skuldsatt, vilket gör i sin tur att det blir väldigt svårt att hitta en annan bostad.

- På det sättet kan man behålla kontrollen över den andra personen. Det är tyvärr vanligare än man kan tro. Det finns också ekonomiskt våld i det vi kallar eftervåldet, efter att man har lämnat en relation. Ett problem som jag ofta fått är väldigt utdragna bodelningsprocesser, där den ena parten stretar emot, så att de här processerna tar flera år. Den ekonomiskt svaga parten, som ofta är kvinnan, klarar till sist inte av att bevaka sin rätt för det blir så kostsamt att processa i domstol och få rätt till det man ska ha.

Så ditt råd till unga par är att inte ha en gemensam ekonomi?

- Det skulle jag inte säga, men jag skulle säga att hur kär man än är och hur övertygad man är om att man kommer att leva tillsammans resten av livet, så måste man ändå ha en plan för hur ens ekonomi ser ut om det inte blir på det sättet.

Är det ett budskap som är svårt att sälja till katolska eller muslimska länder?

- Det kan det vara i länder där en skilsmässa i högre grad ses som ett svek eller misslyckande. Det finns också religiösa aspekter vid skilsmässor. Det kan vara väldigt tabubelagt att ens ta upp möjligheten av en skilsmässa framåt i tiden. I synnerhet i samband med äktenskapets ingående är det klart att det förstör ju stämningen ganska lätt om man börjar tala om skilsmässa redan då.

- Men jag önskar att fler skulle tänka i de banorna. Även om det är oromantiskt och även om det är det sista man vill prata om inför ett bröllop så måste man ändå tänka i de banorna, för att behålla sin ekonomiska självständighet.

Paulina Brandberg är född år 1983. Hon bor i Stockholm, är gift och har två barn.

Till sist pekar Paulina Brandberg på en annan del av jämställdheten som skiljer Norden från många andra länder, som hon vill lyfta fram i New York: att männen har en större roll i föräldraskapet.

- Det jämställda föräldraskapet är en nyckel för att uppnå ekonomisk jämställdhet. I Sverige har vi löneskillnader mellan män och kvinnor som är relativt jämställda, fram tills familjen skaffar barn. Då blir det ofta så att männen drar ifrån. Därför tror jag att det är viktigt att tala om vikten av ett jämställt föräldraskap. Och att man pratar om det, inte bara ur ett ekonomiskt perspektiv.

- Det får aldrig framstå som att den som sitter hemma med barn sitter med Svarte Petter. Vi bör betona fördelarna av ett nära föräldraskap från både mamma och pappa. På det sättet skapar vi jämställdhet inte bara ekonomiskt, men också inom familjelivet. Jag vill påstå att det är en nackdel för pappor att de inte har samma nära relation till sina barn som mammorna har. Det är en jämställdhet som vi måste jobba med.

- I Sverige är det många som ser det som naturligt att pappor är hemma med sina barn, på ett sätt som det inte är i andra länder. Men det är klart att vi fortfarande har mycket jobb att göra men vi ligger långt framför andra länder. Det är en viktig del som jag gärna lyfter fram i internationella sammanhang.

- I Sverige syns det på många olika sätt, som att skötbord inte bara finns på damtoaletter. Det genomsyrar det svenska samhället och jag hoppas att andra länder kan bli inspirerade av det, säger Paulina Brandberg.