Finland har på bara några år tagit steget till positionen som ett av världens mest innovativa länder när det gäller arbetsplatser och global konkurrens. Vägen dit började i djup ekonomisk kris.
- Finland har varit exceptionellt aktivt, åtminstone i ett europeiskt perspektiv. Tidigare har det varit Sverige och Norge, men nu verkar det som om Finland har en ny vilja och vi förundrar oss över vad det är frågan om.
Det säger Robert Arnkil som är en av Finlands mest kända experter på omorganisering i arbetslivet. När Sovjetunionen upplöstes kastades Finland in i sin djupaste ekonomiska kris någonsin åren 1992-93 och ur den föddes en ny insikt. Lilla Finland var känt för tekniska innovationer och ingenjörskunnande, men var helt oerfaret när det handlade om sociala innovationer och nya sätt att organisera arbetet.
Socialdemokraten Paavo Lipponens första regering satte 1996 i gång ett nationellt program för utvecklande av arbetslivet som fortfarande rullar på och av bedömare anses vara en stor framgång. Finland ligger i toppen när det gäller global konkurrenskraft och den nya synen på arbete har tillika med IT-kompetensen utpekats som en avgörande faktor. Paradexemplet är förstås Nokia. Grunden för framgången är samarbete mellan stat, arbetsgivare och fackorganisationer – koncensus.
- Tidigare stångade arbetstagare och arbetsgivare sig blodiga mot varandra, men de senaste tio åren har vi haft koncensus. Det finns ingen fråga som får dem att ryka ihop, säger Robert Arnkil.
- Finland är gynnat genom att vi har rätt atmosfär för innovativt tänkande, ett pragmatiskt grepp, och vi slösar inte kraft på att bråka sinsemellan.
Karaktäriserande är lyhörda ledare, positiv atmosfär, en seriös inställning till innovationer.
- Dessutom har vi ett nytt fenomen. Vi kommer ut ur företagen och blir intresserade av andra, av nätverk. I ett litet land har ett stort företag många underleverantörer. Tidigare konkurrerade de vilt om arbete, nu rör de sig i nätverk där hela segmentet rör sig framåt och kan konkurrera globalt och där innovationer är avgörande för hela gruppen.
Framtiden är ständigt närvarande, vilket bland annat syns i en problemfri justering av arbetspensionssystemet eller det nationella åldersprogrammet, som strävar till att hålla kvar folk längre i arbetslivet. Här ingår nya tankar kring äldre människor och arbete, om hur företag med flera generationer av arbetstagare ska ledas.
- Det handlar om hälsa, att trivas, kvaliteten på arbetet. Här finns äkta sociala innovationer om hur man förenar arbetsliv och familj.
- Alla talar ju om det här nu, men Finland hör till dem som vaknat först.
Däremot tycker han inte att Finland tagit fram några exceptionella nya innovationer, jämfört med resten av världen.
I internationella kretsar väcker den nordiska välfärdsmodellen fortfarande stor förundran, enligt Arnkil, och kollegerna förstår inte hur de nordiska länderna lyckas upprätthålla skolor och hälsovård under så stort tryck.
- Den största delen av människorna har det ganska bra jämfört med USA eller andra delar av världen. Finland har framgång med en solidarisk syn och om någonting är det en innovation.
Med den djupa ekonomiska depressionen i början av 1990- talet kom också insikten att något måste göras åt arbetsmiljön i Finland, inte bara på det tekniska planet som dittills. Frågan var hur Finland med sina speciella problem – bland annat i form av en åldrande arbetsför befolkning - ska klara sig i den globala konkurrensen.
Lösningen blev ett nationellt program för utvecklandet av arbetslivet som inleddes 1996 med statlig finansiering, och nyligen fick en fortsättning fram till år 2009. Idén till programmet kom från liknande projekt i Sverige och Norge, men enligt en utvärdering som gjordes i fjol är inriktningen mer praktisk och mindre byråkratisk vilket i sin tur innebär att den vetenskapliga sidan är eftersatt. Expertgruppen som gjorde granskningen menar att programmet kan betecknas som en stor succé.
Budgeten under åren 1996- 2003 var 45 miljoner euro och till det ska räknas privat finansiering på 70 miljoner euro. Fram till slutet av fjolåret hade mer än 1.300 arbetsplatser och 135.000 finländare omfattats av programmet i cirka 700 projekt.