Svårt att exportera det nordiska förtroendet

De nordiska länderna skiljer sig på många sätt från resten av Europa och världen. Men det finns en fråga som visar den skillnaden mer än någon annan. Den har ställts upprepade gånger av World Values Survey ett internationellt statistiksamarbete mellan 57 länder. Frågan lyder:

Tycker du att man i allmänhet kan lita på de flesta människor?

Samlar man de tillfrågade i bara två grupper, de som anser att ”Man kan lita på de flesta människor” och de som anser att ”Man kan inte vara nog försiktig” skiljer sig Norden ut.

Där svarar mer än hälften av invånarna att de litar på varandra. Mest förtroende för sina medmänniskor av alla de 57 länderna har norrmännen. 74 procent av dem valde det första alternativet.  68 procent av svenskarna, 59 procent av finnarna och 58 procent av danskarna anser också att folk går att lita på. Bara islänningarna är mer skeptiska. 41 procent litar i allmänhet på andra människor – och det var innan den ekonomiska krisen drabbade landet.

Det land där invånarna litar minst på sina medmänniskor är Brasilien. Där svarar knappt tio procent ja på den frågan.

- Det som kan förklara de låga talen i Brasilien är att kriminaliteten där är så hög. Tillsammans med korruption är det bland de faktorer som gör att förtroendet mellan människor minskar mest, säger Mikael Rostila, som är doktor i sociologi och vars  doktorsavhandling handlar om hur tillit och sociala relationer påverkar hälsan. Han arbetar på Centrum för forskning om ojämlikhet och hälsa (Chess) vid Stockholms universitet.

Man behöver inte resa så långt som till Brasilien för att hitta länder där förtroendet är lågt. I Italien litar invånarna bara till 29 procent på varandra. För Tyskland som står relativt närma de nordiska länderna kulturellt, är talet 37 procent.

Det finns flera olika förklaringar till varför invånarna i Norden hör till de tillitsfulla länderna. Den tyske forskaren Jan Dehly, på institutet WBC i Berlin, har gått igenom 36 olika faktorer som kan påverka förtroendet i ett land, från inbördeskrig till urbanisering och risken för olyckor. Han kom fram till att det bara är några få faktorer som är viktiga för att förtroendet ska vara högt i ett land. Dit hör om landet är etniskt homogent, protestantiskt, har välfungerande myndigheter, är rika och samtidigt jämlika.

- Förtroendet är störst när alla dessa faktorer finns i en kombination, och alla dessa faktorer finns i de nordiska länderna, skriver Jan Dehly.

De nordiska länderna avviker så starkt att Jan Dehly också för säkerhets skull plockade ut Norden ur urvalet för att se om faktorerna fortfarande gällde i de andra länderna. Det gjorde det, men i något svagare grad än i Norden.

Vad som kommer först  är svårt att veta. Har förtroendet gjort det möjligt att bygga upp den nordiska modellen, eller är det den som alstrat förtroendet? World Values Survey började inte ställa frågan förrän 1979, medan den nordiska modellen började växa fram på 30-talet.

- De högsta nivåerna av tillit mellan medborgarna finner man i länder där socialdemokrater under lång tid har haft makten och utvecklat ett välfärdssamhälle som bygger på begrepp som rättvisa, jämlikhet och solidaritet - alltså den sortens samhälle som vi har haft och delvis har kvar i Sverige, säger Mikael Rostila.

Han vill inte skriva under på att etnisk homogenitet är en förutsättning för förtroende, eller att etniskt blandade samhällen skulle minska sannolikheten för att folk litar på varandra.

- Frågan har undersökts en hel del och resultaten är relativt motstridiga. Att etnisk heterogenitet är negativt för tilliten skulle även kunna användas som slagträ för de som anser att vi bör minska invandring, säger han.

- Det kanske snarare är så att invandring bidrar till segregation vilket är den egentliga förklaringen till lägre tillit. Då är det snarare så att politiker bör minska segregation än invandring.

Förtroendet för medmänniskor håller sig anmärkningsvärt stabilt. Medan förtroendet för olika institutioner som kungahuset, riksdagen och regeringen kan svänga rejält i Sverige, för att inte tala om förtroendet för ekonomin, så är andelen som litar på medmänniskorna nästan konstant i de SOM-mätningar som Göteborgs universitet genomför varje år. Förkortningen SOM står för samhälle, opinion och massmedia. Ofta används ett balansmått, som kan variera från +100, om alla har förtroende för institutionen, till –100 om alla saknar förtroende. Regeringen har de senaste 25 åren pendlat mellan +36 och -31. Kungahuset har fallit från +41 till +12 under de senaste 15 åren, medan de fackliga organisationerna har legat stabil runt -21.

Samtidigt har andelen som är nöjda med hur demokratin fungerar ökat jämnt från +46 år 1996, till +78 år 2009.

Ekonomiska kriser får emellertid en viss effekt även på tilliten.

-  Under 1990-talet när den ekonomiska krisen ledde till kraftiga nedskärningar i den offentliga sektorn - då bröts trenden, då ökade inte längre tilliten mellan svenskarna, den snarast minskade. Man kan ju gissa att det hade med krisen och de ökande inkomstklyftorna att göra. När människor upplever orättvisor och känner sig svikna av samhället blir de också mer misstänksamma mot sina medmänni­skor, säger Mikael Rostila.