När EU lanserade att 2012 skulle bli Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna, fick Eurostat samtidigt i uppgift att ta fram relevant statistik. ”Det kommer att bli vanligt att en, eller bägge föräldrarna fortfarande är i livet när man pensionerar sig”, är en av de tankeväckande slutsatserna.
Enligt Eurostat fanns det 87 miljoner människor som var äldre än 65 år i EU:s 27 medlemsländer, den 1 januari 2010. De utgjorde då 17,4 procent av befolkningen. 25 år tidigare, 1 januari 1985, fanns det i samma länder 59 miljoner människor över 65 år. Den gången utgjorde de 12,8 procent av befolkningen.
I statistiken är vi vana vid att tala om medellivslängd. Vi är stolta över att alla de nordiska länderna ligger högt i den internationella statistiken, med 78,6 år för män och 83,3 år för kvinnor i Sverige, som har det nordiska rekordet för bägge könen. Men det talet säger inte så mycket om samhället.
Delar man istället upp befolkningen i två lika stora grupper, en gammal och en ung, är medianen mittenstrecket: den ålder där det finns lika många yngre som äldre. 1960 var medianen i Norden lägst i Island, med 25,6 år och högst i Sverige, med 36 år. Den svenska siffran var dessutom högst i Europa.
Idag är det Tyskland som har högst medianålder i Europa, med 44,2 år, medan de nordiska länderna ligger på 34–42 år. Island är fortfarande lägst men Finland ligger högst.
Skillnaden mot Kina är stor. I de 27 EU-länderna med en samlad befolkning på en halv miljard människor, finns det 23 miljoner personer som är äldre än 80 år. I Kina, med 1,3 miljarder invånare, finns det bara 18 miljoner personer som är så gamla. Ännu färre, åtta miljoner, finns det i Indien med en total befolkning på 1,2 miljarder.
En vanlig förklaring till att befolkningen blir äldre är att de stora barnkullarna efter kriget nu håller på att pensionera sig.
- För många människor är det naturligt att i första hand tänka på åldrandet som en följd av att vi lever allt längre. Delvis är det förstås så, men en befolknings åldrande beror i minst lika hög grad av födelsetalen. Dagens europeiska åldrande är till mycket stor del en följd av lågt barnafödande, skriver Thomas Lindh, forskare på Institutet på Framtidsstudier, i rapporten ”Sverige i en åldrande värld”, som gjordes på uppdrag av Globaliseringsrådet.
Medianåldern förväntas öka inom hela EU och stabiliserar sig först 2060, då den kommer att vara 47,6 år. Fem procent av befolkningen kommer då att vara över 80 år.
För att inte bördan av att ta hand om de äldre ska bli för stor är det viktigt att de som inte är äldst hjälper till med att ta hand om de riktigt gamla. Det är här slagordet om aktivt åldrande kommer in. De stora barnkullarna som föddes efter kriget och som nu ska gå i pension ska på något sätt förmås att fortsätta att jobba och inte förtidspensionera sig som tidigare generationer gjort.
”Aktivt åldrande innebär att om folk ska arbeta längre , så kommer de behöva vara i god fysisk och mental hälsa, ha flexibla och hälsosamma arbetsplatser, program för livslångt lärande och goda pensionsvillkor", skriver Eurostat.
För det är inte säkert att den solidaritet mellan generationerna som EU vill uppnå kommer frivilligt. Här ligger inte de nordiska länderna i topp – tvärtom.
Ställer man frågan till de som är äldre än 50 år hur många timmar per vecka de vill jobba, svarar 49,7 procent av svenskarna i den åldern att de vill jobba färre timmar. Irländarna smiter emellan med 46,5 procent som vill jobba mindre, medan danskarna ligger på 45,7 procent. Finland ligger på 31,5 procent, medan Norge – trots sina oljeinkomster, ligger på 31,6 procent. (Islänningarna har inte svarat på denna fråga). 9,0 procent av norrmännen över 50 år kan tänka sig att jobba mer, ungefär samma nivå som Finland. 6,9 procent av svenskarna över 50 år vill jobba mer och bara 5,0 procent av danskarna.
Det kan jämföras med länder som Frankrike och Nederländerna, där 16 procent av 50-åringarna vill arbeta mer.