Den typiske gränspendlaren är en svensk

I de nordiska länderna har det sedan 50-talets början varit fritt att röra sig över gränserna till grannlandet för att arbeta. Det kan betyda att man slår sig ner i ett annat land, eller att man bor kvar i det egna landet men har lön från ett annat. Den som väljer att bo kvar i hemlandet, men som huvudsakligen arbetar i grannlandet kallas gränspendlare.

Framför allt är det svenskar som använder sig av möjligheten att pendla till Norge och Danmark och mellan 2001 och 2008 ökade den svenska delen av den nordiska pendlingen från 65 till 80 procent. Totalt gränspendlande 47 000 svenskar till Danmark och Norge 2008, vilket är en ökning med 166 procent sedan 2001.  Gränspendlingen till Danmark är koncentrerad till Öresundsregionen, medan pendlingen till Norge är mera utspridd, men med koncentration till Västra Götalandsregionen, Värmland och Dalarna. 2008 fanns det minst en person från varje kommun i Sverige som pendlade till Norge och över femtio kommuner hade fler än 200 invånare som arbetade i grannlandet.

Många av gränspendlarna är unga, 2008 var mer än hälften under 35 år.  Andelen kvinnor stiger och var 35 procent. Cirka hälften av pendlarna har gymnasial utbildning och en tredjedel har eftergymnasial sådan.

Troligen har den växande gruvindustrin i norr och Ikeas etablering i Haparanda inneburit att gränspendlingen också ökat mellan Sverige och Finland under senare år, men det saknas statistik över pendlingsströmmar till och från Finland.  Det finns heller ingen statistik som visar på hur många företagare som tar uppdrag i grannlandet.

Källor: ”Gränspendlingen från Sverige till Danmark och Norge åren 2001-2008”, en rapport som är under färdigställande från Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Nordiska Ministerrådet.