Välfärdens väktare under den isländska krisen

Den 6 oktober 2008 torde för evigt vara inpräntat i islänningarnas minne. Det var då ekonomin kollapsade och arbetslösheten steg från närmast ingenting till tolv procent över en natt. 

- Det var kaos i hela samhället och det rådde en stämning av vrede, förundran, överraskning och sorg. Vi hade förlorat allt – vår prestige hemma och utomlands. Vi hade nog trott att vi hörde till den nordiska familjen och att de, som man gör i en familj, skulle hjälpa oss trots att vi gjort fel. Istället behandlades vi som olydiga barn som minsann själva skulle ta ansvaret för våra handlingar, berättar Lara Björnsdottir, som vid den tiden var kontorschef för Social- och försäkringsministeriet, numera Välfärdsministeriet.  

 Hon berättar hur hon en av dagarna efter den 6 oktober åkte bil in till jobbet i centrala Reykjavik. Hon lyssnade till bilradion och skildringar av och reaktioner på det kaos som den ekonomiska krisen startat. Mitt i utläggningarna såg hon en byggarbetsplats där två snickare fortfarande var i arbete. Det var en befrielse – en symbol på att det pågick något som riktade sig framåt i ett samhälle där alla väntade sig det värsta och där plötsligt gamla välgörenhetsorganisationer vädrade morgonluft och närmast konkurrerade om att vara de mest hjälpsamma. 

- Vi gick till arbete, barnen gick till skolan, men det rådde en hektisk stämning och vi visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Det fanns en skräck i samhället och medierna spädde på. Många åtgärder hastades fram och Välfärdsvakten var en av dem.

Välfärdsvakten startade i februari 2009 och syftet var att värna välfärden, särskilt för barnen och utsatta grupper. Välfärdsvakten skulle vara en politiskt oberoende fokusgrupp och uppdraget innebar att samla information om finanskrisens följder för familjer och individer, att kartlägga vilka åtgärder som satts in för att mildra effekterna och hur de fungerat. Baserat på kunskap skulle Välfärdsvakten också lägga fram förslag till ansvariga ministrar och regering.

Viktigt uppdrag i svår situation

Uppdraget att starta och leda Välfärdsvakten gick till Lara Björnsdottir och även om arbetsuppgifterna hopade sig under den här tidsperioden, kändes det som om ministern hade läst hennes tankar. Efter många år som socialchef visste hon ju att effekterna av en kris kan komma långt senare och att det därför var viktigt att med det samma se och värna om de mest sårbara i samhället. Hur arbetet skulle byggas upp och tillsammans med vilka var däremot mera oklart. Och hur skulle man bära sig åt för att värna välfärden, när samtidigt många offentliga tjänster tvingades spara och banta ner? Detta skulle också ske i en politiskt instabil situation - från oktober 2008 till mars 2014 har Island haft fyra olika regeringar. 

Lara Björnsdottir startade en styrgrupp och bjöd in medlemmar som kom från många olika samhällssektorer. Där fanns bland andra representanter för arbetsgivare och fackföreningar, sex olika ministerier, Röda Korset och andra ideella grupper. Också Reykjavik kommun bjöds in, liksom statskyrkan. Med tiden väste gruppen till 20 personer och mellan februari 2009 och december 2013 har man haft 93 möten. Åtta undergrupper ansvarade för olika områden, till exempel barn. 

- Redan vid första mötet var vi överens om att barnen var en prioriterad grupp. Har de det inte bra finns ingen framtid. Vi vill också se till de svaga i samhället, det vill säga de som hade det värst innan krisen, berättar Lara Björnsdottir. 

Jakten på kunskap

Idén byggde på att samarbeta tvärs över olika områden och grupperingar och att ta reda på så mycket kunskap som möjligt och leta där man trodde kunskapen fanns. Allt man föreslog skulle vara baserat på fakta och kunskap och man tog bland annat hjälp av universitet och forskare. 

- Vi ville skapa en konsensus i samhället om att värna välfärdssystemet och en medvetenhet om att det var ett gemensamt ansvar, inte bara det offentligas. Metoden var det viktiga. Vi diskuterades oss fram till det vi kunde enas om och gå vidare med som förslag till ministern. Fanns det oenighet kring ett förslag föll det bort och kunde visserligen drivas av en enskild organisation eller enhet, men inte i styrgruppens namn, säger Lara Björnsdottir. 

Ett varmt mål mat varje dag

Viktigt var att upprätta sociala indikationer på hur människor på Island hade det under krisåren. Ekonomiska fakta var inte nog för att förstå det som hände och vilka åtgärder som behövde sättas in. En rad rapporter lades fram, bland annat om antalet anmälningar till barnavårdsnämnden, kvinnor i kris och om kommunernas serviceerbjudande till barn- och barnfamiljer.  Styrgruppen skulle inte verkställa, men komma med förslag.  Ett av dem var att sända ut ett rundbrev till kommunerna med en begäran att alla skolbarn skulle få en varm måltid mat varje dag, något som redan fanns på förskolorna. 

- Vi var helt enkelt rädda för att barnen skulle svälta, säger Lara Björnsdottir. 

Kommunerna uppmanades också att vara observanta på barnens villkor och tillstånd och uppmuntrades att bedriva förebyggande åtgärder av olika slag. Styrgruppen kom också med en rad förslag till Alltinget, bland annat om särskilt ekonomiskt stöd till fattiga barnfamiljer och en prioritering av unga utanför arbetsmarknaden. Undantaget från att vara förslagsställare var i ett av de mest belastade områdena, Reykjanes, utanför Reykjavik, där man tillsatte en projektledare liksom att man också var ansvarig för att utforma de sociala indikationer som skulle följas. En sak som förvånade efter första årets arbete var att det inte fanns indikatorer på att barnen fått det sämre, snarare tvärtom. 

- Barnen på Island fick det egentligen bättre efter krisen. De flesta föräldrar jobbade kortare tid och var mer uppmärksamma på barnens trivsel.  Så allt som skett har inte varit dåligt, många har tänkt om och i styrgruppen försökte vi alltid att se vad som faktiskt var bra. Det fanns en tendens att skylla allt på krisen, men det har ju alltid funnits fattigdom och psykiska problem, säger Lara Björnsdottir.

Alla måste bidra

Hon konstaterar att nästan allt som skedde i styrgruppen, all kunskapsuppbyggande och alla rapporter i stort sett skett utan kostnad. Ett exempel är logotypen för Väldfärdsvakten – en ståtlig fyr och en av samhällets viktiga symboler för säkerhet. Innan den ekonomiska krisen skulle de förmodligen ha anlitat en designer till en avsevärd kostnad. Nu ordnade logotypen själva.

- Det vi gjorde var att vi fick människor att jobba tillsammans, på kors och tvärs över sektorer. Det kan inte bara vara regeringen eller kommunerna som lyfter ett samhälle. Alla måste bidra, säger Lara Björnsdottir. 

Hon beskriver den 6 oktober 2008 som en viktig dag - inte som en festdag, men som en händelse betydelsefull att minnas.