40 år med nordiskt samarbete om jämställdhet

I Norge var det en manlig minister, Ansgar Gabrielsen, som till sist tog initiativet till att införa kvotering av kvinnor i styrelserna för de största företagen. Historikerna påpekar att detta var en fråga som förberetts länge av kvinnliga politiker. Men det går inte att komma ifrån att Gabrielsen spelade en avgörande roll när han gick emot sitt eget parti Høyre och lanserade det som är den mest radikala förändringen för jämställdheten under senare år i Norden.

När Geir Lundestad, direktören för den norska Nobelkommittén, ska förklara varför fredspriset fått en så hög status brukar han säga att det är för att det tillhör en familj med andra priser. Tillsammans har därmed priserna fått en högre status än vad de skulle fått var för sig.

På samma sätt kan man säga att jämställdheten i Norden gynnas av att de nordiska länderna är en familj. Jämställdheten kan öka eller minska i ett enskilt land, men det finns alltid något som de övriga länderna kan inspireras av. När man ser på de fem länderna som en grupp jämnas skillnaderna ut och det är lättare att se att trenden mot ett jämställdare samhälle har varit konstant ända sedan 1970-talet.

40 år sedan samarbetet inleddes

Jämställdhet är också ett av de områden där de nordiska länderna samarbetat mest. Det är ett samarbete som i år har pågått i 40 år. Redan 1974 beslöt det nordiska ministerrådet att varje nordisk regering skulle utse en person som skulle hålla kontakt med de övriga nordiska regeringarnas administrationer i jämställdhetsfrågor.

På det första mötet i kontaktgruppen det påföljande året deltog Edel Saunte från Danmark, Pirkko Kiviaho från Finland, Kari Vagnsnes från Norge och Ingemar Lindberg från Sverige. Det första seminariet om Jämställdhet i arbets- och familjelivet arrangerades i Glumslöv i Sverige. Där blev de nordiska länderna eniga om att uppträda samlat på kvinnokonferensen i Mexico 1975.

1978 hade ett handlingsprogram för nordiskt samarbete i jämställdhetsfrågor arbetats fram och det upprättades en egen ämbetsmannakommitté. 

En dröm om jämställdhet runt hörnet

Det var en tid då drömmarna om jämställdheten var starkare än någonsin tidigare och där det nya jämställda samhället verkade ligga precis bakom hörnet. Teckningen på framsidan av den den första nationella planen för jämställdhet i Sverige 1979 visar manliga advokater som ger spädbarn mjölk och kvinnliga snickare som lär sina döttrar hur man hanterar verktyg som skruvmejslar och tänger.

I utredningen slogs det bland annat fast:

• Elevernas studie- och yrkesval är starkt könsbundet. Arbetsmarknaden är fortfarande delad i manliga och kvinnliga yrken.
• Kvinnorna har fortsatt att strömma in på arbetsmarknaden under 70-talet, framförallt kvinnor med barn under sju år.
• Kvinnorna står alltjämt för merparten av hemarbetet.

Vissa mål har inte genomförts – och kommer kanske inte att genomföras:

• Det är angeläget att påbörja en generell arbetstidsförkortning mot sex timmars arbetsdag

Andra har man kommit i mål med, som att alla barn har en dagisplats. 1979 var det bara en tredjedel av förskolebarnen som hade det.

Få kvinnor med körkort

En del av problemen känns idag främmande:

- Koncentrationen av service har tillsammans med spridningen av bebyggelsen på många håll lett till orimligt långa gångavstånd för konsumenterna. Idag krävs fysisk styrka och tillgång till bil av inköparna, som till övervägande del består av kvinnor. Kvinnor har emellertid inte tillgång till bil i samma utsträckning som män och många kvinnor saknar körkort. Dubbelt så många kvinnor som män färdas kollektivt till arbetet. Långa avstånd och dåliga kollektiva kommunikationer mellan bostad, arbete och service skapar tidspress och inkräktar på vardagsfritiden.

Men optimismen var stor. Bara undervisningen i skolan ändrades skulle barnen växa upp till jämställda medborgare. Men könsrollerna visade sig vara svårare att ändra än vad många trott.

I en dansk rapport om den könsuppdelade arbetsmarknaden från 2008 slås det fast:

- I Danmark utför män och kvinnor inte samma arbete. Bara 15 procent arbetar i i yrken där könsfördelningen är ungefär 50/50 och det är ingen tvekan om att denna könsuppdelning är en stor del av orsaken till att man fortfarande finner skillnader i vad kvinnor och män får i lön. 

Världsledande på jämställdhet

Visst är det mycket som de nordiska länderna kan vara stolta över på jämställdhetsområdet. De nordiska länderna kommer kontinuerligt i topp-10 på globala jämställdhetsindex.

Det nordiska samarbetet har spetsats med prioriterade och tvärgående projekt som 1987, då man både samarbetade om Fler kvinnor i databranschen och Muslimska invandrarkvinnor. 

Läser man igenom den kronologiska översikten över alla samarbetsprojekt, som finns längst bak i samarbetsprogrammet för 2011-2014 Jämställdhet skapar ett hållbart samhälle är det slående hur många olika sidor av jämställdheten som det samarbetats i Norden om. I takt med globaliseringen blir de teman som lyfts fram också mörkare: 2007 diskuterar de nordiska jämställdhetsministrarna människohandel för sexuella ändamål. En ökande insikt har spridits om att jämställdhet inte är något som kan uppnås isolerat i Norden. Med invandringen påverkas vi också av hur kvinnorna behandlas i andra kulturer. 

Jämför man med en av de största jämställdhetsutredningarna under senare år, den norska NOU: Politikk for likestilling 2012:15, är det mycket som inte längre är så självklart som det var på 70-talet. Utredningen, som leddes av professor Hege Skjeie, fick bland annat i uppdrag att diskutera ”varför det norska samhället behöver en jämställdhetspolitik och vad målet ska vara för den”.

Omslaget är ett collage av hundratals små bilder. Bara om man kisar med ögonen ser man att det är ett kvinnoansikte.

Utredningen väljer att svara på frågan genom att säga att jämställdheten behövs för att det är en rätt var och en har.

- Ett samhälle som inte garanterar medborgarna den respekten och de rättigheterna och det medborgarskapet som följer, är ett orättvist samhälle.

Jämställdheten kan inte motiveras med att den ger större tillväxt:

-  Produktivitetsbetraktelser och andra nyttobetraktelser kan vara sammanfallande med, men inte principiellt begrunda jämställdhetspolitiken.

I den norska utredningen talas det om behovet för en flerdimensionell jämställdhetspolitik, som också tar hänsyn till att invandrarkvinnor blir dubbelt diskriminerade.

Under det senaste decenniet har också mansrollen kommit mer i fokus. Maskulinitet är tema för en av de konferenser som planeras 2014 under det isländska ordförandeskapet av ministerrådet. Ytterligare dimensioner är hur jämställdheten utvecklas i de självstyrda områdena. Under Nordiska rådets session i Köpenhamn 2006 hettade det till i debatten när frågan om Färöarnas självständighet i det nordiska samarbetet diskuterades. Motståndarna pekade bland annat på diskriminering av homosexuella som orsak till att säga nej.

Blir vi förvånade om jämställdheten fortfarande är ett tema i det nordiska samarbetet om 40 år?