”Sverige var en plats där man kunde tjäna pengar”

Svenska företag har rekryterat arbetskraft i det svensktalande Österbotten, men ju fler som beger sig desto fler åker på ryktet att det är lätt att få jobb i Sverige.

- Sverige, som inte varit med i kriget, framstod lite som en fantasivärld och en plats där man kunde tjäna pengar, berättar Gösta.

Resan börjar med buss till Åbo, sedan båt till Stockholm. Hytt är inte att tänka på. De medhavda 150 kronor kommer att behövas i väntan på första lön på det jobb han är ganska säker på att få. I sällskap har han en morbror och planen är att de ska bege sig till Västerås, till en annan morbror.  På morgonen lägger båten till vid ett myllrande Skeppsbron i Gamla Stan. En kusin möter upp och de ska ta spårvagn till Centralen för vidare resa till Västerås. Kusinen och morbrodern kliver på. När Gösta ska betala vill inte konduktören växla de stora sedlarna. Gösta blir ensam kvar på Skeppsbron utan väska och utan sina släktingar. Det är första mötet med Sverige.

- Jag kände mig lite vilsen, jag hade ju aldrig varit i en så stor stad. Men så kom jag på att min kusin Signe arbetade på hotell Carlton.  Jag hittade dit och fann henne. Nästa dag tog jag tåget till Västerås.

Yrke: Bondson

Där gick han upp på Aseas anställningskontor. ”Vad har du för yrke?”, frågade mannen bakom skrivbordet. ”Jag är bondson”, svarade Gösta. Han fick jobbet och några dagar senare stod han och lindande elektiska motorer och bodde på ett pojkhem, som drevs av Asea.

- Det var väldigt stort, men jag hade satt mig i situationen så det var bara att finna sig. Ungdomslivet var helt annorlunda i Sverige än i Finland.

Efter några år och ytterligare arbetslivserfarenheter återvänder han till Finland och militärtjänsten. Han utbildar sig också till rörmokare på yrkesskolan i Vasa och återvänder under kortare perioder för att arbeta i Sverige.

Ungefär samtidigt som Gösta återvänder till Finland har nittonåriga Dagny från Maxmo slutat sitt jobb inom äldrevården i Vasa och inget annat jobb finns att få. ”Jag åker över till Sverige och fixar jobb”, tänker Dagny. Hallonsnåren i hemtrakten länsas det året. De omvandlas till biljettpengar och hösten 1957 tar hon båten från Vasa direkt till Stockholm. Första arbetsplatsbesöket är på Södersjukhuset. Dagen därpå börjar hon arbeta på kirurgen, avdelning 35. Hon får bostad på centrala Södermalm – i ett hem för unga flickor med pålitlig vaktmästare vid dörren. Många av flickorna är från Finland och Dagny knyter nya kontakter, inte minst i Österbottniska föreningen.

- Det var en rolig tid.  Jag mötte många i samma situation och vi upptäckte världen i Stockholm tillsammans. Det var en trygg stad då, man kunde vandra hem på natten utan att känna sig rädd.

Vaknade med hemlängtan

I tre år är hon kvar på samma arbetsplats, men en vacker vårmorgon vaknar hon med hemlängtan och tanken ”ska jag stanna kvar på Södersjukhuset i hela mitt liv?” Samma dag säger hon upp sig och återvänder till Finland.  Hemma utbildar hon sig till barnsköterska och hon möter Gösta. Efter ett halvårs utbildning åker hon tillbaka till Sverige och får arbete på Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Gösta är tillsvidare kvar i Finland och brevväxlingen är tät. 1962 återvänder han till Sverige för gott och de bildar familj.- Vi har alltid blivit bra bemötta i Sverige, konstaterar de båda ett halv århundrade senare i sitt vardagsrum i Hemmesta på Värmdö.

Alla syskonen flyttade till Sverige

Gösta läste kvällskurser och blev VVS-förvaltare på Trygg-Hansa. Dagny blev förskollärare och har jobbat 30 år i hemkommunen. I närheten bor sonen och dottern och de sex barnbarnen. Banden till Sverige är starka, men också banden till Finland. Det har funnits tankar på att återvända, till och med en tomt, men barnen sa nej. Nu är de svenska medborgare, men har köpt Dagnys föräldrahem och är ofta där.  Hon var en av fyra syskon och alla flyttade till Sverige. Få av dem de känner har flyttat tillbaka för gott.