Flyttandet gav flera identiteter

Första gången byttes Väinömöinengatan i Helsingfors mot Grafikvägen i Enskede. Här är ett barndomsminne:

-  Vi hade flickkalas på min namnsdag eftersom min födelsedag är på sommaren och den firades i Bromarv i Finland. Mamma lagade alltid tjinuskitårta (finlandssvenska för kola). När skolan var slut tog vi stora båten till Finland. Vi åkte taxi till Skeppsholmen och väskorna åkte kana in i lastrummet. Med oss hade vi en damejeanne med saft från Apotekarnas vatten. När vi åkte tillbaka hem var den fylld med vinbärssaft.

Gunnel och storebror Fred-Johan på Grafikvägen i Enskede.

Arkitektutbildning i Schweiz

Sedan gör vi ett hopp till början av 1970-talet när hon klarat av sin arkitektutbildning på KTH:

- Mina två första år som arkitekt jobbade jag i Aarau i Schweiz. Därefter sökte jag arbete i Sverige, men det var dåliga tider och jag kom på att det fanns en känd arkitekt i släkten, Erik Kråkström. Jag skrev ett brev till honom och han kontaktade sina vänner på Åland. Det var så jag hamnade hos Pejo och Myrielle Svahnströms arkitektbyrå i Mariehamn på Åland. Det var 1975 och jag skulle stanna där ett år.

- Det fanns tyvärr inte tillräckligt med arbete där, så jag åkte till fastlandet (Finland) och jobbade lite som frilansare, kom till Ekenäs och gick till Curt-Ove Backmans planeringsbyrå. Han hade förgäves sökt efter en arkitekt och tyckte det var mycket märkligt att jag plötsligt dök upp. Där jobbade jag till 1981 då jag flyttade tillbaka till Åland, men fortsatte sedan på distans.

Gifte sig med en präst

- Samma år gifte jag mig Henrik, som är präst, och vi bosatte oss i Hammarland på Åland. Jag fick så småningom kontakt med stadsarkitekt Folke Wickström i Mariehamn. Han hade kämpat förgäves med politikerna om en ny syn på stadsplaneringen och ville ha tjänstledigt ett år. Jag fick tjänsten och skaffade mig finländskt medborgarskap, det måste man ha som maktutövare. Men beredning av ärenden, stadsplaner och nämndmöten var inte helt min grej.

Gunnel M Helander slet mellan att vara arkitekt och prästfru.

-  År 1984 grundade jag min egen arkitektbyrå som nu firat trettioårsjubileum. Jag har ritat allt möjligt under årens lopp, från skolor och sjukhus till villor och församlingshem. Jag har även planerat renoveringar av kyrkor och prästgårdar. I mitten av 90-talet tyckte jag att min identitet som arkitekt var ganska svag, för jag var ju mest mamma och prästfru. Då läste jag en artikel om en arkitekt som vunnit flera tävlingar, men inget av hans förslag hade någonsin blivit verklighet. Jag kollade igenom mina projekt och listade dem, märkte att de var 63 stycken av vilka bara två inte har förverkligats. Det stärkte min yrkesidentitet och gav mig inspiration för nya projekt.

Från spritkopior till 3D

- Förr ritade jag på papper och kopierade på spritmaskin. År 2000 insåg jag att jag inte längre kan undvika att gå in i datavärlden. Jag köpte ett ritprogram och lärde mig rita i 3D-modell. Nu vet jag hela tiden hur byggnaden ser ut och kan skapa på ett helt annat sätt.

- Det här huset vi bor i, Villa Ina, köpte vi 1996 och renoverade helt. Det är byggt 1910 men var inte förstört av moderniseringar. De gamla ritningarna fanns kvar från det tid då professor Tallqvist lät bygga huset.  Både Henrik och jag har aldrig bott så här länge på något ställe. Andra människor tycks tänka att jag inte är hemma just där, men för mig har det aldrig varit ett problem. Jag känner mig som en nordbo: svensk, finländare och ålänning.

 - Jag är också politiskt engagerad i Hangö och har suttit i miljönämnden från 1997 och i stadsfullmäktige från 2005. Jag satsar mycket på stadsbildsfrågor och har tagit initiativ till ett miljöpris. Om de allmänna områdena planeras och vårdas på ett bra sätt skapar man en bättre miljö för invånarna.

Vinterbadare

- Varenda morgon går vi stavgång till De fyra vindarnas hus och därefter tar vi ett dopp i havet, varje dag hela vinterhalvåret. Det är min närkontakt med havet. Jag målar också lite grann och har lärt mig se nyanserna, det är så fantastiskt.

- Båda mina bröder bor i Sverige, men det har inte varit aktuellt för mig att återvända till Sverige för jag har assimilerat mig helt här. När man gifter sig med en präst kommer man in i ett socialt sammanhang. Vi som lever i kyrkan har alltid en församlingsgemenskap vart vi än flyttar.

Gunnel har fem barn, varav två bonusbarn, tillsammans med sin man Henrik.