Jämställdhet även i trossamfunden en viktig fråga

I de första församlingarna som bildades inom kristendomen fanns det kvinnor i framträdande roller. År 352 fastslog emellertid kyrkomötet i Laodicea att kvinnor inte skulle tillåtas vara präster. Den romersk-katolska kyrkan har behållit denna ståndpunkt, men inom protestantismen började man på mitten av 1700-talet se kvinnliga präster/pastorer i såväl europeiska som amerikanska församlingar. 

I början av 1900-talet hade kristna kyrkor i Nederländerna, Schweiz, Skottland, Storbritannien, Polen, Frankrike, Japan, Kanada, Indonesien, Argentina, Afrika och en rad andra länder kvinnliga präster/pastorer, enligt Bibelfrågan, den största kristna frågesajten på Internet på svenska.

I Sverige har det funnits kvinnliga präster/pastorer (exempelvis inom Frälsningsarmén) sedan slutet av 1800-talet. Baptistkyrkan införde kvinnliga pastorer 1956 och Svenska kyrkan 1960.

Danmark är det land som har störst andel kvinnliga präster i Norden, 56 procent. Folketinget upphävde förbudet mot kvinnliga präster redan 1947 och året därefter vigdes de tre första kvinnorna som präster - Johanne Andersen, Ruth Vermehren og Edith Brenneche Petersen.

I Norge var Ingrid Bjerkås den första kvinnliga prästen, vigd 1960. Sex av nio biskopar vägrade att erkänna henne som präst. Men Norge var det nordiska land som fick den första kvinnliga biskopen, Rosemarie Köhn, 1993. Hon blev då den tredje kvinnliga biskopen i världen i den lutherska kyrkan, efter tyska Maria Jepsen i april 1992 och amerikanska April Larsson juni 1992.

Finland är det land där motståndet mot kvinnliga präster har varit störst. Fyra olika omröstningar från 1963 - 1986 krävdes för att få den tre fjärdedelars majoritet som behövdes på kyrkomötet. Ändring trädde i kraft 1988 och i mars vigdes de första kvinnliga prästerna. 1990 öppnades det för kvinnliga biskopar, men det dröjde till juni 2010 innan Irja Askola blev den första biskopen.

Island fick sina första prästvigda kvinnor 1974