Nordjobb fyller 30 år

I år är det 750 ungdomar i åldern 18-28 år som får chansen att jobba i ett annat nordiskt land. Samtidigt finns det 90 000 svenskar som skaffat sig norskt personnummer. Norden som en gränslös arbetsmarknad är redan en självklarhet.

- Behovet av att hjälpa svenska ungdomar till Norge är kanske inte så stort. Men det finns ju andra delar av Norden som är mer exotiska, som Färöarna och Grönland, säger Espen Stedje, generalsekreterare i Föreningen Norden i Norge.

Han var själv Nordjobbare för 21 år sedan i Vasa i Finland.

- Det viktiga är kombinationen av jobb, bostad och kulturprogram, säger han.

Idel välvilja

När Arbeidsliv i Norden ringer runt till tidigare Nordjobbare är det bara entusiasm vi möter. Det ordnas tid i trånga kalendrar för att få plats med en intervju. Många av Nordjobbarna har fortsatt att engagera sig i nordiska frågor.

- Man möter dem lite varstans i det nordiska systemet, säger Ulf Andreasson, seniorrådgivare på Nordisk Ministerråd inom Arbetsliv och Energi.

- Exempelvis inom det politiska samarbetet genom bl. a Ungdomens Nordiska Råd, men också på andra platser i systemet, som i våra nordiska institutioner och frivilliga organisationer. Jag tror att Nordjobb haft en roll att skapa de framtida nordisterna, säger han.

Medan Espen Stedje arbetade på en sommarkoloni i Åbo, där han aktiverade barn, var Ulf Andreasson Nordjobbare på Färöarna 1991. Där fick han ett jobb på Vattenreningsverket i Torshavn kommun. 

- Det passade mig bra eftersom jag höll på att utbilda mig till Väg- och Vatten-ingenjör. 

God kamratskap

Ulf Andreasson minns tiden på Färöarna för det goda kamratskapet med fem andra Nordjobbare som han bodde tillsammans med och kollegorna på jobbet, samt för de spännande resorna bland öarna.

- Innan jag blev Nordjobbare hade jag arbetat ett halvår i en fiskfabrik i Västfjordarna på Island. Utan de två erfarenheterna hade jag inte arbetat inom det nordiska samarbetet idag, slår han fast.

Som många andra nordiska projekt föddes Nordjobb emellertid i besvikelsen över att ännu mer storvulna projekt inte blev av. Historikern Svein Olav Hansen skriver i sin bok ”Drömmen om Norden” hur planerna på en gemensam nordisk TV-satellit hade kraschat några år tidigare. Den skulle ha kunnat förmedla grannländernas radio- och TV-program i en tid när kanalutbudet fortfarande var magert. 

Den svenska Volvo-chefen Pehr G Gyllenhammar fick i uppdrag att leda en grupp tunga industrimän (inte en kvinna att se på den tiden i gruppen på tio personer!) som skulle se över det ekonomiska samarbetet inom Norden och föreslå olika åtgärder för att stimulera till ökad tillväxt och främja investeringar över gränserna.

Inte för pengarnas skull

Varken de unga Nordjobbarna eller den äldre generationen reste ut för pengarnas skull. Det är upplevelsen som är det viktigaste och det unika sätt som man kan uppleva ett annat land på genom att arbeta där. I tillägg kommer kontakterna som man får genom kulturprogrammet som ordnas av lokala Norden-föreningar. Kontakterna ger utbyte åt bägge hållen. Glanstiden för nordismen var 60-talet och medlemsmassan var på mitten av 80-talet ganska ålderstigen. In kom entusiastiska ungdomar som gav arbetet en mening.

Espen Stedje minns de fantastiska stränderna i Österbotten:

- Jag växte upp på Østlandet i Norge , några timmar från den svenska gränsen. Så det var nytt för mig. Det jag också slogs av var hur nära Finland  kändes och hur det finlandssvenska samhället levde parallellt med det finska. 

Ulf Andreasson präglades också för livet:

- De band som man binder med andra länder och städer i en persons ungdom får alltid en särskild plats i personens hjärta. Erfarenheterna från Färöarna har också inneburit att jag alltid följer Färöarna – och Island - lite extra när jag stöter på dem i olika sammanhang, säger han.