"Välfärdsmodellen sårbar för hög invandring av personer med låga kvalifikationer"

Den färskaste utredningen om demografi och de senaste årens stora inflöde av flyktingar och arbetsinvandring är den utredning som presenterades den 1 februari. Den kallas för Brochmann II, eftersom det är den andra stora utredningen om flyktingar som Grete Brochmann varit ledare för. Där dras slutsatsen att en hög invandring av personer med små möjligheter att försörja sig själv, kommer att representera en ytterligare utmaning som kommer öka pressen på de offentliga finanserna ytterligare:

"Den norska välfärdsmodellen är både en resurs och ett problem när det gäller integreringen av invandrarna och deras efterkommande. Modellen är sårbar i förhållande till hög invandring av vuxna människor med låga kvalifikationer."

Samtidigt gör de små ekonomiska skillnaderna och solida utbildningsinstitutioner att invandrarna barn har goda möjligheter. Utvecklingen mellan olika invandrargrupper, som de från Europa och de från Afrika är emellertid stor. Först 2070 börjar den utjämnas. 

Den längsta framskrivningen som görs i rapporten går ända fram til 2146.

- Då kommer Internet ha existerat i mer än 150 år, kommenterar Aftenpostens Andreas Slettholm och varnar mot att osäkerheten är stor.

Att göra prognoser om hur befolkningen utvecklas kan verka enkelt. För det handlar ju bara om att se hur många som föds, hur många som flyttar in och ut av landet samt hur många som dör. Hur svårt kan det vara?

Men ser man på vad den Statistiska centralbyrån i Sverige trodde vid millennieskiftet, med hur det ser ut idag, bommade SCB grovt. I en rapport från Delegationen för migrationsstudier, Delmi, jämförs prognosen från år 2000 med hur det blev 2015:

- I stället för en prognosticerad nettoinvandring på 15 000 personer per år har den faktiska nettoinvandringen 2000–2015 legat på runt 50 000 årligen. I stället för en sammanlagd nettoinvandring på 240 000 under de femton åren har nettoinvandringen uppgått till 750 000 personer totalt, skriver forskargruppen Bo Malmberg, Thomas Wimark, Jani Turunen och Linn Axelsson.

Att invandringen blev mer än tre gånger så stor som förväntat visar hur osäkra prognoserna är. Om så mycket sker på 15 år, hur stort förtroende kan man då ha för t ex FN:s befolkningsprognos fram till år 2100? Enligt den kommer storleksförhållandena i Norden att ändra sig dramatisk fram till år 2010:

Källa: World Population Prospects 2015, UN.

Norge, som 2015 var mindre än både Danmark och Finland, går enligt FN:s prognos om bägge dessa länder i antal invånare. Sverige, som 2015 hade 4,2 miljoner fler invånare än Finland, kommer 2100 att ha 8,6 miljoner fler invånare än Finland, som bara ökar med 250 000 invånare under den perioden. Island blir det första nordiska landet där befolkningen börjar minska. 

Om invandringen kan variera med 300 procent hur ser osäkerheten då ut för de andra faktorerna som påverkar befolkningstillväxten?

Inom Norden varierar födelsetalet så att 1000 kvinnor i sin fertila ålder 15-49 år, föder som lägst 1650 barn i Finland och som högst, 1849 barn i Sverige, enligt statistik från år 2015.

Skillnaden kanske inte verkar så stor, men för att hålla antalet invånare på en stabil nivå behöver 1 000 kvinnor föda 2 100 barn, eftersom de också måste reproducera barnets far. Dessutom är det en del kvinnor som inte får barn, samtidigt som en del barn inte når sin reproduktiva ålder.

I Finland är det en stor oro för att födelsetalen år 2016 blir de lägsta på 100 år. Under januari-november i fjol föddes det 48 810 barn. Det är 2 382 färre än för samma period år 2015. Danmark var för några år sedan i en liknande situation. 2013 var födelsetalen de sämsta på 27 år. Men tack vare olika åtgärder och kampanjer lyckades man vända utvecklingen:

Att en nations befolkning blir större anses som en fördel, i alla fall i förhållande till att befolkningen minskar. I år kommer Färöarna fira att de blir fler än 50 000 invånare i mars och i Sverige passerade befolkningen 10 miljoner invånare den 20 januari. SCB hade lagt ut en egen befolkningsklocka på sin hemsida som visade att en ny svensk invånare tillkom i genomsnitt var fjärde minut:

- Modellen har en viss osäkerhet, och SCB kommer först i efterhand att veta när Sveriges befolkning passerat 10 miljoner. Vi kommer inte heller att veta vem det var som bidrog till att gränsen passerades, det kan ha varit det nyfödda barnet, personen som fick uppehållstillstånd eller den som återinvandrade till Sverige efter några år utomlands, skrev SCB.

- Att vår befolkning växer kraftigare än de flesta andra i Europa är viktigt för att säkra välfärden och pensionernas utveckling. Det ger oss bland de bästa förutsättningarna att långsiktig klara finansieringen av välfärden, sa Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister, när klockan passerat tio miljoner.

För välfärden i ett land är den viktigaste siffran försörjningsbördan, det vill säga förhållandet mellan de som är i de yrkesverksamma åldrarna och de som är för unga eller gamla för att arbeta.

För Sveriges del ser det ljusare ut än vad man befarade för några år sedan, på grund av det stora antalet flyktingar som kommit till landet:

- Huvuddelen har bestått av unga människor i åldrarna 15–39 år. Det betyder att invandringen har ändrat den svenska åldersstrukturen. Den stora fyrtiotalistgenerationen syns fortfarande i åldersgruppen 65–74 år. Men som ett resultat av invandring och höga födelsetal i slutet av 1980- och början av 1990-talet, finns nu en ny stor grupp i åldrarna mellan 20 och 40 år. Sverige är därför inte det åldrande samhälle man såg framför sig vid millennieskiftet, skriver forskarna på Delmi.

I Norge har det skett en motsvarande stor arbetsinvandring, medan det i Danmark, Island och i synnerhet Finland, ser dystrare ut.

Hög invandring betyder emellertid inte automatiskt att välfärden ökar. Problemet är att det arbete som invandrarna utför inte nödvändigtvis bidrar till att betala välfärden för den befintliga befolkningen, eftersom invandrarna också måste betala för sin egen välfärd.

Enligt en beräkningsmodell som ofta används i Danmark som kallas för DREAM, måste flyktingarna komma upp i en sysselsättningsgrad på 65 procent för att nå det målet. Det är något lägre än vad infödda danskar måste nå upp i, 76 procent, för att de inte ska belasta de offentliga finanserna livsloppet sett under ett. Skillnaden förklaras med att flyktingarna i genomsnitt är 28 år när de kommer till landet och därför inte behöver skolundervisning som barn.  

För att försörjningsbördan i Sverige ska ligga kvar på dagens nivå år 2030 krävs det, trots invandringen, ändå att närmare 600 000 fler sysselsätts än i dag, enligt SCB.

Medan migrationen innebär att människor under ofta dramatiska förhållanden passerar fysiska gränser, är det en mindre dramatisk förändring när yrkesverksamma människor blir pensionärer – eller allra minst dramatiskt: När de lever flera år längre än vad tidigare generationer har gjort.

Detta är en utveckling som präglar hela Europa. Det som tidigare brukade omtalas som en befolkningspyramid, ser idag mer ut som en sufflé:

Diagrammet visar hur stor andel av den totala befolkningen de olika åldersgrupperna utgör. Källa: Eurostat

Till sist kommer den stora toppen att försvinna och formen mer påminna om en silo. Men innan dess kommer de flesta länder i Europa och Norden att kämpa med att andelen sysselsatta blir allt mindre, samtidigt med att arbetet att vårda de allra äldsta bara ökar.