Under många år ansåg Sverige att personer med så kallad garantipension hade rätt att ta den med sig om de flyttade utomlands. Här om året gjorde EU-domstolen emellertid klart att Sverige inte alls hade behövt betala ut garantipension åt dem som bor i andra länder.
Svenskarna hade tolkat EU:s socialförsäkringsförordning fel. Nu vore det orimligt om dessa plötsligt skulle få sin pension indragen menade regeringen och såg till att de gamla reglerna fick fortsätta gälla till slutet av 2019. I dagarna ska dock en utredning lägga fram förslag om nya regler.
Garantipensionen är en del av det allmänna pensionssystemet och är ett grundskydd för människor som har haft så små arbetsinkomster att de bara har tjänat in en mycket låg, eller ingen, inkomstgrundad pension. Garantipensionen räknas alltså av mot den inkomstgrundade pensionen.
Före 1994 omfattade folkpensionen (som det hette då) enbart svenska medborgare som bodde i Sverige, men när Sverige gick med i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES, ansågs det inte möjligt att behålla sådana begränsningar. Pensionssystemet stöptes om och rätten till garantipension blev i stället beroende av hur länge personen hade bott i Sverige. Först efter 40 år skulle han eller hon ha rätt till full garantipension. Samtidigt ansåg man att EU-rätten krävde att den som väl hade tjänat in garantipension skulle få behålla den, även om han eller hon flyttade från landet.
I december 2017 slog EU-domstolen fast att detta var ett missförstånd. EU:s regler om samordning av medlemsländernas socialförsäkringar delar in försäkringsförmånerna i olika kategorier, och garantipensionen är, enligt EU-domstolen, en så kallad minimiförmån som inte behöver betalas ut till den som flyttar till ett annat land.
Om Sverige hade önskat, hade det alltså varit möjligt att omedelbart dra in garantipensionen för dessa människor. Men att människor som hade planerat inför pensionen utifrån de nuvarande reglerna plötsligt skulle få ändrade ekonomiska förutsättningar utan någon möjlighet till framförhållning bedömdes som orimligt. Eftersom inget hindrar ett medlemsland från att vara mer generöst än EU-rätten kräver, tillämpar Sverige därför fortfarande reglerna som tidigare.
Samtidigt har en utredning i uppdrag att ta fram förslag till nya regler. Den ska då pröva bland annat om garantipensionen ska vara förbehållen personer som har uppehållsrätt i Sverige. En annan fråga är hur man ska kvalificera sig för garantipension. EU-domstolen slog nämligen också fast att det inte går att enbart räkna med bosättningsperioder i Sverige. Även bosättnings- och försäkringsperioder i andra medlemsländer måste tas med vid beräkningen. Utredningen ska lägga fram sitt betänkande den 29 november.
Vad som gäller hänger alltså delvis ihop med hur EU:s regler klassificerar de olika socialförsäkringsförmånerna, och det är inte första gången Sverige har råkat ut för att EU-domstolen har betraktat svenska förmåner på ett annat sätt än svenskarna själva. 1998 kom den fram till att den svenska föräldrapenningen är en familjeförmån, inte en moderskapsförmån som Sverige utgick ifrån.
Det innebar å ena sidan att den kvinna som målet rörde inte hade någon egen rätt att ta med sig den svenska föräldrapenningen sedan hon flyttat till Finland. Å andra sidan hade hon rätt att få svensk föräldrapenning därför att hennes man fortfarande arbetade i Sverige. Det senare är fullkomligt irrelevant med det synsätt som den föräldraförsäkringen bygger på och enligt vilket varje förälder är försäkrad oberoende av den andra.