Digitalisering och nya arbetsformer: Mycket sker under ytan

På ytan kan det se ut som om förhållandena på de nordiska arbetsmarknaderna är stabila. 70 procent av de sysselsatta är fortfarande anställda i fasta heltidsjobb. Sysselsättningen fortsätter också att växa. Trots att nya anställningsformer diskuteras intensivt, med Uber, Foodora och olika nya serviceleverantörer som exempel, utgör de en mycket liten del av arbetsmarknaden.

- Vad vi framförallt ser ser på i projektet är vad som sker på den största, traditionella delen av arbetsmarknaden, den där de flesta jobbar, säger Jon Erik Dølvik.

Han är med i ledningen av det största forskningsprojektet om den nordiska arbetslivsmodellen på flera år. Det inleddes 2017 och finansieras av Nordiska Ministerrådet. Mer än 30 forskare från universitet och forskningsinstitutioner i fem länder deltar. Projektet är samtidigt en del av Nordens bidrag till den internationella arbetsorganisationen ILO:s idéarbete inför 100-års jubiléet i juni i år. Projektet avslutas 2020 med en slutrapport, men studier presenteras fortlöpande. Dessa sammanfattas i korta Policy Briefs och Working Papers, avsedda för beslutsfattare i alla länder.

Mycket som är oförutsägbart

Drivkrafterna som påverkar arbetslivet är emellertid många och oförutsägbara.

- Vad betyder egentligen brexit eller striden om det kinesiska företaget Huaweii ska få bygga 5G-nätet i västländer? Om globaliseringen och den internationella handeln fortsätter att öka, eller om det blir ett bakslag kommer att ha stor betydelse för den nordiska arbetsmarknaden, säger Jon Erik Dølvik.

För att strukturera arbetet har forskarna fördelat sig på vad de kallar sju pelare, som spänner från digitalisering till arbetsrätt. På Future of Work-konferensen i Reykjavik den 4-5 april är Dølvik en av huvudtalarna. Han kommer då att presentera preliminära resultat från tre av pelarna.

Den första handlar om anställningsformerna, där Anna Ilsøe och Trine P. Larsen från FAOS/Køpenhamns universitet har sett på «Atypical labour markets in the Nordics: Troubled waters under the still surface».

Diagrammet visar fördelningen mellan fasta heltidsjobb och mindre fasta anknytningsformer i de nordiska länderna. Källa: FAOS

- När de undersökte de som inte har så fasta och stabila anknytningar till arbetslivet, som de som arbetar deltid, för bemanningsbyråer eller för digitala plattformar som Uber, springvikariat samt de som är egna arbetsgivare, så har mycket lite hänt sedan 2008. 70 procent i genomsnitt av arbetskraften i de nordiska länderna har fortfarande fasta heltidskontrakt, med en något högre andel i Sverige och något mindre i Island.

Vissa skillnader

De ovanligare anställningsformerna står för 30 procent av arbetsmarknaden, medräknat deltid, som i många fall ses på som normalt i Norden.

Den största skillnaden är att visstidsanställningar – där arbetsgivare anställer någon för en viss tid eller ett visst arbete – är betydligt vanligare i Sverige. Där har mer än 15 procent av arbetskraften visstidsanställning. I de övriga nordiska länderna är andelen lägre. Danmark och Norge har bara 8 procent i den anställningsformen.

Deltidsanställningar är emellertid vanligare i just de två länderna, så att var femte anställd arbetar mindre än 15 timmar i veckan. Bemanningsbyråerna står bara för 1-2 procent av arbetsmarknaden.

- För de som är egna arbetsgivare handlar det mest om tre grupper: bönder, fiskare och konstnärliga yrken.

Diagrammet visar hur de ovanligare anställningsformerna fördelar sig i Norden. Källa: Fafo

En annan pelare är det som kallas ”New Labour market agents” där forskningen koordineras av Kristin Jesnes på Fafo.

- Plattformsföretagen ger jobb till några få och har inte växt sedan 2017. Uber, med sina taxitjänster har upplevt att det inte precis har gått smidigt i de nordiska länderna, säger Jon Erik Dølvik.

I Finland kommer en ny lagstiftning om taxinäring inom kort och det samma förväntas ske i Norge innan nästa år. Det finns ingen nordisk samordning av lagstiftningen så det kommer bli olika villkor som gäller i de olika nordiska länderna.

Kollektivavtal

- Intressant är att några av de nya plattformsföretagen, däribland det danska städbolaget Hilfr har skrivit ett kollektivavtal med förbundet 3F.

Avtalet är kortfattat och gäller för dem som arbetat mer än 100 timmar på uppdrag av plattformsföretaget. De har då möjligheten att bli anställda hos Hilfr, som då räknas som arbetsgivare, med plikt att betala lön, pension och semesterersättning.

- En viktig juridisk fråga har varit om plattformsarbetare som vill organisera sig ska kunna kräva kollektivavtal. Vissa har hävdat att det skulle vara en form för kartellverksamhet och att det skulle vara emot EU:s lagstiftning.

- Men i ett par nya rättsfall slås det fast i EU-rätten att de som sysselsätter sig själva under vissa villkor kan förhandla kollektivt. Det gäller om de reellt sätt inte har någon kontroll över sin arbetsdag, utan plattformsföretaget bestämmer vilka jobb som ska utföras, till vilket pris och vid vilken tidpunkt.

Uppgradering eller polarisering?

Jon Erik Dølvik har själv deltagit i en studie som letts av Tomas Berglund på Universitet i Göteborg, som kallas Changes in the occupational structure of Nordic employment: Upgrading or polarization?

- Vi ser på om det sker en uppgradering, så att det blir fler högkvalificerade jobb och färre enkla jobb totalt sett på arbetsmarknaden, eller om det sker en polarisering, där mittenskiktet av jobben försvinner, samtidigt som både de högt och de lågt kvalificerade jobben ökar.

Svaret är att i Danmark kan utvecklingen mest beskrivas som polariserad, medan Norge är det land som mest präglas av en uppgradering.

-  Sverige ligger mitt emellan. Där sker det en uppgradering i den offentliga sektorn, medan det sker en polarisering i den privata sektorn.

Forskargruppen, som koordineras av Bertil Rolandsson på Göteborgs Universitet, är också i färd med att intervjua fackföreningar och chefer i företag med avancerad maskinproduktion i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

-  Det är en bransch som präglas av en positiv hållning till ny teknik. ”Det är i varje fall inget alternativ att inte införa ny teknik” är hållningen. De här industrierna har redan investerat kraftigt sedan 80- och 90-talet i fräsmaskiner som styrs digitalt, automatisering, och ITK-baserade processer.

Även om målet med digitaliseringen är att öka produktionen och sänka arbetskostnaderna ser det inte ut som om den senaste vågen av digitalisering har lett till att sysselsättningen minskar i denna del av industrin. Jon Erik Dølvik påpekar att antalet anställda i den tyska bilindustrin också har ökat, trots alla robotar och att antalet i Sverige är rätt stabilt.

Övergångsskede

-   Det visar att produktionen växer, men vi vet inte hur mycket det också beror på att det i ett övergångsskede sker en parallell produktion med olika metoder, och att sysselsättningen kommer att minska när den nya tekniken tagit över helt.

- En sak är i alla fall säker. Parterna i maskinindustrin är överens om att det inte går att genomföra nya produktivitetsökande ändringar utan at ha de anställda på golvet med sig. På det området är mikropelaren av den nordiska modellen väldigt betydelsefull. Det finns en uppenbart en ömsesidig respekt mellan anställda och arbetsgivare som är avgörande för att lyckas med omorganiseringar där produktiviteten verkligen ökar.

När avancerade svetsrobotar införs ökar samtidigt kraven på de industriarbetare som ska ha ansvaret för dem.

Arbetarna programmerar

- Förr i tiden handlade det mer om att ingenjörerna kom ned på verkstadsgolvet och knappade in instruktionerna. Nu är det arbetarna själva som ska programmera, medan företagsledningen vill att ingenjörerna ska ägna sig åt forskning och innovation.

- Digitalisering av produktionen handlar inte bara om att ersätta arbetskraft med maskiner, det handlar också om att övergå till en mer team-baserad arbetsorganisation där de på verkstadsgolvet får större ansvar, där vidareutbildning är avgörande och där gränserna i många fall suddas ut mellan arbetare och ingenjörer, säger Jon Erik Dølvik.

Samtidigt som det på ytan ser ut som om förhållandena på de nordiska arbetsmarknaderna är stabila, sker det ändringar som troligen kan skapa konflikter mellan olika yrkesgrupper och där effekten av ändringarna ännu inte setts, eftersom det är en process som inte är helt genomförd ännu.

- Konsekvenserna av teknikändringar påverkas alltid av politiska beslut, institutionella och andra förhållanden som gör att det tar långtid innan tekniken sprids till de många mindre verksamheterna i den nordiska industrin. De stora maskintillverkande företagen är trots allt en liten och mycket avancerad del av industrin, där de flesta företagen ännu inte gjort motsvarande investeringar, sammanfattar Jon Erik Dølvik.