Det är inte brist på teknik som är problemet för att skapa möjligheter för människor med funktionsvariationer att komma in på arbetsmarknaden. Det stora hindret är mentaliteten både hos arbetsgivare och samhället och för att komma vidare krävs större insatser än en ”quick fix”.
Det var huvudbudskapet på konferensen ”How can future workplaces work better for people with disabilities?” som nyligen arrangerades av Nordens välfärdscenter, en av Nordiska Ministerrådets Institutioner. Att det inte fungerar särskilt bra idag, eller att ny teknik inte fungerar som ett ”sesam öppna dig”, berördes av samtliga föreläsare. Flera poängterade också att pandemin slår hårdare mot funktionshindrade än andra.
- Funktionshindrade är svårt drabbade av pandemin, både hälsomässigt och för att det har blivit svårare att få jobb, konstaterade Stefan Trömel, senior expert på funktionshindrade och arbetsmarknaden på International Labour Organisation, ILO.
Stefan Trömel, senior expert på funktionshindrade och arbetsmarknaden på ILO.
Intresset för den webbsända konferensen var stort och lockade människor från hela Norden, men också från Europa och även från andra världsdelar. Stefan Trömels bedömning är att digitalisering och ny teknik kan skapa vägar in i arbetslivet för funktionshindrade, men frågan är hur det kan bli möjligt att garantera att denna nya teknik kommer de funktionshindrade till godo?
- De funktionshindrade måste adresseras särskilt i frågor som rör ny teknik, sa Stefan Trömel.
Thomas Bredgaard är professor vid universitetet i Ålborg och forskar vid ett center för handikappade och sysselsättning, som startade 2018. Han har studerat barriärer och broar för funktionshindrade och arbetsmarknaden. Många funktionshindrade vill komma i arbete, men i verkligheten är det svårare för dem än andra, visar centrets forskning. I Danmark generellt arbetar 84 procent av den arbetsföra befolkningen, men bland människor med någon form av funktionshinder arbetar 64 procent och bland dem med svåra funktionshinder är andelen i arbete ännu lägre. Det finns alltså ett tydligt gap.
Thomas Bredgaard är professor vid universitetet i Ålborg och forskar vid ett center för handikappade och sysselsättning, som startade 2018.
När Thomas Bredgaard studerat barriärerna har han funnit att typ av funktionshinder spelar stor roll för möjligheten att få ett arbete.
- Typ av funktionshinder är väldigt avgörande. De som lider av mentalt funktionshinder har mycket svårare att komma in på arbetsmarknaden än de som har någon form av fysiskt handikapp, sa han.
Ett annat hinder är utbildning. Många med funktionshinder har lägre utbildning än genomsnittet och forskningen visar att ju högre utbildning, desto mer minskar gapet. Många funktionshindrade har också sämre självförtroende, vilket i sin tur påverkar möjlighet till anställning.
- Funktionshindrade är mer beroende av arbetsförmedling för att finna arbete. Det är för dem viktigare än sociala nätverk, som ofta är mindre för funktionshindrade än andra och som dessutom används med större tvekan, sa Thomas Bredgaard.
Och många arbetsgivare är öppet diskvalificerande. ”Vi är inte handikappanpassade”, är ett vanligt svar på frågan hur de förhåller sig till att anställa människor med funktionshinder. Utan tvekan finns ett behov av att finna nya vägar att matcha funktionshindrade med arbetsmarknaden.
Så hur kan barriärerna omvandlas till broar? Det finns ingen ”quick fix”, inte en mirakellösning, enligt Thomas Bredgaard. Det handlar om många satsningar som bättre utbildning och att legitimera att den som är funktionshindrad får berätta om det och vilka hjälpmedel som behövs, utan att direkt sorteras bort vid antagningstillfället. Det behövs också ett närmare samarbete mellan arbetsförmedlingar och arbetsgivare, samt expertkunskap hos de som arbetar med att förmedla jobb. Men trots nedslående statistik är Thomas Bredgaard optimistisk när han tittar framåt.
- I Danmark finns bra lagar, men det behövs en större medvetenhet och ett erkännande av de barriärer som finns för de handikappade att komma in på arbetsmarknaden.
Också Maria João Maia, från Karlsruhe Institute of Technology (KIT) hade mindre fokus på teknik än sociala och praktiska barriärer, men också behovet av information och kommunikation kring vilka hjälpmedel det faktiskt finns som underlättar funktionshindrades deltagande i arbetslivet.
- Det finns många, ganska enkla och lätta anpassningar som kan underlätta inkludering av funktionshindrade. Men det viktiga är mentaliteten i samhället och viljan att vidga det inkluderande samhället, sa hon.
Professor Jan Gulliksen på Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm anser forskningen kring tekniska lösningar som kan underlätta för funktionshindrade i arbetslivet är splittrad. Det finns visserligen mycket teknik som skulle kunna underlätta funktionshindrades möjligheter till ett jobb, men då räcker det inte att forska på bra tekniska lösningar, utan de måste testas ute i praktiken.
- Det är svårt att se vilken betydelse tekniken har om man inte kommer längre än att ”det funkar”, men inte beskriver vilken teknik som fungerar.
Tekniken förändras också snabbt. Numera är också mycket teknik en del av existerande system på arbetsplatserna och riktar sig till oftast till alla. Listan på användbar ny teknik är lång, till exempel artificiella intelligens, AI, appar, molntjänster, teknik för kommunikation, exoskelett och mycket mera. Men alla tekniska system på arbetsplatsen kräver träning, information och support, poängterar Stefan Johansson, doktor på KTH och verksam i föreningen och bolaget Begripsam, som arbetar med samhällets tillgänglighet för funktionshindrade. Han efterlyser också statistik över vilka tekniska lösningar som fungerar eller inte fungerar.
- Vi behöver börja introducera tekniken ute på arbetsplatserna. Där är den felande länken, sa Stefan Johansson.
Forskningen kring tekniska hjälpmedel idag är framför allt inriktad på rörlighet och hörselnedsättningar, men inte så mycket på kognitiva handikapp.
- Ofta ligger fokus på teknik, men en organisation består utöver tekniska lösningar också av attityder och värden. Därför är det viktigt att fokusera på båda, sa Jan Gulliksen.
- Det är också viktigt att tänka på att om du har ett jobb och något händer så får du hjälpmedel, men det är mycket svårare att få den hjälp du skulle behöva om du står utanför arbetsmarknaden, sa Stefan Johansson.
Den förmiddagslånga konferensen avslutades med en diskussion med Lars Lööw från Arbetsförmedlingen, Sif Holst, vice VD för Danske Handicaporganisationer, DH, och Fredrik Ruben, VD för företaget Tobii, ett företag som är världsledande på ögonstyrda sensorer. Det kan tillexempel innebära att en person med mycket nedsatt rörelseförmåga kan styra en dator med hjälp av ögonrörelser.
Fredrik Ruben, VD för företaget Tobii.
- Anställ människor med funktionshinder och låt dem bli stjärnor. Det är när du har en funktionshindrad kollega som du lär dig något nytt, inte genom att läsa rapporter. Det finns en brist på medvetenhet om funktionshindrade idag, sa Fredrik Ruben.
Han tycker reglerna som finns på de nordiska marknaderna är bra, men med undantag av Norge och NAV som ett lysande exempel, varierar tillämpningen av reglerna och införskaffandet av tekniska hjälpmedel mycket mellan de olika regionerna. För att få hjälp krävs ofta en stark förälder. Han efterlyser också att de som arbetar med funktionshindrade kan teknologi, så det vet vad som finns.
Sif Holst från DH anser att fackföreningsrörelsen behöver bli engagerad.
- Att vara medlem i en fackförening har stor betydelse för handikappade. Vi behöver också lyfta goda exempel. Ofta får jag höra ”vi har inga jobb för funktionshindrade, det finns inte plats inom receptionsområdet. Det finns en bristande medvetenhet om att handikappade kan bidra i så många andra uppgifter, sa Sif Holst.
Lars Lööw refererade till en rapport han skrev för 20 år sedan: ”Sverige är segregerat och vår stolthet gör att vi inte ser det”. Han anser att vi fortfarande har svårt att se att alla delar av samhället också är en del av arbetslivet.
- Vi behöver ett brett perspektiv för att möta utmaningarna. Och vi måste se möjligheterna, sa Lars Lööw.
När Nina Muhonen bara var 17 år gammal, fick hon en ryggmärgsskada efter en simhoppsolycka som gjorde henne helt förlamad. Efter en extremt svår tid, lyckades hon få sitt liv tillbaka.
Idag är teknik som utvecklats av Tobii Dynavox en del av de verktyg som gör en enorm skillnad i Ninas liv. De ger henne en bättre möjlighet att kommunicera med omgivningen, både på jobbet och privat.
Nina Muhonen är utbildad inom kognitiv beteendeterapi och arbetar som handledare på Hermods, där hon hjälper de som söker arbete eller vidareutbildning.
- Olyckan gjorde att jag var tvungen att ge upp ambitionen att bli advokat. Istället studerade jag kognitiv beteendeterapi med fokus på psykologi, ett område där jag kände att jag kunde göra störst skillnad, säger Nina.
Källa: Tobii AB