Finsk strid i efterhand om avtalade löneökningar

 Coronakrisen har slagit till mot finländskt näringsliv och samhälle, på samma sätt som i resten av världen. Det verkar ändå som om Finland inte föll så hårt som befarat. 

Enligt Statistikcentralens preliminära uppgifter minskade bruttonationalprodukten under april–juni med 4,5 procent från föregående kvartal. Jämfört med andra kvartalet ett år tidigare minskade den arbetsdagskorrigerade bruttonationalprodukten med 6,4 procent.

Finland är ett exportberoende land. Också om Finland och Norden klarar sig också i en andra virusvåg, så finns exportmarknaderna längre bort. Där står det värre till med coronavirusets spridning. 

Både export, import och privat konsumtion i Finland minskade omkring 10 procent under det andra kvartalet.

“Alla företag har inte råd att betala lönehöjningarna”

 Den finländska störtdykningen har inte varit så djup som man befarade. Finland klarade sig bra i europeisk jämförelse, också när det gällde antalet insjuknade och döda.  

Jarkko Eloranta ordförande för FCC. Foto: Cata Portin.

Förhoppningen är att det fortsätter gå bra, säger Jarkko Eloranta, ordförande för de finländska fackförbundens centralorganisation FFC, motsvarigheten till LO i Sverige och Norge. 

Men många andra varnar för kommande andra virusvågor och påföljande fortsatt kris.

Tidigare riksförlikningsmannen Minna Helle, nu arbetsmarknadsdirektör på Teknologiindustrin, vill flytta eller omförhandla avtalen. Hon har i intervjuer i finländska medier sagt att vissa företag helt enkelt inte har råd att betala lönehöjningarna i vinter.

“Arbetsgivarna låter inte en god kris gå förlorad”

Arbetsgivarna passar förstås på att utnyttja alla kriser de kan, säger FFC-ordföranden Eloranta. Han anser det är alldeles för tidigt att börja inhibera, flytta eller förskjuta lönehöjningen på 2 procenten som ska komma i nästa år.

Eloranta betonar att man kan göra lokala avtal om den kommande löneökningen. Men ensidigt går det inte för arbetsgivaren att inhibera eller minska löneutbetalningarna, betonar han i en intervju för Arbeidsliv i Norden .

Han säger ändå inte skarpt nej till förslagen - men kanske. Läget ser olika ut inom olika företag och branscher, och prognoserna är osäkra. Man behöver inte ge rabatt och hjälp åt företag som klarar sig bra eller rentav kan dra nytta av coronaviruset. Men svaga företag kan behöva stöd. 

År 2021 inleds förhandlingarna om nästa avtal. Då ser man bättre vart coronakrisen ledde.

Eloranta vill inte bland arbetstagarna skapa en rädsla för att lönerna sjunker. Det är mycket viktigt att upprätthålla inhemsk köpkraft, betonar han. Det finns inga akuta behov att öppna för nya förhandlingar.

“Finländska konkurrenskraften hotad”

Både Finlands bank och andra aktörer varnar för att de finländska lönerna har stigit för mycket, en allmän löneförhöjning på 3,3 procent under två år. Det ökar risken för att Finland blir mindre konkurrenskraftigt i internationell jämförelse.

För några år sedan löstes det problemet med ett historiskt “konkurrenskraftsavtal”. Kollektivavtalens och tjänstekollektivavtalens giltighet förlängdes med 12 månader, med oförändrade löner. Den årliga arbetstiden för personer i heltid förlängdes med 24 timmar utan ändrad förtjänstnivå. Semesterpenningen för anställda inom den offentliga sektorn minskade med 30 procent åren 2017–2019. 

Minna Helle arbetsmarknadsdirektör på Teknologiindustrin. Foto: Teknologiindustrin

Målsättningen var att förbättra det finländska arbetets och de finländska företagens konkurrenskraft, skapa fler jobb och öka tillväxten.

Arbetstagarna har i de nya avtalen i år sluppit de hatade extra arbetstimmarna. Coronaviruset gör emellertid att det kan behövas ett nytt avtal för att trygga finländsk konkurrenskraft.

Det finns inget konkret arbete med ett sådant avtal om en ny mall. FFC-ordföranden Jarkko Eloranta är noga med att betona att centralorganisationerna inte deltar i diskussioner om lönekostnader eller arbetets pris. 

Men han talar gärna om skarpare uppsägningsskydd, välfärd och trivsel på jobbet, nya modeller för arbetsdelning som kan öka sysselsättningen.

Finland hann göra avtal före coronakrisen

Finland har sina avtal på plats, det hann man med före coronakrisen. Det är inte som i Sverige där hela avtalsrörelsen sköts upp i förhoppningen att krisen skulle vara överstånden till hösten.

I Finland blev två branscher utan avtal i våras. Det var turism- och resebranschen., som sedan blev värst utsatt för coronakrisen. Det blir säkert svårt att komma överens, misstänker Eloranta.

Men långt de flesta finländska anställda har avtal och kan planera sin framtid för åtminstone ett år framöver.

- På ett sätt är jag glad att avtalen är gjorda. Men många tar slut om ett år, så vi är snart igång igen. Snart vet vi mer om den finländska ekonomin och vilka avtal som kan göras, säger Jarkko Eloranta 

Han ger inga råd i den svenska avtalsrörelsen för miljontals löntagare. Men han noterar att speciellt vårdsektorn är i mycket hårt tryck. 

 -  Både i LO och i FFC är det våra medlemmar som hela tiden har varit med och hållit landet i gång. De har fått beröm och applåder och konstaterats centrala arbetstagare för trygga viktiga samhällsfunktioner. Men applåderna tystnar och ljuset slocknar när det är dags att betala, påpekar Jarkko Eloranta.

Det kan nog bli svårt att lova stora löneförbättringar eller coronaersättningar åt den finländska sjukvårdspersonalen, tror Jarkko Eloranta. Vissa kommuner betalar ändå särskilt åt sina kritiska arbetstagare inom sjukvård, äldrevård och andra sektorer.

Budgettrubbel för regeringen

Finlands fempartiregering ger sitt budgetförslag till riksdagen i mitten av september. Regeringen har redan hunnit ge fem tilläggsbudgeter under år 2020. Många problem har skjutits till den egentliga budgeten och ännu i början av september är budgetförslaget långt ifrån färdigt. 

För tillfället är låntagningen inte något man är oense som. Statens nettoupplåning beräknas uppgå till cirka 17,6 miljarder euro år 2020. Statsskulden blir i slutet av året cirka 124 miljarder euro. Det är cirka 54 procent i förhållande till bruttonationalprodukten.

Sysselsättningen och konkurrenskraften sägs höra till den finländska regeringens viktigaste tema för budgeten, men klimatomställningen kräver också sitt.

Timing som förundrar när det gäller sextimmarsdag

Den finländska debatten om sysselsättning och arbetslöshet har varit livlig under hela regeringsperioden. Den fick fart vid socialdemokraternas partikongress i slutet av augusti. Där blev statsminister Sanna Marin nu formellt vald till partiordförande efter Antti Rinne. 

Statsminister Sanna Marin. Foto: Laura Kotila.

Vid partikongressen luftade Marin igen visionen om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Både den politiska oppositionen, Samlingspartiet och Sannfinländarna, samt näringslivets representanter kritiserar den socialdemokratiska visionen.

Den anses komma vid fel tidpunkt, bli alldeles för dyr och hota den finländska konkurrenskraften.

På FFC betonar ordförande Jarkko Eloranta, liksom statsministern själv, att frågan inte alls är aktuell under de kommande åren. Förslaget finns inte i regeringsprogrammet eller i kollektivavtalen. Arbetstidslagen reformerades nyligen och öppnas knappast alldeles snart.

I samtalet med AIN ställer sig Eloranta inte negativ till idén, men han betonar att det finns många andra frågor som nu är viktigare att lösa. FFC ser akuta problem i till exempel arbetsförhållandena för deltidsanställda, man vill förkorta arbetstiden för de äldsta arbetstagarna och pröva olika arbetsdelningsmodeller.

"Förstår sig inte på näringslivet"

 Statsminister Sanna Marin har fått kritik för att inte hjälpa och inte förstå sig på näringslivet.

Hon kritiserade skarpt skogskoncernen UPM som lägger ner landets sista tidningspappersfabrik i Jämsä. 450 arbetstagare blir utan jobb på den lilla orten när fabriken, som har varit lönsam, läggs ner. Socialdemokraterna undrar varför man lägger ner fabriker som inte är olönsamma och vilket samhällsansvar näringslivet har.

Enligt Mikko Helander, VD den stora finländska detalj- och partihandelskedjan Kesko, har det först en vänsterinriktad ekonomisk politik även under tidigare högerregeringar.

- Samtidigt har vi fjärmat oss från den fungerande marknadsekonomin som också tryggar en fungerande demokrati, sa Helander enligt referatet i tidningen Karjalainen.

Han är bekymrad för de stora skulder som tas för att finansiera den offentliga sektorns starka roll.