"Fler hårda frågor borde tas upp i Nordiska rådet"

- Demokrati är en del av den värdegrund som kännetecknar våra nordiska samhällen. Och om vi ser framöver måste vi vinna varje ny generation för demokratin. Det kräver målmedvetet och långsiktigt arbete och det gör vi bäst tillsammans. Vi är partners i demokrati på den internationella arenan, sa talman Andreas Norlén, när han i slutet av oktober hälsade de 87 folkvalda parlamentarikerna samt statsministrarna från de nordiska länderna och självstyrande områdena välkomna till Stockholm och Nordiska rådets 71 session.

Det har tagit en stund innan deltagarna kommit till ro för att lyssna på talmannen och skönsången därefter. Många av de hitresta delegaterna verkar känna varandra och medan salen fyllts har det vinkats, skakats händer eller startats samtal. Den svenska riksdagen, som är platsen för sessionen, tycks rymma både förväntan, glädje och hoppfullhet inför de kommande dagarnas möten om nordiska gemensamma angelägenheter. 

- Det känns nästan som en kliché att säga att det är något unikt. Att vi en gång per år får möta parlamentariker och de flesta ministrar från de övriga nordiska länderna och ha samarbete på agendan. Kärnan i det nordiska samarbetet är att det finns direktkontakter mellan de nordiska beslutsfattarna på alla nivåer, säger Høgni Hoydal, en av delegaterna från Färöarna på telefon en tid senare och en veteran i sammanhanget.

Många motgångar men också framgångar

Det har snart gått 70 år sedan Nordiska rådet höll sin första session i februari 1953 på Christiansborg i Danmark med deltagare från Danmark, Norge, Island och Sverige. Finland kom med 1955 och idag deltar också de självstyrande områdena Färöarna, Åland och Grönland med egna representanter. 1971 bildades Nordiska ministerrådet och sedan dess möts regelbundet statsministrarna, men också fackministrarna i de nordiska länderna och i stort sett samarbetas det kring alla frågor utom utrikespolitik.

I historien om det nordiska samarbetet finns många berättelser om storslagna ambitioner som misslyckats eller gått i stå. Men det finns också beslut som i grunden ändrat de nordiska medborgarnas möjligheter. Redan 1952 infördes passfrihet mellan de nordiska länderna, den gemensamma nordiska arbetsmarknaden infördes den 2 juli 1954 och året efter trädde en nordisk konvention om social trygghet i kraft.

- Något väldigt grundläggande är avtalet från 1954 som reglerar den gemensamma arbetsmarknaden. Att jag som nordbo kan flytta för att arbeta eller studera i ett annat nordiskt land är det som människorna ser och tycker är viktigt, säger Christina Springfeldt som är chef för arbetsliv, integration, utbildning och forskning, samt hälsofrågor och sociala frågor på Nordiska ministerrådets kontor i Köpenhamn. 

Hon har också i många år arbetat med EU-frågor i Regeringskansliet och jämför de långa och omständliga processer som föregår inom EU med det nordiska samarbetet – en jämförelse som ger fördel till det nordiska samarbetet.

-I Norden kan vi lära mycket av varandra och erfarenheter kan enkelt föras över. Det finns också en tillit, vi är bland vänner och kan även dela problem, säger Christina Springfeldt.

”Försiggår extremt mycket inom olika områden”

Nordiska rådet har möjlighet för att påverka budgeten för det nordiska samarbetet och ger rekommendationer till Nordiska ministerrådet inom specifika områden som de folkvalda tycker är särskilt viktiga att driva, berättar Daniel Jaakkola, som arbetar i generalsekreterarens stab på kontoret i Köpenhamn. 

Daniel Jaakkola utanför Nordiska ministerrådet i Köpenhamn. Foto: Tomas Bertelsen.

– Dessa frågor och rekommendationer kan liknas vid motioner i de nationella parlamenten. Och om Nordiska rådets delegater inte är nöjda med Nordiska ministerrådets förslag på teman kan de kräva dialog med sina regeringsrepresentanter, säger han.

 Han arbetar bland annat med att förbereda Nordiska samarbetskommitténs, NSK:s, samt samarbetsministrarnas, MR-SAM:s möten som hålls fyra till sex gånger per år. För även om de nordiska statsministrarna ytterst är ansvariga för nordiskt regeringssamarbete, sköts det i praktiken av de nordiska samarbetsministrarna, som i sin tur delegerar de löpande arbetsuppgifterna till NSK. NSK består av högre tjänstemän från de nordiska ländernas statsförvaltningar och är också styrelse för sekretariatet i Köpenhamn.

 – När jag nu har fått ett fågelperspektiv på det nordiska samarbetet ser jag att det försiggår extremt mycket inom olika områden. Det har överraskat mig, säger Daniel Jaakkola.

En av de som deltagit många gånger på Nordiska rådet är Høgni Hoydal, som sitter i lagtinget på Färöarna. Han är med i partigruppen Nordisk grön vänster och med i utskottet för välfärd. Han brinner för det nordiska samarbetet och skulle gärna se ett ännu djupare samarbete, ja till och med en union.

Høgni Hoydal, som sitter i lagtinget på Färöarna, talar på Nordiska rådets session i Stockholm. Foto: Johannes Jansson.

Under de 20 år han deltagit i Nordiska rådets sessioner har han sett både upp- och nedgångar. Många stora steg har tagit sin början genom grandiosa misslyckanden, men så småningom blivit konventioner som gett de nordiska medborgarna viktiga rättigheter som gemensam arbetsmarknad och tillgång till nordiska utbildningar. När Finland och Sverige gick med i EU fick det nordiska samarbetet en tillbakagång. Det blev nästan ett appendix till EU, som Høgni Hoydal, beskriver det. Ett annat tecken på minskat intresse har varit att platserna till Nordiska rådet inte är lika attraktivt eller intressant som förr. 

- Men samarbetet blev igen mer vitalt åren 2006 till 2007 med Stoltenbergrapporten kring försvar och säkerhet i Arktis, som är en av de viktiga regionerna för nordiskt samarbete, säger han.

Som färöisk politiker ser Høgni Hoydal fördelen med att driva frågor först genom det nordiska samarbetet, för att sedan föra ut dem till Europa och världen. Därför bekymrar det honom hur okänt det nordiska samarbetet är, inte minst bland de unga.

De frågor han nu bedömer som särskilt viktiga är att skapa en nordisk politik för hela havsområdet i norr och Arktis, områden som väcker allt större internationellt intresse. 

- För att vitalisera samarbetet önskar jag också att fler ”hårda” frågor ska tas upp på Nordiska rådet och att det som diskuteras där alltid går vidare till de nationella parlamenteten. Annars blir det som tas upp i Nordiska rådet lätt bortglömt, säger han.

Nicholas Kujala, ordförande i Ungdomens Nordiska råd. Foto: Magnus Fröderberg

Också den nyvalde ordföranden för Ungdomens Nordiska råd finländaren Nicholas Kujala, från Nordens Centerungdom lyfter betydelsen av att satsa på ungdomarnas roll i det nordiska samarbetet. Han efterlyser att Nordiska rådet satsar mer pengar på ungdomssektorn i allmänhet och på de politiska ungdomsorganisationerna i synnerhet.

- De politiska ungdomsorganisationerna är en ryggrad för det nordiska systemet. Därför är det viktigt att ungdomarna får påverka och att få alla möjligheter att delta i det nordiska samarbetet, säger han.

Själv har han vad han beskriver som en ”stark nordisk uppväxt”, med båda mamma och mormor som aktiva i Föreningen Norden.

 - Det nordiska betyder mycket för mig. Så länge man är kvar här vet man inte riktigt vad som finns, men när man åker bort blir gemenskapen mellan de nordiska länderna tydlig, säger han.

 Nordiska rådet i Stockholm var hans andra session och han tycker att det lyssnas till ungdomarna, som har närvaro- och yttranderätt.

- Lyssnandet på oss unga har förstärkts under det svenska ordförandeskapet och det finns en gemensam vilja att ta de unga i beaktande kring frågor som rör klimat och framtidens arbetsmarknad. Det finns en press att lyssna på oss nu, säger Nicholas Kujala.

Konkret lyfter han betydelsen av att ett nordiskt elektroniskt id-kort kommer till stånd, som kan underlätta ungdomars rörlighet. Men också han lyfter betydelsen av det nordiska samarbetet blir starkt i frågor som rör Arktis.

Det arktiska området är intressant för många andra och vi i Norden måste bli starka för att bevara arktiska intressen både för ursprungsbefolkning och miljö. Klimatförändringarna kan inte undgås och vi måste finnas lösningar som är mer än ord, säger Nicholas Kujala.