Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2021 i Tema: Återgång till det normala? i Tre verksamheters pandemihistoria i Höganäs
Tre verksamheters pandemihistoria i Höganäs
tema

Tre verksamheters pandemihistoria i Höganäs

| Text: Fayme Alm Foto: Li Fernstedt

Att stå till tjänst. Ett uppdrag med skiftande innebörd beroende på verksamhet. Gemensamt i dessa tider: Att ta sig ur pandemin på bästa sätt. I Höganäs skedde det såväl lokalt som internationellt.

Flexibilitet blev ledordet när coronapandemin var ett faktum. Krav ställdes också på förändringsstrategier och digital kommunikation. För vissa verksamheter lyckades det. För andra gick det sämre.

Företaget, destinationen och den enskilda människan


Arbeidsliv i Norden gjorde ett nedslag i nordvästra Skåne, i Höganäs, en stad och centralort för kommunen med samma namn, belägen på Kullahalvön med norrsidan av danska Själland inom synhåll. Känd runt om i Norden för sin keramik och för de natursköna omgivningarna som lockar många turister. En kommun som växer och nu har dryga 27 tusen invånare.

Här fick vi tala med representanter för tre olika verksamheter, om hur de hanterat pandemin och gått vidare. Vi mötte:

• HR-chefen för det internationella företaget med samma namn som staden och som land för land planerade för det värsta och hoppades på det bästa.

• Den tidigare ägaren till saluhallen som satt staden på kartan som en given destination för många resenärer, men som tvingades kasta in handduken.

• Diakonen hos Svenska kyrkan som fick söka nya möjligheter för enskilda samtal när arbetsrummet i församlingshemmet stängdes för besökare och vars uppdrag är att stå till tjänst – något som förenar dessa tre verksamheter, om än ur olika aspekter.

Vi fick ta del av hur insatser gjorts för att upprätthålla verksamheten när pandemin fört med sig hot om smitta och sjukdom, med risk för permitteringar och uppsägningar, förluster och konkurser. Samt upplevelsen hos två av verksamheterna att de svenska påbjudna restriktionerna varit alltför generella istället för anpassade utifrån olika verksamheters befintliga förutsättningar.

Vi mötte kämpaglöd och omställningsförmåga, samarbetsvillighet och tålamod. Och en stark vilja att arbetet ska fortsätta – om än i andra former än de planerade.

DET INTERNATIONELLA FÖRETAGET

 

Foto: Höganäs


- Höganäs AB har lyckats hålla igång produktionen så gott som hela tiden under pandemin, men vår försäljning påverkades hårt av att bil- och tillverkningsindustrin stängde ner. Efterfrågan sjönk drastiskt framförallt under första kvartalet 2020, säger Lena Nordberg, verksamhetens HR-chef.

Det ledde till korttidspermitteringar och återbud till det årets sommarjobbare i Höganäs. Dessutom stängdes produktionen här ned under en månad.

I år har inga sådana begränsningar behövts göras. Samtliga korttidspermitterade är tillbaka i full tjänst och sommarjobbarna är när detta skrivs på väg in.

Från kol till pulver


Höganäs AB är ett företag med lång historia. Ursprunget finns i den gruvindustri som år 1797 startade på orten. När marknaden för kol minskade gick leran från att vara biprodukt till att bli huvudprodukt. Under 1820-talet skapades ett tegelbruk och strax efter började tillverkningen av först blyglaserade bruksföremål i keramik och därefter av produktion av de bruna saltglaserade krusen, ett sådant som Karlsson i Strindbergs roman Hemsöborna bär runt halsen när han stiger i land på ön och orsakar en utveckling med ödesdigra konsekvenser.

Miljardindustri


Idag är det järn- och metallpulver som Höganäs AB framställer. Huvudkontoret ligger i Höganäs och här sker mer hälften av den totala produktionen. Antalet anställda är totalt drygt 2 400 och på den egna webbplatsen presenteras verksamheten på sex olika språk. Förra året var omsättningen 8 645 miljoner SEK.

- Vi hade från första början av coronautbrottet två parallella spår, säger Lena Nordberg. Att säkerställa hälsan hos våra anställda och att säkerställa affärsverksamheten. Detta har varit och är det primära för oss.När utbrottet av coronavirus i Kina blev känt började företaget planera för ett scenario med eventuell spridning även i Europa och andra världsdelar. En förberedande global checklista upprättades för samtliga verksamheter med krav på rutiner på att spåra personer som visade symptom, inköp av handsprit och ansiktsmasker samt rutiner för hygien med mera. Dessutom skapades lokala coronateam på verksamhetens samtliga anläggningar, spridda över fyra världsdelar i 15 länder, berättar Lena Nordberg.

- Vi definierade även fyra faser för att kunna bedöma vilken fas respektive land befinner sig i för att få en överblick av åtgärder globalt då smittan rört sig över världen i olika tempo. Europa kom in när Kina kom ur.

Foto: Höganäs

Lena Nordberg, HR-chef på Höganäs. Foto: Höganäs

Checklistan har succesivt byggts på allteftersom lärprocessen, som Lena Nordberg säger, fortsatt. Samtidigt har ett globalt coronateam följde upp att säkerhetsrutinerna funnits på plats i alla länder.

- Arbetet sker utifrån ett globalt ramverk där säkerhetsrutinerna anpassats efter de lokala variationerna. Utöver detta har vi i alla länder följt regeln att alla som kan jobba hemifrån ska göra det. Att ta bort så många som möjligt från anläggningen och bara ha kvar de som vi verkligen behöver där. Likaså klippte vi allt resande på ett tidigt stadium. Det har fungerat väl inte bara internt utan också med våra kundkontakter, här har vi tagit ett stort steg framåt och fått en erfarenhet vi kan ha nytta av i framtiden.

För att vara på den säkra sidan planerades även en rad aktiviteter om viruset skulle slå till. Man valde helt enkelt att vara proaktiv, vilket visade sig vara en lyckad strategi.

- Visst kunde vi tänka tanken i början att detta var väl ändå onödigt jobb, men vi insåg att om vi fick in smittan på anläggningarna skulle vi inte få tid att både skriva planer för säkerhetsrutiner och plugga in dem, så vi planerade för det värsta och hoppades på det bästa, säger HR-chefen.

Uthålligheten sätts på prov


Men ännu är pandemin inte över även om vaccineringarna kommit igång i flera länder. Den kräver tålamod och att linjen med förhållningsregler och rutiner fortsätter. Påminnelser är därför nödvändiga, påpekar Lena Nordberg.

En annan utmaning är den påtvingade isoleringen som hemarbete kan medföra med konsekvenser för engagemang och mental hälsa hos medarbetarna.

- Vi har försökt att coacha våra chefer i att vara närvarande och till exempel göra digital check in hos medarbetarna. Som att ta en kopp kaffe tillsammans och under några minuter stämma av vad som står på agendan för dagen eller veckan. Cheferna har även fått guidelines om hur samarbetet inom teamet kan hållas igång och mitt intryck är att de blivit duktiga på tips och tricks, säger Lena Nordberg.

Svaren på två enkäter som gick ut till medarbetarna i Sverige i fjor respektive i år visar att insatserna från företagsledningen till stora delar fungerat. Dessutom anser medarbetarna att både den fysiska arbetsmiljön och tekniken fungerar bättre nu än förra året vilket tyder på att medarbetarna vant sig vid hemarbete och lärt sig använda den nya tekniken.

- Lärdomarna från en pandemi är flera och ofta tråkiga, men vi har också gjort positiva sådana. Som vid många andra kriser har vi kommit varandra närmre och stärkt vårt samarbete. En annan positiv faktor är att solidariteten mellan länderna har stärkts.

Solidariteten


Ja, i nöden prövas vännen. Under pandemin har det både internt och externt skett ett utbyte av varor och tjänster. Som att man på anläggningen i Höganäs fann gamla OH-blad som skänktes till lasarettet i Helsingborg där de förvandlades till visir.

Foto: Höganäs

Höganäs har verksamheter i 15 länder fördelade på fyra världsdelar. Här en bild från företagets företag i Japan. Foto: Höganäs AB. 

Ett annat exempel är att Höganäs AB i Shanghai donerade ansiktsmasker till sjukhuset i Örebro vid en tidpunkt när det var svårt att hitta sådana i Europa, det skedde via svenska handelskammaren i Shanghai.

Ytterligare ett exempel är från i år. Då fick ett sjukhus i Ahmednagar, i Indien ta emot 60 sängar, handsprit och ansiktsmasker.

Och innan smittan spridit sig till Brasilien skänkte anläggningen där ansiktsmasker både till Tyskland och till Belgien.

Globalt grepp


Nu sitter HR-chefen med säkerhetsplanerna från de olika länderna. Uppgiften är att göra en global sammanställning för hur företaget säkert och successivt återgår till en situation som liknar det tidigare normalläget, där medarbetarna kan arbeta på kontoret och träffa varandra.

- Vi har följt samhällsutvecklingen i land för land och kunnat se att den smitta vi haft hos anställda primärt inte skedde på jobbet och vågar därför påstå att vi har varit bra på att skydda våra anställda och våra anläggningar. När läget nu lugnet ner sig finns tid för reflektion, säger Lena Nordberg.

DESTINATIONEN

 

Foto: Pressbild Höganäs


- En man ringde från Umeå och ville boka bord för 12 personer. När jag sa att Saluhallen var stängd började han nästan gråta.

Det var Eva Dahlberg som tog emot samtalet från södra Norrland. Det var också hon som tillsammans med sin man David Mill förverkligade sin idé så att de i augusti 2012 kunna slå upp dörrarna till den nya saluhallen i Höganäs. Här kunde besökarna både ta en fika och handla lokalproducerade varor. Verksamheten skulle även komma att rymma en restaurang.

Telefonsamtalet och de genom åren många långväga kunderna, flera av dem återkommande, visar att idémakarna till Saluhallen i Höganäs hade lyckats med det som många orter mest av allt önskar sig – att skapa en destination för besökare från när och fjärran.

- En karusell skapar inget tivoli, men när saluhallen hade 300 lunchgäster ville även andra aktörer etablera sig i dess närhet. Här fanns keramiker, konstnärer, en fotograf och olika butiker, säger Eva Dahlberg.

När konkursen var ett faktum i januari i år blev besvikelsen därför stor bland flera kretsar.

Direkt från hubben


Idén att både servera och sälja mat var inte ny för paret. Eva Dahlberg var sedan 1998 direktör för Grand Hôtel i Mölle, fiskeläget strax norr om Höganäs som kring förrförra sekelskiftet blev känt som ett syndens näste dit kvinnor och män reste för att tillsammans bada i havet, om än i tvärrandiga baddräkter. I hotellets matsal hade Eva Dahlberg, hennes man som är kökschef, och serveringspersonalen sedan länge fått svara på gästernas frågor varifrån ingredienserna kom och var de gick att köpa.

- Vi kunde servera lokalproducerat mat direkt från den mathubb som Kullahalvön är, men inte sälja den, säger Eva Dahlberg. Det triggade min man och två av våra anställda, så under 2004 började vi resa runt i trakten, knacka på hos bönderna, fråga vad de odlade och om de var intresserade att få sina varor sålda i en butik i Mölle.

Foto: Li Fernstedt

Eva Dahlberg, som tillsammans med sin man David Mill öppnade Höganäs saluhall 2012.

Flera svarade ja på frågan och ryktet spred sig. Så under några år kunde de fyra kompanjonerna sälja närproducerade varor fån gårdar inom en radio på tio kilometer.

- Vi hade många härliga kunder som handlade där, men verksamheten gav ingen vinst. I slutet av 2006 lade vi ner butiken, säger Eva Dahlberg.

Saluhallen – ny plats för symbiosen mellan mat & dryck
Därmed var butiken men inte idén död. Skulle det visa sig. För en regnig novemberdag 2011 sa Eva och hennes man till varandra att de måste öppna en ny mathubb där kunder både kunde äta och handla.
De såg sig om efter olika möjligheter, såväl på Kullahalvön som på andra ställen, men insåg att de behövde en lokal som redan hade en själ, säger Eva Dahlberg.

- Man kan skapa historia, men om historien också ska få en själ tar det många år. Någon form av storytelling krävs om det ska bli riktigt lyckat.

När så möjligheten dök upp, att hyra lokal i byggnaden där saltglaserat keramikgods tidigare bränts, hade de hittat platsen med både själ och historia.

- Vi började bygga, fixa och dona utan några ritningar och utan någon affärsmodell, säger Eva Dahlberg. Här var mat och dryck i symbios med de gamla väggarna. Själva tyckte vi att idén var genial, men något egentligt startkapital hade vi inte. Istället fick vi förverkliga vår dröm och arbeta med våra händer.

Direkt succé men med tiden sjunkande omsättning


Det tog inte lång tid för verksamheten att bli trångbodd. Inom en vecka hade man vuxit ur kostymen.

- Vi hade tänkt lulla på så smått, men nyhetens behag lockade besökare och så fortsatte det.

Trots många gäster och kunder blev det svårare och svårare för verksamheten att öka omsättningen, istället sjönk den. Orsakerna var bland annat, enligt Eva Dahlberg, att servicenivån var för hög och kompetensen inte den helt riktiga.

Foto: Höganäs kommun

Eva Dahlberg visar runt kronprinsessan Victoria och prins Daniel i Saluhallen, när de besökte Höganäs. Foto: Höganäs kommun.

- Vi hade uteslutande utbildade kockar som kunde svara på alla frågor och en personalstyrka som var för stor och dessutom duktig på hotell och restaurang, men mindre insatt i hur butiksbranschen fungerar, säger Eva Dahlberg.

Sämsta tajmingen


När coronapandemin slog till under 2020 skedde det mitt under lågsäsongen. Fler pengar att pytsa in i verksamheten fanns inte. Därför lämnades konkursansökan in i januari i år och 15 anställda blev uppsagda.

- Det tar flera år att bygga upp en verksamhet, men endast ett par minuter att sätta den i konkurs, säger Eva Dahlberg.

Hon är dock inte en kvinna som slår sig till ro med ett nederlag. I Mölles hamn byggde hon förra året en rund och pastellfärgade glasskiosk uppkallad efter grannen som regelbundet rastar hennes hund, Carl Herman.

I hamnen ligger även gamla brandstationen där Eva Dahlberg och hennes man drivit bistro. Det begränsade antalet sittplatser i kombination med rådande restriktioner fick dem att dels ställa en container på tomten mitt emot för att kunna bjuda på shawarma, dels köpa grannhuset, ett båthus, och där skapa ett rotisseri.

Alltför generella restriktioner


På hotellet har avbokningar av konferenser, bröllop och stora middagar duggat tätt sedan pandemin blev ett faktum. För trots att den gamla anrika byggnaden rymmer två mycket stora matsalar är restriktionerna desamma som för små matställen.

- Att utmåla vår bransch som en smitthärd så som man gjort och dra alla över en kam har varit förödande för en verksamhet med vår storlek. Någonstans på vägen borde restriktionerna ha setts över och segregerats så att barer, nattklubbar och restauranger med färre sittplatser än 25 fick stänga och få ersättning. Medan vi med möjlighet att driva verksamheten vidare med utspridda bord hade kunnat stå på egna ben betydligt bättre än vad som nu blev fallet, säger Eva Dahlberg utan att dölja sin besvikelse.

På Grand Hôtel i Mölle har man drabbats av uppsägningar och även varit tvungna att korttidspermittera samt anta utmaningen att entusiasmera personalen som stannat kvar.

- Det ska ju vara roligt att komma till jobbet och att ha något att göra när man är det. Då gäller det att vara kreativ, säger Eva Dahlberg.

DET ENSKILDA SAMTALET

 

Foto: David Castor Wikipedia


- Nöden är väldigt stor nu när människor har fått stå ansikte mot ansikte med sin egen situation. Pandemin gör att många grubblar över livet och reflekterar över om de orkar leva när de inte kan träffa någon.

Ingela Rubin är diakon hos Svenska kyrkan i Höganäs församling. Ett yrke hon valde att utbilda sig till efter en egen personlig kris.

Anonymt och avgiftsfritt


Ordet diakoni kommer från grekiskan och betyder tjäna. För diakonerna gäller det att finnas för de som är i kroppslig, själslig eller andlig nöd.

- Men jag behöver inte söka upp någon, säger Ingela Rubin. Människor söker sig självmant hit. Kanske för att de vet att det inte kostar något och för att vi inte för några journaler.

Ingela Rubin har S:t Clara församling i Stockholm som förebild. En barmhärtig kyrka, även för de mest drabbade, som hon säger. Känd bland annat för sina soppluncher och för sin närvaro på Sergels torg i den svenska huvudstaden.

- Här i vår församling precis som i andra satte pandemin stopp för en rad olika aktiviteter där besökarna kunde träffas under olika former. säger Ingela Rubin, som trots detta inte varit sysslolös.

Foto: Li Fernstedt

Ingela Rubin i Himmelfärdskyrkan i Höganäs.

När hon inte har kunnat ta emot inomhus har hon mött människor på de sätt som varit möjliga. Några gånger har satt på sig sin gröna diakonskjorta och gått ut på gatorna för att möta höganäsborna.

Ett annat initiativ var att starta en promenadgrupp för max åtta personer som varje onsdag klockan 10 träffades för att gå längst med havet till Lerberget strax söder om Höganäs och tillbaka igen genom skogen.

- Vi hade med oss kaffe och smörgås och gick i den svagaste länkens tempo. En deltagare sa att det här är som min familj och det var verkligen underbart att ta dessa promenader tillsammans.

De enskilda samtal som skulle ha skett på Ingela Rubins arbetsrum i församlingshemmet ersattes när det var möjligt också med promenader. Och hembesöken med telefonsamtal.

- Det är det här med samtal, som jag saknat mest under pandemin. Att vara nära församlingsborna och skapa mötesplatser för dem, när de kanske behövt det som mest.

Hon säger sig ha mött en större smärta hos människor, men också en större ärlighet.

- De vill berätta och är mer öppna än tidigare. Många människor hittar en utväg när de får berätta sin historia.

Ingela Rubin är fram till i höst församlingens enda diakon. Då ska hon få en kollega. Fram till dess delar hon och prästerna på de enskilda samtalen.
- Allt arbete vi gör i kyrkan är diakoni, så det känns som en självklarhet att vi tillsammans tar emot våra besökare, säger hon.

Protester till regeringen


De svenska restriktionerna lättade något den 1 juni i år vilket ökade möjligheterna för trossamfund och andra att ta emot fler besökare.

Församlingen i Höganäs planerar nu för en höst så som den skulle sett ut utan en pandemi, men fortsätter liksom hela Svenska kyrkan att följa Folkhälsomyndighetens anvisningar.

Det har dock inte skett utan protester. Den 8 februari i år, medan de strängare restriktionerna fortfarande rådde, skrev Sveriges kristna råd ett öppet brev till Sveriges kultur- och demokratiminister undertecknat av Svenska kyrkan och andra kristna trossamfund. I brevet ifrågasattes inkonsekvenserna med restriktionerna med Uppsala domkyrka som exempel:

”Våra kyrkliga lokaler är i många fall stora och skulle kunna samla betydligt fler än åtta personer om kvadratmetersregeln tillämpades. Som exempel skulle Uppsala domkyrka kunna erbjuda plats för 273 personer för att fira gudstjänst på plats om man utgick från kvadratmeterregeln”.

Brevet fick stor uppmärksamhet i medierna och Sveriges kristna råd blev tillsammans med andra arrangörer inbjudna till kultur- och demokratiministers fjärde sakråd för publikfrågor den 17 februari. Först den 1 juni ändrades reglerna.

arkivert under:
Nyhetsbrev

Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment