Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2021 i Tema: Lönebildning i Norden i Allmängiltigförklaring av kollektivavtal - det näst bästa alternativet?
Allmängiltigförklaring av kollektivavtal - det näst bästa alternativet?
tema

Allmängiltigförklaring av kollektivavtal - det näst bästa alternativet?

| Text och foto: Björn Lindahl

Varför är motståndet mot EU-kommissionens direktiv om lagstadgade minimilöner så kompakt i Norden? Svaret är att länderna anser att de har nästan perfekta kollektivavtalssystem, så varför ändra något som fungerar? I många länder i Europa, där arbetsmarknadens parter är svagare, är allmängiltigförklaring av kollektivavtal en viktig del av lönemodellen.

Både internationellt och inom EU har det slagits fast att den nordiska modellen för lönesättning är en succé, om man ser på den sociala rättvisa som uppnås, sa den finska arbetsmarknadsministern Tuula Haatainen när hon invigde en nordisk konferens om lönebildning i Helsingfors den 15 oktober.

- Forskningen visar att när det finns en stark kultur för att bli eniga och att lönerna ska sättas genom förhandlingar, så bidrar det också till framgången och konkurrensförmågan, sa Tuula Haatainen.

Det gäller inte bara om man mäter hur jämlika och hur jämställda lönerna är, men också om man ser på antalet arbetskonflikter.

- I fjol hade vi inte en enda arbetsdag i Sverige som gick förlorad i en arbetskonflikt. Det har aldrig skett tidigare, sade Irene Wennemo, generaldirektör för det svenska medlingsinstitutet.

Källa: Medlingsinstitutet

Antal arbetsdagar i Sverige som förlorats på grund av arbetskonflikter. Källa: Medlingsinstitutet

Det kunde varit en slutpunkt i en utveckling som inleddes på 1920- och 1930-talet, då Sverige var ett av de länder som hade flest arbetskonflikter, till att nu, enligt Irene Wennemo, vara det landet i världen som har minst arbetskonflikter.

Viktiga årtal var 1928, då det slogs fast att det ska råda fredsplikt på arbetsmarknaden när ett kollektivavtal ingåtts och att tvister under avtalsperioden skulle lösas genom en egen arbetsdomstol; och 1938, när arbetsgivarna i det så kallade Saltsjöbadsavtalet accepterade att lönerna skulle fastställas genom kollektivavtal.

- De här avtalen betyder fortfarande mycket för den svenska modellen, sa Irene Wennemo.

Senare viktiga årtal var 1956, när koordinerade förhandlingar infördes och Industriavtalet 1997, när den exportorienterade industrin fick en ledande roll vid lönesättningen.

I Norden ses kollektivavtal som det normala och det underskattas ofta hur annorlunda den nordiska modellen egentligen är.

 Foto: Skärmdump från NIVA-video

Jelle Visser, professor vid University of Amsterdam.  Foto: Niva.

- Branschvisa kollektivavtal är något som inte existerar utanför Europa, bortsett från i Sydafrika och Argentina. Det är något som är väldigt sällsynt, påpekade professor Jelle Visser, från Amsterdams universitet, som är en av Europas ledande expert på avtalsförhandlingar.

Tillsammans med Susan Hayter har han varit redaktör för en bok om allmängiltigförklaring av kollektivavtal, eller som det heter på engelska, ”extension of collective agreements”. Boken har getts ut av den internationella arbetsorganisationen ILO.

När Jelle Visser gav en snabb överblick av hur lönebildningen i Europa fungerar är det olikheterna som är det mest slående. Ingen enskild modell dominerar, men i alla länderna sker löneförhandlingarna på olika nivåer, både branschvis och lokalt på verksamheten. Avtal som gäller för hela landet är sällsynta; det enda exemplet är Belgien där löneutrymmet har ett tak som gäller för hela landet – enligt lag kan lönerna inte öka mer än genomsnittet av löneökningarna i Nederländerna, Frankrike och Tyskland.

- Minimilönen avgörs i sin tur genom ett index för inflationen, men det belgiska systemet är väldigt speciellt, påpekade Jelle Visser.

Det vanligaste är också att det är det branschvisa avtalet som sätter ramarna och att justeringar sker i de lokala förhandlingarna på arbetsplatsen – men även här finns det undantag. I Nederländerna förhandlas kollektivavtalen så att det går att göra individuella val, beroende på ens egen situation. De som vill kan välja mellan kortare arbetstid eller högre lön.

- Det vanligaste är att de lokala förhandlingarna bara kan ge bättre villkor än de branschvisa. Men i Spanien finns också möjligheten för arbetsgivarna att förhandla fram villkor som är sämre, och det lokala avtalet har då precedens över det branschvisa avtalet. Det är förstås väldigt problematiskt för fackföreningarna.

Facket försvagas

Inom hela Europa har organisationsgraden i den privata sektorn minskat. Enligt forskaren Lawrence Summer, som var rådgivare både för president Clinton och Obama, har de senaste 20-30 åren inneburit ett strukturellt försvagande av facket. Det har skett på tre sätt:

  • Den politiska miljön har varit negativ mot facket sedan 1980, speciellt i länder som USA och Storbritannien.
  • Aktieägarna har fått större makt, vilket gör att löneutrymmet begränsas
  • Många av de jobb som har haft en hög organisationsgrad möter konkurrens både från robotar och AI, såväl som från låglöneländer.

Jelle Visser visade en översikt där han lagt in hur hög täckningsgraden för kollektivavtal är i den privata sektorn i 21 OECD-länder, markerade med blå staplar. Österrike ligger högst, med nästan 100 procent, medan USA ligger lägst. De höga staplarna till vänster är länder där allmängiltigförklaring av kollektivavtal spelar en stor roll.

Källa: Jelle Visser

Det är bara Danmark och Sverige som både har en hög täckningsgrad av kollektivavtal (blå staplar), samtidigt som mer än 60 procent av arbetsgivarna (röd fyrkant) och de anställda (gul fyrkant)  är organiserade i privat sektor 

Allmängiltigförklaring innebär att fackförbund och arbetsgivare förhandlar fram ett avtal som staten därefter beslutar ska gälla för en hel bransch. 

De gula fyrkanterna visar hur stor del av de anställda som är fackligt organiserade, medan de röda är hur stor andel av arbetsgivarna som är det.

De enda länderna där mer än 60 procent av arbetsgivarna är organiserade är Sverige och Danmark. som har ännu högre tal för hur stor andel av de anställda som är det. Om Island hade varit med hade de hamnat i samma grupp, medan Finland, där allmängiltigförklarade avtal är vanliga hamnar i gruppen med hög täckningsgrad. Norge har, tillsammans med Tyskland en lägre täckningsgrad för kollektivavtal, bara delvis kompenserat av allmängiltigförklarad avtal i vissa sektorer med en hög andel utländsk arbetskraft.

- Utan tvekan så har allmängiltigförklaring en stabiliserande effekt på kollektivavtalsmodellen, slår Jelle Visser fast.

Men hans genomgång visar också hur isolerade Danmark och Sverige är i sin kamp mot lagstadgade minimilöner i Europa. Den ”perfekta” kollektivavtalsmodellen finns egentligen bara i dessa två länder.

arkivert under:
Konferens om lönesättning

Irene Wennemo, generaldirektör för det svenska medlingsinstitutet, och Finlands arbetsminister Tuula  Haatainen utväxlar erfarenheter på konferensen om lönesättning i Helsingfors, som Finland bjudit in till som ordförandeland i Nordiska ministerrådet.

h
This is themeComment