Sverige har flest behovsanställda och sämst anställningsskydd

Det är inte endast inom Norden som Sverige utmärker sig när det kommer till anställningsskydd.

Från att tidigare innehaft topplaceringen inom EU med det starkaste skyddet för tillfälliga anställningar är Sverige nu bland de länderna med det lägsta. Det säger Johan Alfonsson, filosofie doktor i sociologi vid Göteborgs universitet, till Arbeidsliv i Norden, och fortsätter:

- Alla svenska regeringar har sedan tidigt 1990-tal legat bakom avregleringarna av anställningsskyddet och samtliga partier har motiverat det på samma sätt. De har velat modernisera arbetsmarknaden och göra den mer flexibel.

Johan Alfonsson analyserade förändringarna på den svenska arbetsmarknaden i arbetet med sin avhandling som fick namnet "Alienation och arbete: unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen”.

- Vad jag sett är att det har skett en allmän politisk förskjutning från socialdemokraterna till de borgerliga partierna där samtliga förespråkat förändring som gynnar tillväxten. Därmed har man lämnat perspektivet att skydda anställda från arbetsmarknadens otrygghet, säger han.

Trenden är, enligt Johan Alfonsson, att individen i allt större utsträckning ska göra sig anställningsbar i stället för att med hjälp av statliga regleringar skyddas.

Andra villkor i grannlandet

Som en jämförelse nämner Johan Alfonsson Norge. Förvisso med lägre arbetslöshet, men också med striktare anställningsskydd.

- Det är svårare för arbetsgivarna i Norge att anställa på tillfällig grund. Där är anställningsskyddet mycket mer reglerat. Det är också lättare för arbetssökande att inte acceptera vilka villkor som helst eftersom det inte är lika många som konkurrerar om jobben, säger han.

Flexibilitetens konsekvenser

I avhandlingen beskriver Johan Alfonsson hur avregleringarna har påverkat dem som är aktiva på svenska arbetsmarknaden, men utan tillsvidareanställning, och har delat in dem i tre grupper:

• de med informella vikariat
• stående inhoppare
• nomadanställda

För dessa så kallade behovsanställda innebär arbetslivet ur flera aspekter motsatsen till den trygghet som de med en tillsvidaretjänst oftast upplever: de vet var och när de ska arbeta, med vem, hur många timmar och vilken lön de får.

- Det finns en rad olika definitioner som kan användas om osäkerheten inför framtiden för behovsanställda. Som vilken arbetsplats man ska vara på, om man kan behålla anställningen, om hur många timmar man får arbeta och med det vilken lön man kommer få, säger Johan Alfonsson.

Men bristen på trygghet stannar inte vid detta. För med en behovsanpassad anställning följer även det som Johan Alfonsson kallar för social otrygghet:

- Det kan vara när man inte vet när eller var man ska jobba eller med vem. Eller hur man kan planera sin fritid. Att göra en plan till exempel för när man vill träffa sin familj eller andra, kan vara svårt eller omöjligt.

Graden av otrygghet varierar inom de tre grupperna. Den mest otrygga anställningen har de som Johan Alfonsson kallar nomadanställda, de som kan bli inringda varje morgon. Eller inte. Alternativt att vara en bland hundra personer som får ett och samma sms med ett jobberbjudande. Den som svarar snabbast får jobbet.

Och så finns det de som arbetat upp en individuell relation till en specifik arbetsplats och blir inkallad när någon vabbar eller blir sjuk.

- För den gruppen minskar den rumsliga otryggheten, säger Johan Alfonsson.

Forskning och politik

Hans avhandling utsågs av FALF – Forum för arbetslivsforskning som bästa avhandling i Sverige 2020 inom forskningsområdet arbetsliv och arbetsmiljö. I motiveringen står det bland annat: ”Avhandlingen kommer att vara av stor betydelse för forskare, beslutsfattare, arbetsmarknadens parter och alla andra aktörer som arbetar för att förbättra förhållandena och minska otryggheten i arbetslivet”.

Själv är Johan Alfonsson osäker på om hans avhandling kommer att bidra till förändringar på den svenska arbetsmarknaden.

- Det är inte arbetslivsforskningens roll eller syfte att förändra, men forskningen kan användas av politiker på olika sätt för att driva resonemang och argument.

Samtidigt konstaterar han att arbetslivsforskning är ett laddat område för politiska partier eftersom frågor om arbetslöshet, anställningsskydd och arbetsgivaravgifter ofta är centrala i debatten.

- Det gäller även indirekt eftersom arbetslivsfrågor är viktiga för till exempel skattepolitiken, säger Johan Alfonsson.