Hålet som måste fyllas: energikrisen och den gröna omställningen inom EU

Under de första månaderna av 2022 tycktes det mesta vara på plats för EU:s satsning på grön omställning. Beslut fanns för EU-initiativet The Green Deal, den nya klimatlagen och återhämtningsfonden efter coronapandemin, alla med fokus på att ställa om till ett mer klimatvänligt samhälle.

Men så invaderade Ryssland Ukraina och därmed ändrades också förutsättningarna för grön omställning. Plötsligt blev behovet av att frigöra EU-länderna från rysk gas en stor och viktig fråga för alla EU-länder.

Viktiga milstolpar för grön omställning

Vi ska återkomma till hur Ukrainakriget mer konkret kan slå mot det ambitiösa målet att EU ska bli klimatneutralt 2050 och etappmålet att minska utsläppen med 55 procent till 2030. Låt oss först backa bandet och påminna om ett par milstolpar på den gröna omställningens väg.

I december 2019 presenterade EU-kommissionen ”den gröna given” (The Green Deal) som strategi för att nå ambitiösa klimatmål och initiera stora satsningar på en rättvis omställning. Strax därefter utbröt pandemin som tvingade fram ytterligare EU-medel till en återhämtningsfond, som även den betonar vikten av grön och rättvis omställning.

På våren 2021 kunde så en historisk överenskommelse om den så kallade klimatlagen träffas mellan Europeiska Rådet, EU-kommissionen och Europaparlamentet. Utifrån detta ramverk pågår nu arbetet med att ta fram konkret lagstiftning på olika delområden. I mångt och mycket handlar det om att skärpa och utvidga det så kallade ETS-systemet, alltså handeln med utsläppsrätter.

Arbetslivet är nyckeln till grön omställning

Den gröna omställningen kommer att få stora konsekvenser för den europeiska arbetsmarknaden. Enligt den svenska parlamentarikern Jytte Guteland, som var parlamentets huvudförhandlare om klimatlagen, är arbetslivet nyckeln till att lyckas.

Jytte Guteland var EU-parlamentets huvudförhandlare om klimatlagen. Foto: Anders Löwdin.

 - Vi måste se till att få fram rätt utbildning och kompetens för de sektorer som ska ställa om. Dessutom måste vi se till att arbetsvillkoren i de nya jobben är goda så att det finns en vilja till omställning. Om vi är för sena med detta eller otydliga om vart vi är på väg så finns det risk att framför allt mindre och medelstora företag slås ut. De stora bilföretagen har exempelvis redan planer på att elektrifiera och bygga nya modeller, men för underleverantörerna kan det bli problem, säger hon.

I samband med att den gröna given presenterades lanserades även en fond för rättvis omställning (Just Transition Fund) för att få arbetskraften mer positiv till att ställa om. Enligt Jytte Guteland påminner tankarna bakom fonden om hur det svenska trygghetssystemet är uppbyggt.

- Fonden syftar till att ge inte bara företagen utan också löntagarna incitament att ställa om. De ska få rätt utbildning för de nya jobben och möjlighet att klara sin försörjning om deras jobb försvinner. För vår grupp är rättvis omställning en hjärtefråga, vi ska nu se hur vi kan förbättra den här fonden, säger Jytte Guteland.

Ingen ska lämnas i sticket i klimatkampen

Även EU-kommissionen ser rättvis omställning som något av en hjärtefråga. Det betonade till exempel den estniska kommissionären Kadri Simson i ett tal på det stora klimatmötet COP26 i Glasgow i november förra året.

Kadri Simson från Estland är EU-kommissionär för energifrågor. Foto: EU-parlamentet.

- Om du och generationer före dig har haft ett levebröd baserat på fossila bränslen kan omställningen ses som skrämmande. Vi tror att rättvis omställning är en nyckelfråga i klimatkampen. Ingen ska lämnas i sticket. Vi kommer att mobilisera 75 miljarder euro för att hjälpa regioner som påverkas av kolavvecklingen, sa Kadri Simson bland annat.

Samtidigt har näringslivet inom flera sektorer redan tagit saken i egna händer och inlett en omställning till fossilfri verksamhet av det självklara skälet att det är där man ser de nya affärsmöjligheterna.

Näringslivet har blivit allt mer drivande

Detta har bland andra Nils Torvalds noterat. Han är sedan 2010 EU-parlamentariker för Svenska folkpartiet – ett av de fem regeringspartierna i Finland. Han sitter i EU-parlamentets miljöutskott och har haft en viktig roll som klimatförhandlare för den liberala Renew-gruppen.

- Om man jämför med vad lobbyisterna från industrin sa när jag kom för drygt tio år sedan har det hänt mycket. Då sa de till oss att ta det lite lugnt, men nu får vi ofta signaler från näringslivet att ”gå på, vi är beredda”.

De vill ha hårdare styrning alltså?

- Ja, och det är jätteintressant. De ser att ju snabbare vi går framåt desto större möjligheter har de att klara sig på den globala marknaden.

Nils Torvalds tror därför att omställningen på arbetsmarknaden kommer att gå mer smärtfritt än vad som blir fallet för transporter och byggnader. När det gäller uppvärmning av bostäder ser han extra stora problem. Samtidigt tror han att de nordiska länderna har ett försprång framför resten av EU.

 - I både Sverige och Finland har vi fjärrvärme, där är det lätt att göra sig av med fossilt bränsle. Men om du besöker ett hus i Bryssel eller var som helst i Mellaneuropa så är det enskilda värmepannor i varje lägenhet. Där blir det en fantastisk utmaning att skapa värmesystem som ersätter kol och gas.

Även här diskuteras nu en ”fondlösning” kallad sociala klimatfonden med inriktning på byggnader och transporter.

Facken stödjer EU:s nya hållning till omställning

Från fackligt håll välkomnas den gröna omställningen och satsningarna ses som en välkommen förändring vad gäller EU-institutionernas krishantering.

- Det har aldrig funnits mer pengar i EU:s plånbok för att stötta grön omställning. Just Transition Fund är ett bra exempel på omfördelning av EU-resurser till de regioner som har det tuffast att klara omställningen, säger Carl-Albert Hjelmborn, chef för de svenska fackliga centralorganisationernas Brysselkontor.

Han tillägger att detta är en markant kontrast till hur EU-ledarna tog sig an finanskrisen 2008.

- Då krävde EU-trojkan besparingar genom sänkta löner och minskade budgetunderskott. Följden blev massarbetslöshet som vi fortfarande ser effekter av. Den här gången har man gjort tvärtom och betonat att företagen måste hållas vid liv, folk måste ha kvar jobben och man har till och varit beredd låna pengar för detta. Det är en helt annan politik för att hantera en kris och något som var otänkbart 2008, säger Hjelmborn.

Robert Renée Hansen, chef för norska LO:s Brysselkontor, konstaterar dock att alla inte är lika positiva till grön omställning som vi i Norden.

- Våra kolleger i särskilt Central- och Östeuropa är mycket mer skeptiska till den gröna omställningsprocessen än vi och har inte heller samma tillit till myndigheterna som vi har. De har en annan historia och är mer skeptiska till staten – på goda grunder. Till exempel lever finanskrisen i färskt minne där konsekvenserna blev att räkningen lades på arbetstagarna. Det finns därför en rädsla hos facken att det samma sker med kostnaden för den gröna omställningen. Den polska fackföreningsrörelsen saknar tillit och är emot EU:s klimatåtgärder, säger han.

Kriget ökar viljan till snabbare omställning

Hur kommer då Rysslands krig i Ukraina att påverka EU:s arbete för en grön omställning? EU-kommissionen var snabbt ute med en plan för att strypa importen av rysk gas med två tredjedelar redan i år för att sedan helt avveckla beroendet av fossila bränslen från Ryssland till 2030.

- Vi har varit alltför beroende av Ryssland, men nu kommer vi att satsa på förnybar energi som är ren, billig och vår och som dessutom kommer att ge nya jobb här i Europa, sa EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans på en presskonferens på EU-parlamentet i Strasbourg den 8 mars när den så kallade Repower-strategin presenterades.

EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans har även haft täta kontakter med Nato:s generalsekreteare Jens Stoltenberg efter att Ryssland invaderade Ukraina. Foto: Nato. 

Strategin bygger dels på att investera mer i stora sol- och vindprojekt, dels på att under en övergångsperiod ersätta den ryska gasen med andra alternativ och gas från annat håll. Det talas om att avvecklingen av kol och kärnkraft kan komma att pausas under en tid. Dessutom uppmanar EU-kommissionen medborgarna att dra sitt strå till stacken genom att spara på energi.

Energikommissionären Kadri Simson tillade på samma presskonferens att tillståndsprocessen för att bygga exempelvis vindparker måste påskyndas. Hon aviserade därför ett förslag till medlemsländerna om snabbare tillståndsgivning. Idag kan det ta sju år bara för att få tillstånd att bygga, påpekade hon.

Varierande förväntningar hos EU-parlamentarikerna

Vad tror då EU-parlamentarikerna om krigets effekter på den gröna omställningen?

- Kriget tvingar oss att gå snabbare fram. Men det kan också innebära att de polska kolgruvearbetarna får ha kvar jobbet lite längre, säger Nils Torvalds.

- Det kan dra åt båda hållen, säger även Jytte Guteland, men tillägger hoppfullt att kriget kan ha ökat insikten om vad som krävs:

- Det var samma sak i början av pandemin. Då sa folk att den kommer att gå ut över vår ambitiösa klimatsatsning, men vi lyckades få igenom den. Man underskattade den insikt som fanns i samhället. Det kan bli likadant nu. Krismotivationen kan bli en motivation för klimatomställning. Många som inte lyssnat tidigare inser nu att de inte vill finansiera Putins krigskassa.

Bland andra Europaparlamentariker som vi talar med varierar förväntningarna. Malin Björk från Vänsterpartiet i Sverige befarar att många länder satsar på försvaret i stället och tar Tyskland som exempel.

 -Tyskland ska satsa 100 miljarder euro på försvaret. Det borde i stället satsa på förnybart. Det skulle kanske vara det bästa för att stoppa Putin. Risken är att man satsar för lite på förnybart, säger hon.  

De svenska Moderaterna vill slå ett slag för kärnkraften.

 - Nu behövs gigantiska satsningar både på försvar och grön omställning. Om EU ska bli mindre beroende av rysk gas måste det få kosta. Vi måste också se över alternativen och pausa kärnkraftsavvecklingen, säger moderaten Tomas Tobé.

 Den danska socialdemokraten Marianne Vind håller inte med, utan säger så här:

 - Vi vill vara fria från rysk gas och i stället satsa på alternativ energi som sol, vind och vatten. Kärnkraftens vara eller inte vara får vi diskutera mycket. Jag hoppas vi kan undvara den. Det är en dyr lösning.