Ju högre utbildning desto tystare om jämställdheten?

De nordiska länderna har varit framgångsrika i kampen för jämställdhet mellan könen. Jämställdheten är en hörnsten i de moderna nordiska välfärdssamhällena och Norden är en europeisk föregångsregion.

Men kanske har det gått för bra? Har vi invaggats att tro att inga problem återstår?

Inom teknologidriven forskning och industri talar man om en nordisk genusparadox, där man håller tyst de få gånger man ser problem.

En del av paradoxen kan sägas vara att många inte längre ser några problem med jämställdheten. En tystnadskultur verkar råda. Problemen förtigs eller “sparkas in i det höga gräset” som det sades nyligen på Nordwits slutkonferens.

Teknologidrivna karriärer

Nordwit står för Nordic Centre of Excellence on Women in Technology Driven Careers. Det är ett nordiskt spetsforskningscenter kring kvinnor inom teknologidrivna karriärer. Det är ett femårigt projekt som finansieras via Nordforsk och avslutas med en bokutgivning senare i år. Samarbetsparter är Uppsala universitet, forskningsinstitutet Vestlandsforskning i Sogndal samt Tammerfors Universitet.

Projektet handlar om kvinnors teknologidrivna karriärer och hur kvinnor kommer in på den tekniska banan på ett annat sätt än manliga studerande. De digitaliserade hälsotjänsterna utgör ett av projektets forskningsområden, liksom digital humaniora inom spelbranschen.

Dessutom uppmärksammas obalanser och praktiska problem i arbetslivet i den nordiska universitetsvärlden och teknologiindustrin. Arbetsmängden och projektkulturen verkar slå hårdare mot kvinnorna inom branschen.

“Jämställdhet i arbetslivet ger tillväxt”

Finland hade i fjol ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Då ville man att jämställdhetshänsyn och ett barn- och ungdomsperspektiv skulle genomsyra samarbetet, och det skulle involvera näringslivet och civilsamhället.

Jämställdhet i arbetslivet erbjuder våra ekonomier starkare tillväxt genom en större och kunnigare arbetskraft, enligt det finländska ordförandeprogrammet.

Päivi Korvajärvi. Foto: Jonne Renvall / Tampere University.

Päivi Korvajärvi är pensionerad professor i genusforskning vid Tammerfors universitet, med arbetslivsforskning som specialitet.  Hon ser det nordiska samarbetet som värdefullt. Hon betonar vikten av att det finns en nordisk kanal som finansierar forskning och verksamhet som berör jämställdheten mellan könen.

“Genus ger obehagliga konflikter”

Nordwits forskarteam i Tammerfors har djupintervjuat ett trettiotal doktorer, och några av svaren verkar ge en ny syn på jämställdhet.

De högt utbildade kvinnorna inom den akademiska världen och privata företag och institutioner vill helst slippa genusfrågan. Den ses mer som en obehaglig konflikt mellan män och kvinnor.

Det ser ut som om kvinnor som jobbar inom forskningen till och med försöker undvika könsdebatten. Jämställdhet är ibland mer en fråga om möjligheten att balansera livet mellan moderskap och ett intressant arbete.

De intervjuade berättar om ett arbete som har blivit allt mer krävande, med fler snuttjobb och småprojekt. Tillsammans blir de krävande heltidsjobb som upplevs alltför tunga.

- Tidigare forskning har redan visat att när könsfrågan förstås som en konflikt på arbetsplatsen, så blir det motsättningar och problem med atmosfären. Vem vill vara på en arbetsplats som präglas av gräl och dålig stämning, frågar sig Päivi Korvajärvi.

Det verkar som om man vill skjuta bort känslan av ojämlikhet mellan könen och hellre litar på den internationella statistiken, som ju visar att allt går bra. Man vill inte se det som finns av diskriminering eller trakasserier i närheten, man låter saker passera.

Korvajärvi refererar yttranden om att “allt är bra på min arbetsplats, men det finns de som har det värre.” Några vill ha ett avstånd: “I Finland är ju allting bra, men när man går till exempel till arabländerna är kvinnorna allvarligt förtryckta”.

Tystnadskultur i stället för systersolidaritet?

De finländska intervjuerna visar att det finns en slags gardin eller barriär. Varken kvinnorna på arbetsplatsen, eller ännu mindre ledningen på arbetsplatsen, vill se och åtgärda problem.

Nordwit-projektet handlar därför om en tystnadskultur som tycks finnas åtminstone på många finländska arbetsplatser. Inte ens jämställdhetsplanerna, som ska finnas på alla arbetsplatser, tas i bruk. Där de finns används de i liten omfattning, de är bara ett obligatoriskt papper, säger Päivi Korvajärvi.

Hon betonar vikten av att ledningen förbinder sig till jämställdheten och håller det framme som en viktig fråga. Det är viktigt, för välfärden och arbetsatmosfären, och därmed produktiviteten på jobbet.

Det kan alltså tyckas att kvinnokampen och systersolidariteten har försvunnit från arbetsplatserna. Inte helt, säger professor emeritus Päivi Korvajärvi.

På enskilda arbetsplatser kan det hända mycket. Men det sker ofta punktvis. #MeToo var en global sak, men ger påverkan på enskilda arbetsplatser.

Jämställdhet också i nya tiders "gig-akademi"

Päivi Korvajärvis specialområde är alltså genusforskning speciellt i arbetslivet.

I finländsk politik motiveras jämställdhet i arbetslivet med att den erbjuder ekonomierna starkare tillväxt genom en större och kunnigare arbetskraft.

Det nordiska samarbetet kring arbetskraftsfrågor och jämställdhet utvecklas i takt med omställningarna på arbetsmarknaden, pådrivna bl.a. av utbildnings- och tekniska innovationer, vid sidan av klimatförändringar, demografisk utveckling och integration av nyanlända.

Päivi Korvajärvi talar också om den nya teknologins inverkan på arbetsmetoder och strukturerna på arbetsplatserna.

En allt viktigare allmän fråga är de överbryggande strukturerna. Arbetssättet, målsättningar, organiseringen av arbetet och segregationen mellan kvinnor och män.

Det finns också en ny koncentration på enskilda individer.

- Det nyliberala tankesättet har genomträngt både privata och offentliga sektorns arbetsplatser. Även om man talar om alla slags team och Lean och så vidare, så betonas de individuella valen och målen alltmer.

Plattformsekonomin har nått också högskolevärlden och gett en “gig-akademi” med nya arbetsvillkor ("gig" är ursprungligen engelska för ett kort speljobb inom musikbranschen).

Kvoter eller inte?

Fortfarande är bara 30% av professorerna vid finländska universitet kvinnor, och andelen är ännu lägre inom tekniksektorn, under 10 procent. Frågan om kvoter är knepig i Finland, säger Päivi Korvajärvi.

I Finland finns kvoter mellan män och kvinnor som ett grundläggande mål i jämställdhetslagen. Kvinnor och män ska kunna delta på lika villkor i beslutsfattande och planering i samhället.

I statliga och kommunala beslutsorgan ska kvinnor och män vara representerade till minst 40 procent vardera. Kvotbestämmelsen tillämpas även på lednings- och förvaltningsorgan i bolag med statlig eller kommunal majoritet. Lagen har ändå förståelse för praktiska skäl, som kan innebära att målet nås mer sällan eller längre in i framtiden.

När det gäller ledningen för företag och forskning verkar det gå i motsatt riktning.

En stor del av kvinnorna i ledande ställning säger offentligt att de inte understöder kvoter, för de har en dålig klang. Man vill inte väljas in som en kvotkvinna. Det ska vara meriter och tillräcklig kompetens som avgör, ingen vill väljas för könet.

Det finns fortfarande några finländska börsbolag helt utan kvinnor i styrelsen. Och i de bolagen finns väldigt få kvinnliga verkställande direktörer, påpekar Päivi Korvajärvi.

Där det finns kvinnor i ledningen är de påpassade. Professor Korvajärvi hänvisar till en färsk intervju i Helsingin Sanomat 17.2.2022. 

Nora Huovila lät inte sin gravidet stoppa henne från att utvidga hennes företag. Foto: Mika Ranta/ Helsinki Sanomat.

Startup-företagaren Nora Huovila berättade om hur företagets finansieringsrunda tog ett abrupt slut när det visade sig att hon var gravid. Hon ansåg det självklart att berätta om sin graviditet, men många påtänkta investorer drog sig ur. Huovila undrar hur många manliga direktörer som har mist sitt företags finansiering på grund av att det väntades barn i familjen.

Behövs fler män?

Päivi Korvajärvis forskningsintervjuer gällde också numerär jämställdhet. Enbart kvinnor i ledningen för företag anses inte bra. Också kvinnliga direktör anser numera att det behövs också män i toppen - även om de inte skulle hålla samma klass som kvinnliga sökande.

Kravet eller önskemålet kan komma utifrån, från kunder eller finansiärer som inte uppskattar kvinnornas framsteg. Det blev aktuellt i situationer där kvinnorna dominerade.

- Det tycks finnas en åsikt att kvinnostyrda organisationers rykte inte är riktigt bra, det blir bättre för anseendet om det finns också män i ledningen. I den undersökta hälsoteknologisektorn ansågs det behövas manliga aktörer, utan dem är produkten eller kunskapen inte riktigt pålitlig, noterar Päivi Korvajärvi.

Ilska ger handlingskraft

Lönar det sig att bli arg? Det verkar vara endast egna konkreta fall av diskriminering som framkallar handling.  Päivi Korvajärvi efterlyser emotionella reaktioner, ilska ger handlingskraft.  Men den verkar saknas bland de högst utbildade kvinnorna inom teknologibranschen i Finland - och bredare.

 Den andra sidan av emotioner är tystnad, och gemensam acceptans på arbetsplatserna. Man kan alltså inte säga att jämställdheten har fulländats i Norden och att man därför kan övergå till andra problem att lösa.

 Men jo, intresset för jämställdhet kan vara lite mindre just nu, intresset är cykliskt. Men ämnet kräver regelbundet arbete för att hållas synligt.

De samnordiska projekten inom genusfrågor inom teknologin har flera funktioner, att skaffa både lösningsfokuserad forskning och förslag till åtgärder för en förändring.